Vintermörkret börjar ge med sig och solen lyser mer och mer. Världens bästa årstid börjar snart = vårvintern. Eller bäst och bäst, barmark är ganska bra de me men vårvintern har sin charm.

Det här är vårvinter: sol och snö och skoterspår som man traskar på eller åker skidor. - Kom igen då! ser Lisa ut att säga.

Jag är ju lite skoterhatare ibland, speciellt när skidspår blivit sönderkörda eller när idiotförare nästan mejar ner mig eller hundarna.

Och då säger nån diplomat att - Jamen skoterspåren dom lämnar efter sig är bra att gå på.

Det kan jag hålla med om men ofta ser skoterspåren ut så här:

Sick-sack, skoterförare med ADHD eller "bensinen är för billig". Inte går jag på såna spår, jag skulle aldrig nånsin komma nånvart isåfall. Helt utan skoterspår skulle jag inte heller komma nån vart... hmmm dilemma   

Idag är det lördag (igen!) och solen skiner och det är kanonväder. Undrar om det blir att traska eller åka skidor på skoterspår?! Ut ska vi iallafall. Ut å njuta av att det är ljust, soligt, slutet på februari med hela vårvintern framför oss!

Igår blev det äntligen väder så man kan vara utomhus utan att frysa a***t av sig. Det skulle bli en lång härlig skidtur. Spåren var visserligen uppkörda men nån gnuflock hade trampat sönder allt så turen kortades av.

Vad är det med mina hundar och skidturer? När jag glatt frågar - Ska vi åka skidor? 

- Näää jag har inte läst tidningen än.

  - Nä jag är helt slut, har precis mördat kuddarna i soffan.  

Det blev iallafall en härlig skidtur på - he he he - skoterled   . Efter alla gånger som pojkar och flickor på skotrar förstört skidspår så hämnas jag genom att köra sönder leder med skidor. Men jag kanske har missförstått nåt   ...

Hursomhelst tror jag att vinterkylan är över för denna gång. Tecknen tyder på det: jag har sytt ett gäng tossar till frusna hundtassar  
och vill gärna testa dom. Åsså blev det blidväder med -10 och då behövs inga tossar.

Jag letade och letade efter tossar med resår och dubbla kardborreband men hittade inga så jag sydde själv. Dom blev himla snygga om jag får säga det själv, med rutigt fleece. Får väl se om dom är bra.

Nä nu kallar solen på mig å hundarna. Vi har en hel söndag framför oss, en söndag med sol och snö. Blir det skidor eller långprommis eller....?

Ja då har man tränat hundarna i marknadsvimlet. Helgen efter Jokkmokks marknad är det vintermarknad i Kiruna och jag passade på att träna vovvarna att vistas bland folk. Visst är några irriterade.

- Att dom ska med hundar på marknaden   kan dom inte lämna dom hemma!

Men då kan jag tycka att 1. ungar 2. barnvagnar 3. sparkstöttingar 4. rullstolar osv inte hör hemma på marknader. Lyckligtvis tycker jag att det finns plats för alla och dom allra flesta tycker som jag. Extra glad blir jag när nån säger att man har fina hundar och kanske vill hälsa på dom .

Marknadsknallen som sålde Jokkmokks korv och bjöd hundarna på ett smakprov blev mina vovvars favorit. Dom sittstrejkade framför hans vagn.   

Iallafall blev det många turer under söndagen till marknan'. Först ensam med Lisa, lite qualitytime. Lisa äääälskar marknader med allt spännande som finns på marken.

Sen ensam med Wilda. Hon är mera tveksam till det där och det finns livsfarliga rävskinn som äter små hundar  Just de olika skinnen som finns gör W riktigt låg. Kvinnans list övergår hundens förstånd. Jag köpte en varmkorv och delade frikostigt med Wilda - tre meter ifrån de farliga rävskinnen.

Sen gick det bra och Wilda upptäckte en hel värld med godsaker (inte äckelpäckel) på marken  . Att äta allt på backen är väl inte så bra, men att vara mer positiv bland alla människor och konstiga ljud och dofter är väldigt bra.

En sväng till med båda hundarna och sen var vi slut. Hem å laga varm köttsoppa. Märta och Eva var oxå frusna så dom var lättövertalade att komma å käka. Det blev en jättemysig avslutning på helgen med hundprat flera timmar. Tack tjejorna!   

  
- Jag vill åxå komma in i köket, kanske Evas Otsi tänker. Otsi tränar passivitet i hallen.

  
- Jag är så söt så jag borde få en tallrik 'söttsoppa'...

Jag och hundarna myser i soffan. Vaddå suddig bild - vi är suddiga varelser. Det här är det mesta jag fastnar på bild  . 

Eva å Stilla blev åxå lite suddiga. Tror att fotografen Märta börjar bli darrig på handen   Eller var det så att jag lekte lite i photoshop kanske...

- Are you looking at me? Its my tennisboll.  Vissa leker i nysnön medan matte skottar. Och skottar och skottar. 

Här min kostig från balkongen. Har skottat upp den hela vintern och sista veckan har jag allvarligt funderat på om jag är riktigt riktig som frivilligt gör det...  

När man tror att man känner sina hundar så överraskar dom en. Jag trodde Wilda blivit klok, förståndig och lugnare nu när hon snart fyller tre år.  

Igår var det som vanligt hundprommis med Bruks och denna gång skulle bara Wilda få följa eftersom Lisa fluser om vassingarna och det kan ju vara lärorikt för Wilda att vara utan storasyster. Undrar hur hon beter sig ensam?

Jag klädde på mig och skramlade med kopplet. Ingen hund reagerade... Wilda znarkade i soffan. Lisa kollade på nyheterna och käkade praliner - hon visste att hon skulle få ledigt från prom  .
   Låssas inte se eller höra mig... -Jag såver.

Hmmm ändrade planer - fara å handla istället då när ingen hund vill promma?!  

Öppnar dörren och swchiss så var Wilda ute. Hon skojade bara med mig. Ok då blir det väl prommis med Bruks. Lisa följer börsnyheterna med spänt intresse -Har kårv-aktien gått upp sen igår?

Vi var ett stort gäng även denna gång, 10 - 12 personer till fots och en som fick skjuts, Ninas lilla Svea. Och ett antal hundar. Får se hur Wilda beter sig utan Lisas trygghet...

Wilda betedde sig absolut. Hon var inte ett dugg osäker när hon var utan syrran. Hon hälsade på alla som var inom koppel- och noslängd. Hon, som brukar gå lös när hon är med Lisa och följer snett bakom mig, var överallt. Käkade äckel-päckel. Nosade på allt. Hälsade på dom hon hann. Innan matte kopplade fast henne eftersom hon inte var riktigt riktig. Tänk om nån blir sur på henne och läxar upp 'na?! Det vill jag inte, hon är ju min bejbis.

Vi avslutar alltid promenaderna med att samlas i klubblokalen. Ibland utlottning av kul prylar men framför allt ska alla hundar lugna ner sig innan man beger sig hemåt. Jag satte mig i soffan och tänkte att Wilda skulle lägga sig på golvet och varva ner. Det brukar hon och Lisa göra. He he he Lisa var inte där  . 

Wilda klättrade på mig och soffan, ställde sig på ryggstödet och "antastade" alla som råkade vara inom nos- eller slickavstånd. Lena blev tvättad i ansiktet (sorry   ). Jag fick dra ner henne och då somnade hon, hoprullad som en kanelbulle.

Alltså, när hon är med Lisa är hon hyfsat lugn och sansad, som folk helt enkelt. Utan Lisa är hon... sig själv  . Det måste betyda att Lisa fortfarande är den som bestämmer, fostrar och dämpar henne. Vilken aha-upplevelse för mig. Wilda är inte min lilla valp, som inte kan själv utan Lisa, utan hon är vuxen, framåt och, trots allt, helt underbar!

Så roligt att se denna sida av henne, hon gör fortfarande skäl för sitt namn. Hon får följa "sälv" ofta. Och eftersom Lisa hellre följer börsen och vädret så passar det utmärkt.

Visst var det så att februari är den kallaste månaden. Det är som längst solen värmde eller nåt sånt.

Det hindrar inte härdade kirunabor från att promma med hundarna...

  Annicka och Samba eller om det är Senja(?) på prommis. Kallt var det men man blev varm av att gå på mjuka skoterspår.

  Märta å Wilda å Stilla. Kallt och mjukt skoterspår igen. Alla skoterspår är mjuka nu eftersom det snöat vareviga dag i hundra år   känns det som.

 Kyligt men kallt.

Ikväll var det riktigt kylmä (kallt) därute. Bara -14 grader men nordan blåser så jag tappade känseln i ansiktet. Det blev bara en kort prom men hundarna fick annan aktivering.

   Klicker i en hand och kryddjärpar i andra. "Sitt" och hundarna sitter.

  "Ligg" och vips ner me armbågarna.

   Upp på stolar - inga problem.

För säkerhets skull gömde jag en liten liten ynka korvbit var åt dom. Dom fick leta länge innan dom hittade.

Nu sover vovvarna gott. Det var tufft för lilla hjärnan att jobba för godsakerna.

Sen måste jag bara säga att Wilda går från hundskrälle till mattes älskling flera gånger per dag. Igår glufsade hon i sig nåt äckel-päckel medan jag skottade snö. Hundskrället fick stanna hemma medan jag å Lisa tog en prommis.

En kort prommis för Lisa visade tydligt att hon "fluser". Och jag som kände för en längre prommis. Hmmm "straffa" Wilda med längre prommis bara hon å ja?! Jupp, vi gick kasen runt och Wilda travade duktigt på.

Sista biten genade vi efter en liten ko-stig i snön. Ko-stigen blev mindre och mindre och till slut bara ett harspår som gick under snötyngda buskar, jag trampade igenom upp till midjan (nåja kanske inte) och fick snö i nacken. Varm blev jag iallafall och tänkte genvägar = senvägar  . Det blev ändå en härlig prommis med Wilda och hon blev mattes älskling igen  

 Utsikt från min balkong. Ahhhh det är så vackert med all snö på björkarna. Men annars gör det inget om all snö tinar och vi får barmark...

Nä jag gör ingen brådska med min hemsida just nu. Inte för att jag å hundarna inte gör nåt utan för att vi gör roligare saker än att sitta vid datorn   .

Min blåtira har lagt sig, jag kan gå ut utan att sminka mig - allt är som vanligt.   

   Att min Wilda är ett matvrak vet väl alla vid det här laget. Så här ser hon ut när jag äter blodgrape. Hon dör av svält om hon inte får smaka... sen när hon har smakat vill hon ha mera. Egentligen är det inte konstigt att vi inte fick vara mer än några minuter hos brorsan när han fyllde år förra månaden. Han var finklädd och Wilda var tårtasugen.

   Märta och Stilla är äntligen tillbax från Australien resp Heatwave's hundpang. Idag blev det en härlig prommis i vinterlandet. När vi gick från bilarna kändes det hurvet   men när vi kom tillbaka två timmar senare kunde man svära på att det blivit mildare. Man ska inte bara klä sig efter vädret. Man ska gå raskt så blir man varm. I vanliga fall är sträckan vi gick en ganska händelsefattig prommis. MEN IDAG. Vi såg två hundspann, skotrar och bilar efter skoterleden/tillfälliga bilvägen.

 Lisa är en pystökorva, dvs en hund med stående öron. Är det inte en älg som lurar bakom en gran ovanför Lisa?

 Efter alla kängusar som Märta sett så ville Lisa visa vad hon kan. - Tjoho en snöklimp! 

 Insnöad men lycklig. Dom tre sista bilderna har Märta tagit - tack för att jag fick låna dom.

Annars prommar vi med Bruks på torsdagskvällarna. Blir skidturer då och då. En kväll när jag kände för skidåkning fick jag åka ensam - hundarna vägrade. Dom låssades sova och jag kände inte för att muta dom med korv för att sela dom, jag bara lämnade dom sovandes. Gissar att dom blev snopna  .

Jag börjar längta efter sommarens lydnadstävlingar med Lisa. Först värmer vi upp med en inofficiell lydnadstävling i mars. Sen tror jag vi tävlar "på rikt" i Överkalix 14 maj, helgen därefter i Jokkmokk osv. Det ska inte bli som avslutningen av förra året med en ointresserad Lisa som bara nosade runt. Nä hon ska vara "på tårna" och det ska jag me'.

Vi ser fram emot viltspårträning och prov. Jaktträningen har varit si och så med, men det vore kul att ta upp det igen. Jag leker med tanken att starta Wilda-gumman i nybörjarklass i år men det är inget löfte.   

Det är mycket jag ser fram emot i vår och sommar. Och för att leva i nuet, i kalla mörka februari, så tar vi det lugnt och bara laddar och drömmer om kommande aktiviteter.

Tycker att det borde finnas en soppa ..
som åldrandets framfart kunde stoppa

Och gärna kryddad lite lätt...
med turen att tippa tretton rätt

Tänk om det fanns en karamell...
som gjorde varenda människa go o snäll

Varje gång dom bet en bit...
så lät de bli att snacka en massa skit

Man borde tillverka ett klister...
som lagar de hjärtan som brister

Och som även lagar synen på en del..
som enbart ser varandras fel...

Brådska innebär att man är på fel ställe vid fel tidpunkt.
Man borde redan vara i nästa stund och göra nästa sak.
För det som finns här och nu har man inte längre tid.

Vi förställer oss att vi är offer för brådskan
och konstaterar att vi inte kan göra något åt det.
Vi vill göra både det ena och det andra,
men vi kan inte, för vi hinner inte.

Vi tror att brådskan är en naturkraft,
en virvel som suger oss med,
oberoende av våra tappra försök till motvärn.

I verkligheten existerar det ingen brådska.
Brådskan är ingenting som drabbar oss,
den är något som vi skapar.

Det här är en god nyhet,
för den innebär att vi också kan skapa stillhet.
Vi kan välja att vara närvarande, att stanna upp.
Vi kan välja långsamheten.

Varför gör vi då inte det?
Är det för att vi inte är beredda att betala priset?
Långsamhetens pris är konflikten – konflikten med alla dem
som ännu klamrar sig fast vid brådskan,
 som en drunknande vid ett halmstrå.

(hämtat ur en bra bok men kommer inte ihåg namnet på boken eller författaren)