Det blev en sväng till skogen och jaktträning. Medan jag packar så är hundarna sk*tjobbiga, uppspelta och galna...

  Eller kanske inte så mycket...   Skönt med hundar som inte hetsar upp sig i onödan.

På väg till träningsplatsen såg jag en björn! Eller Björn från jobbet som var ute med familjen å motionerade. De viftade mygg för glatta livet. Hur ska det gå för mig tänkte jag...

Ser sjön spegelblank ut eller? Spegelblankt = vindstilla = MYGG. Men det var inte så farligt. Det kom nån vindpust ibland och jag hade myggmedel  .

Började passet med att lägga ut ett smalt djupt sökfält på en myr.

Här kommer Lisa in med en. Men hon spottade ut den flera gånger?! Det visade sig vara myr-marker. Dummysarna kryllade av myror. Vovvarna hämtade in några till sen offrade jag mig att ta in resten innan myrorna åt upp hundar och dummyn.

Lite jobbig start på träningen men vidare med nästa övning. Kan Wilda fortfarande simma? Mot vattnet.

Här sitter "flickorna" på andra sidan medan jag placerar ut ett par dummysar här, väl synligt. Tanken är att jag ska skicka över åtminstone Lisa. Hon ska simma ut, ta dummyn och simma tillbaka. Är tanken.   

Och minsann simmar hon ut! Lisa imponerar på både matte och lillsyrran.
- Tänkte föregå med gott exempel ju.  

Här på väg in, simmandes! Wilda tittar förundrat på. Watch and learn gumman.  

Roligt att leka med kameran, ändra fokus     

Wildas dummy hamnade nära stranden men hon måste simma för att hämta den. Och det var inga problem. Hon simmar så fort hon får möjlighet. Kommer jag få ångra att hon lärt sig? Den risken får jag ta  hon visar sån glädje över vatten och simning. Och att bli frotterad torr efteråt. Jösses den hunden är lättroad   .   

...nu är det bara fem arbetsdagar kvar... längtar... semester...   

Årets kirunafestival håller på för sista dan. Jag har minsann fått höra musik så det räcker fastän jag inte var på själva festivalen. Grannarna hade party till kl 05 eller nåt sånt. Å jag sov med öronproppar...  Nu har dom [äntligen] gått å lagt sig och jag funderar på att öva       Allvarligt talat så tycker jag att är det festival så är det festival. Tror mina grannar har haft kul och det måste man få ha. Bara det inte blir en ovana för då   

Igår var det perfekt väder att vara ute i skogen... och leta kontroller. 

Wilda tog ett lerbad

Jag virrade bland ormbunkar när jag letade kontroll 13. Snurrade och snurrade och såg inte kontrollen som var precis bakom mig. Men det är ju det som är tjusningen med orientering; man tycker man är på rätt ställe men man ser inte kontrollen förrän efter en halvtimmes trampande på samma ställe. Och då tycker man att man är duktig som höll sig i området.

Idag ska mina vovvar få apportera. Det blir smala djupa sökfält och markeringar på andra sidan vattnet.

Eftersom jag varit lat med bloggandet sista tiden så har jag inte skrivit om förra lördagens träning med ett gäng från SSRK. Det var linjer och sändande över vatten för de mer erfarna hundarna. De mindre erfarna fick specialövningar allt efter önskemål.

Jag önskade att Wilda skulle inse att hon KAN simma. Hör och häpna så har hon aldrig simmat. Hon älskar vatten, vadar och plaskar så länge hon bottnar. När hon inte bottnar tvekar hon och backar till grundare vatten.

Vi stod vid en lugn vik med varmt vatten, djupt direkt från stranden. Wilda fick en dummy en bit ut och sprang fram och tillbaka efter strandkanten. Hon gick inte i. Sen fick hon en närmare stranden och hon sprang fram å åter. Nästa dummy kom nästan framför nosen på henne och hon sträckte och sträckte på sig. Hon önskade nog att hon var en giraff  . Till sist gick hon i, simmade, tog dummyn och in till stranden  och lämnade till mig. Gissa hur jag kände mig?    

Hon skulle få TVÅ godisbitar i belöning. Nej tre... fem... tio bitar... Hon fick två NÄVAR godis i belöning! Vi flyttade på oss så stranden blev lite grund. Hon sprang ut, simmade sista biten och in till matte med dummyn. Wilda simmar. Nästa dag åkte vi ut till samma ställe igen och gjorde om övningarna, Wilda simmade i wild glädje. Sedan gick jag längs stranden och rekade lite. Wilda hoppade i spontant och simmade flera gånger. - Jag-kan-jag-kan-jag-kan! Har alla spärrar släppt månntro?   

Idag ska jag försöka få henne att simma igen, håller tummarna. Om hon inte vill så visar Lisa hur man gör - man kastar sig i vattnet och simmar fort ut så dummyn inte smiter eller flyger iväg.

Och Lisa blir mer och mer lik min förra hund Zita. Zita var så smart på gamla dar att hon visste vilken runda man skulle promma. Ville hon inte följa, så hon kunde stanna och whila där hon trodde man skulle komma tillbaka. Då gäspade hon och följde med hem igen, nöjd med sin prommis.

Under en cykeltur i veckan blev Lisa kvar i skogen fem minuter hemifrån. Jag och Wilda fortsatte, tänkte att Lisa spårar upp oss. Vi hann runt hela sjön men ingen Lisa. Ingen Lisa där jag sist såg henne heller. Väl hemma så sover hon på balkongen och hälsar oss välkommen hem. Zita är återfödd som Lisa! Jag kallar henne för Zita-Lisa ibland för hon påminner så mycket om Zita.  

Lisa får cortison sista dagarna. Hon tokspringer i skogen utan problem men på asfalt och grus... Nä jag vet inte... Är hon bättre? Har hon ont? Cortisonet skulle göra att hon äter och dricker mer. Nä, Lisa har börjat med VVT, Våga Vägra Torrfoder. Och jag bråkar inte med henne, hon får blötfoder eller matrester blandat med sitt torrfoder. Hon är envisare än jag. Jag vet jag har testat.

Nu väntar jag på att blåsten från igår sätter igång så vi kan åka till skogen och jaktträna. Blåååååås friska vindar!