Jag bara måste fota när jag är på fjällvandring. Alla vyer och utsikter... blir inte samma på bild som "på-rikt" men ändå!

Första branten avklarad. Dags för första fikapausen   Ryggsäcken välfylld med regnställ, torra ombyten, nödraketer och snöskyffel? Men snälla nån, det är min ryggsäck. Den var fylld med te, mackor, fikabröd och hundgodis   .  

Än är dom inte så smutsiga men så har vandringen precis börjat. Längst bort finns dessutom Sveriges renaste sjö som dom kan förorena genom att tvätta av sig.

 
Vad är det för en fågel? Den svävade högt ovanför oss.

Första glimten av Trollsjön. Vattnet speglar alla färger från bergssidorna. Så vackert!

- Sa du fika? Hundgodis? Bevisa det.   

- Pax för snön. Den är min. Jag såg den först. Här får bara jag vara. Wilda blev barnsligt lycklig över att hitta snö.

Sen är det bara att börja traska tillbaka. Vägen dit är jobbig men tillbaka är det lätt vandring och kameran används flitigt.   

På ängen därnere går tre gubbar och en hund.

Klippan såg ut att ha rasat ganska nyligt, kanske under snösmältningen i våras?! Akta dig Lisa!

Första tanken när Rudolf dök upp var Koppla hundarna! Nästa tanke var Nej, hundarna lyder mig och jag behöver inte koppla dom för att ha koll på dom. Tack förresten Märta, du vet vad jag menar     

Men sen kom alla hans kompisar och tänkte springa ner oss. Wilda blev rädd och Lisa... blev det inte. Så jag kopplade båda. 

Längre österut skiner solen och snart skiner den på oss hoppades jag. Det var lite småkyligt utan sol. Min favvoblomma, Fjällgentianian, öppnar sig bara när solen skiner så idag fick jag inte se den   . Såg däremot massvis av andra blommor. Den nyinköpta Fälthandboken visade sig vara värdelös, hade nästan bara avbildat blommor upp till Närke och ibland norrlands kustland. En fjällflora ska det vara och till nästa gång har jag en sån   .

Annars undrade jag om sommaren är sen i år?! Eller blommar det alltid sent uppe på platån?! Eller kanske lämlarna kalasat på växtligheten? Jag vill minnas att tidigare år när jag gått i augusti så har det prunkat av gräs och blommor. Så inte denna gång... Att komma ihåg till nästa gång Fjällflora och sista veckan i juli/första veckan i augusti.

Utan fjällflora så döpte jag blommorna själv:

"Vit blomma"

"Tassblomster"

"Svart blomma"

"Rosa blomma"

"Blå blomma" dagens favorit. Visst är den härligt blåååååå   

Två hundar störtar mot vattenhålet. Tre trevliga norrmän fortsätter sin vandring. Nästan alla man möter stannar till och pratar. Vi mötte förutom norrmän, engelsmän, svenskar även skåningar. Gissa vem som var svårast att förstå rent språkligt   . Nä nu ska vi inte vara såna. Skåningar är bra männskor . 

Till sist - jag klarade det! Jag tog mig till Trollsjön. Alltid efter första stigningen tänker jag att jag orkar aldrig fram. Men det gör jag. Sista stigningen innan sjön är nästan jobbigare men då är målet så nära. Med målet menar jag själva sjön? Eller fikapausen vid sjön?! Gissa...  

Nu är hon billig, Wilda, som rullat i skit. Nån som vill köpa? Extra prima, skitbilligt...

Jodå, på andra sidan oxå. En oskyldig promenad blev till Wildas högsta lycka och mattes värsta mardröm. Tur att hon frivilligt gick ner i sjön för ett bad. Men inte lossnade bajset utan vidare. Nej, jag trädde en påse över handen och skrubbade och skrubbade.

Väl hemma blev det badkaret direkt. Här ligger hon nybadad och doftar ljuvligt. Plötsligt är hon inte längre till salu. Hon hoppade själv i karet, försökte inte smita medan jag schamponerade henne, stod stilla medan jag sköljde av schampot och skakade på sig när jag sa. Gumman du är för söt!   

Tror jag måste köpa mera hundschampo och det blir dunk inte flaska. Eller klorin   ... Vilken tur att jag har tvättmaskin och inte lita till tvättstuga. Maskinen går nästan varje dag. Nu tvättas handdukarna... Att ha hund innebär att man aldrig får långtråkigt. Skulle man känna sig sysslolös sätter hundarnas radar igång och dom hittar på vad-som-helst för att aktivera matte  .

Idag har jag gjort ett rejält motions- och styrkepass! Utanför balkongen såg det ut så här före:

"Siktröjning" kallar kommungubbarna det. Dom leker med röjsågar och när dom tröttnat så lämnar dom det som det fallit, huller om buller. Visst blir utsikten fin men sänk blicken en meter och se förödelsen. Det är ju vandalisering. 

Kommunens skönhetsråd måste vara blind och döv om det ens finns nån. Tror inte deras villaträdgårdar ser likadana ut som vi i lägenhet tvingas ha i "vår trädgård". Hursomhelst vad göra? Vara förbannad hjälper inte så...

Ta-daaaaa. Jag har röjt undan björkstammar, sly och ris. Samlade "skräpet" som ett staket och vips har jag en hundgård i en halvcirkel.

Hundgården är ganska stor och alla som vill får använda den. Och jag har lite trevligare utsikt från balkongen och gratis motion fick jag. Nöjd med mig själv  och mina svettiga timmar med björkslyet. 

Nu är det ju så att det säkert kommer klagomål på att jag städat. Nån som själv inte orkar städa och få det finare utomhus kommer väl att säga att så där får man inte göra. Nåväl ta bort "staketet" då  jag vill inget hellre än att riset försvinner.

Dessvärre tror jag att kommungubbarna inte kommer ta bort det. För tio (?) år sen gjorde dom en siktröjning på Rönnplan och skräpet ligger fortfarande kvar. Gödsla marken kanske dom tror. Föda och skydd åt råttorna till vintern tror jag  . Precis vad dom behöver, råttorna alltså. Utrotningshotad art eller?  

Eller så anmäls jag för egenmäktigt förfarande, som petat på nån annans sly. Ja ja okej då. Men stöld är det inte, allt ligger kvar därute bara på ett nytt ställe   .

Orientering med "Naturpasset" har blivit en rolig sommartradition för mig. Jag lär mig hitta i skogarna, finner nya vägar och platser. Ibland hittar man nya favoritställen och älsklingsstigar, ibland ställen dit man lovar att aldrig mera återvända . Hundarna får bara vara hundar och studsa fram i skogen. Lisa har inga som helst besvär av sina tassar när vi orienterar.

Idag tänkte jag ta ett "bergspass" dvs kontroller på Luossavaaras sluttning. Första gick bra men sen körde det ihop sig. Jag klättrade upp och ner för branten bland ris och sly. Kände mig som taxen Stilla som ringar när hon spårar i kluriga vinklar. Jag ringade större och större men ingen kontroll.

Till sist var jag så totalt slut att jag svor högt och finskt. - Kuka perkele on ottannut kontrollin? - Vem f*n har tagit kontrollen? Jag trodde på fullaste allvar att någon tagit kontrollen för att jävlas och att de verkligen lyckats.  

Jag konsulterade kartan (igen) mycket noggrant - och insåg att jag var ca 200 meter för långt västerut  . Helt utmattad av allt ringande klättrade jag upp genom snåren igen och tog mig österut och fann kontrollen enkelt på rätt ställe.

Sen tog vi en paus. Satt och njöt av utsikten, åt en banan, hundarna fick varsitt kex. Bestämde mig att en kontroll till sen åker vi hem. Sparar resten till en annan dag.

Längtar redan till nästa pass. Hur jobbigt det än är så är det kul med orientering men ibland kan jag tycka att dom borde placerat kontrollerna där jag letar, inte efter kartan .

Nu sitter jag och onsdagsmyser med tv, popcorn och cola. Eller vad är det för dag idag? Jag har semester och är helt dagvill. Mina hundar är trötta och nöjda.       

Tanken var att jag och Annica skulle träna hundarna men det blev mest lek. Och det var så skojigt! Kameran var med...

Senja apporterar snyggt och prydligt... - Matte vaffö ha du så bauta dummysar?  Ryms knappt i gapet.  

Sen kom hon på att vatten = plask! - Måste ju höras att man e i vattnet. I männskotermer kallas det vattenpassion och det visade Sennis   

  
När Sennis inte längre bottnade tog hon ett djärvt hopp ut i det okända...

Och landade med ett plask...

  
Fröken Wilda var betydligt lugnare... först. Sen kastade hon sig i vattnet från stranden "som alla andra" den kvällen.

Samba simmar ut

Regnbågen som jag lyckades fånga på bild var bara den näst vackraste regnbågen i torsdags kväll. Den vackraste syntes när jag körde bil... borde ha stannat å fotat men gjorde inte det.

Och sen var det ju koppelhistorien. Wilda råkade få med sig sitt koppel/halsband en gång när hon simmade ut. Halsbandet flöt en stund men drogs ner av kopplet. Precis så långt ut att jag inte nådde med en lång stakkäpp som jag lånade från en båt på stranden. Vattnet grumlades av fyra gånger fem hundben som simmade runt ovanför det sjunkna kopplet.

Annica offrade sig och vadade ut. Vispade runt med stakkäppen och plötsligt flyter halsbandet upp och kan bärgas. Tusen tack för hjälpen Annica!   Själv såg jag mig själv på Hundgruvan eller Björkis (hundaffärer) köpandes nytt... Jag hade aldrig vågat vada ut där, mjuk och dyig botten som dessutom grumlades av fem sprattlande hundar   som sam runt-runt.

Lisa fick åxå simma och apportera - hon skötte sig exemplariskt. Senja, som blev huggen i läppen av Lisa för några veckor sen, visar respekt för Lisa men är inte rädd. Lisa nonchar spralliga Senjor.

Mixi, Annicas gordon setter, är ett levande underverk. Att ingen vridit nacken av henne än?! Hon skulle göra en enkel apportering från vatten. Och gjorde allt annat än det. Hon   och   åt sin matte. Annica har ett otroligt tålamod. Själv hade jag nog   . Tack vare tålamodet apporterade Mixi dummyn två gånger. Bra jobbat - Annica!

Det var ett av dom allra roligaste träningspassen nånsin. Blev mest lek och det kanske behövdes när två av vovvarna var ganska nya på   .

Nu har min semester börjat. Jag ska göra så lite som möjligt och planera ännu mindre   . Jag har en bok som jag skulle vilja läsa. Har en sväng till IKEA "till godo". Trollsjön, Norge-sväng och träning spår, jakt och lydnad hägrar. Härligt...   

Det blev en sväng till skogen och jaktträning. Medan jag packar så är hundarna sk*tjobbiga, uppspelta och galna...

  Eller kanske inte så mycket...   Skönt med hundar som inte hetsar upp sig i onödan.

På väg till träningsplatsen såg jag en björn! Eller Björn från jobbet som var ute med familjen å motionerade. De viftade mygg för glatta livet. Hur ska det gå för mig tänkte jag...

Ser sjön spegelblank ut eller? Spegelblankt = vindstilla = MYGG. Men det var inte så farligt. Det kom nån vindpust ibland och jag hade myggmedel  .

Började passet med att lägga ut ett smalt djupt sökfält på en myr.

Här kommer Lisa in med en. Men hon spottade ut den flera gånger?! Det visade sig vara myr-marker. Dummysarna kryllade av myror. Vovvarna hämtade in några till sen offrade jag mig att ta in resten innan myrorna åt upp hundar och dummyn.

Lite jobbig start på träningen men vidare med nästa övning. Kan Wilda fortfarande simma? Mot vattnet.

Här sitter "flickorna" på andra sidan medan jag placerar ut ett par dummysar här, väl synligt. Tanken är att jag ska skicka över åtminstone Lisa. Hon ska simma ut, ta dummyn och simma tillbaka. Är tanken.   

Och minsann simmar hon ut! Lisa imponerar på både matte och lillsyrran.
- Tänkte föregå med gott exempel ju.  

Här på väg in, simmandes! Wilda tittar förundrat på. Watch and learn gumman.  

Roligt att leka med kameran, ändra fokus     

Wildas dummy hamnade nära stranden men hon måste simma för att hämta den. Och det var inga problem. Hon simmar så fort hon får möjlighet. Kommer jag få ångra att hon lärt sig? Den risken får jag ta  hon visar sån glädje över vatten och simning. Och att bli frotterad torr efteråt. Jösses den hunden är lättroad   .   

...nu är det bara fem arbetsdagar kvar... längtar... semester...   

Årets kirunafestival håller på för sista dan. Jag har minsann fått höra musik så det räcker fastän jag inte var på själva festivalen. Grannarna hade party till kl 05 eller nåt sånt. Å jag sov med öronproppar...  Nu har dom [äntligen] gått å lagt sig och jag funderar på att öva       Allvarligt talat så tycker jag att är det festival så är det festival. Tror mina grannar har haft kul och det måste man få ha. Bara det inte blir en ovana för då   

Igår var det perfekt väder att vara ute i skogen... och leta kontroller. 

Wilda tog ett lerbad

Jag virrade bland ormbunkar när jag letade kontroll 13. Snurrade och snurrade och såg inte kontrollen som var precis bakom mig. Men det är ju det som är tjusningen med orientering; man tycker man är på rätt ställe men man ser inte kontrollen förrän efter en halvtimmes trampande på samma ställe. Och då tycker man att man är duktig som höll sig i området.

Idag ska mina vovvar få apportera. Det blir smala djupa sökfält och markeringar på andra sidan vattnet.

Eftersom jag varit lat med bloggandet sista tiden så har jag inte skrivit om förra lördagens träning med ett gäng från SSRK. Det var linjer och sändande över vatten för de mer erfarna hundarna. De mindre erfarna fick specialövningar allt efter önskemål.

Jag önskade att Wilda skulle inse att hon KAN simma. Hör och häpna så har hon aldrig simmat. Hon älskar vatten, vadar och plaskar så länge hon bottnar. När hon inte bottnar tvekar hon och backar till grundare vatten.

Vi stod vid en lugn vik med varmt vatten, djupt direkt från stranden. Wilda fick en dummy en bit ut och sprang fram och tillbaka efter strandkanten. Hon gick inte i. Sen fick hon en närmare stranden och hon sprang fram å åter. Nästa dummy kom nästan framför nosen på henne och hon sträckte och sträckte på sig. Hon önskade nog att hon var en giraff  . Till sist gick hon i, simmade, tog dummyn och in till stranden  och lämnade till mig. Gissa hur jag kände mig?    

Hon skulle få TVÅ godisbitar i belöning. Nej tre... fem... tio bitar... Hon fick två NÄVAR godis i belöning! Vi flyttade på oss så stranden blev lite grund. Hon sprang ut, simmade sista biten och in till matte med dummyn. Wilda simmar. Nästa dag åkte vi ut till samma ställe igen och gjorde om övningarna, Wilda simmade i wild glädje. Sedan gick jag längs stranden och rekade lite. Wilda hoppade i spontant och simmade flera gånger. - Jag-kan-jag-kan-jag-kan! Har alla spärrar släppt månntro?   

Idag ska jag försöka få henne att simma igen, håller tummarna. Om hon inte vill så visar Lisa hur man gör - man kastar sig i vattnet och simmar fort ut så dummyn inte smiter eller flyger iväg.

Och Lisa blir mer och mer lik min förra hund Zita. Zita var så smart på gamla dar att hon visste vilken runda man skulle promma. Ville hon inte följa, så hon kunde stanna och whila där hon trodde man skulle komma tillbaka. Då gäspade hon och följde med hem igen, nöjd med sin prommis.

Under en cykeltur i veckan blev Lisa kvar i skogen fem minuter hemifrån. Jag och Wilda fortsatte, tänkte att Lisa spårar upp oss. Vi hann runt hela sjön men ingen Lisa. Ingen Lisa där jag sist såg henne heller. Väl hemma så sover hon på balkongen och hälsar oss välkommen hem. Zita är återfödd som Lisa! Jag kallar henne för Zita-Lisa ibland för hon påminner så mycket om Zita.  

Lisa får cortison sista dagarna. Hon tokspringer i skogen utan problem men på asfalt och grus... Nä jag vet inte... Är hon bättre? Har hon ont? Cortisonet skulle göra att hon äter och dricker mer. Nä, Lisa har börjat med VVT, Våga Vägra Torrfoder. Och jag bråkar inte med henne, hon får blötfoder eller matrester blandat med sitt torrfoder. Hon är envisare än jag. Jag vet jag har testat.

Nu väntar jag på att blåsten från igår sätter igång så vi kan åka till skogen och jaktträna. Blåååååås friska vindar!