Det bidde inget av valpplanerna. Det är ju inget man kan bestämma över, man kan bara hoppas.

Förra veckan åkte jag och Maja till Umeå för hennes dejt med Ture. Wilda fick stanna hemma med världens bästa hundvakt Annette. Tack Annette för att du alltid ställer upp   

Ture och Maja dejtade några dagar men det var inte dags än tyckte Ture. Dagarna gick och jag var tvungen att åka hem till Kiruna igen. Vad göra? Jo, Ture fick följa med oss norrut. Jag "lurade" Ture att han skulle på skidsemester. Istället hamnade han på arbetsläger som s*xslav. Jag tror han inte hade nåt emot det.  

Det fina paret jobbade hårt några dar med att få relationen att funka. Det där viktiga saknades och till slut gav de upp och fortsätter vara vänner. När nåt är för bra för att vara sant är det så: dom här superhärliga hundarna är perfekta ihop, valpar efter dom hade varit för bra för att vara sant. Nu blir det bara osynliga valpar. Problemet med osynliga valpar är att det är svårt att få dom rumsrena, man ser inte när de behöver gå ut.    Wilda är världens snällaste och raraste hund. Första kvällen när Ture var här visade Wilda en hörntand en sekund, lyfte snabbt överläppen för att göra klar vem som bestämmer? Efter några dar har Wilda fallit pladask för charmiga Ture. Här sover han mellan sina damer, som den kung han är.

Majas löp är över. Imorgon åker Ture hemåt. Jag kommer att sakna honom, han blev som en i flocken direkt. Jag har saknat att ha tre hundar   

Tusen tack till Robert och Angelica, Tures husse och matte, för att jag fick låna honom en vecka. Om han sover överdrivet mycket när han kommer hem så är han värd det.