Visst var det så att februari är den kallaste månaden. Det är som längst solen värmde eller nåt sånt.

Det hindrar inte härdade kirunabor från att promma med hundarna...

  Annicka och Samba eller om det är Senja(?) på prommis. Kallt var det men man blev varm av att gå på mjuka skoterspår.

  Märta å Wilda å Stilla. Kallt och mjukt skoterspår igen. Alla skoterspår är mjuka nu eftersom det snöat vareviga dag i hundra år   känns det som.

 Kyligt men kallt.

Ikväll var det riktigt kylmä (kallt) därute. Bara -14 grader men nordan blåser så jag tappade känseln i ansiktet. Det blev bara en kort prom men hundarna fick annan aktivering.

   Klicker i en hand och kryddjärpar i andra. "Sitt" och hundarna sitter.

  "Ligg" och vips ner me armbågarna.

   Upp på stolar - inga problem.

För säkerhets skull gömde jag en liten liten ynka korvbit var åt dom. Dom fick leta länge innan dom hittade.

Nu sover vovvarna gott. Det var tufft för lilla hjärnan att jobba för godsakerna.

Sen måste jag bara säga att Wilda går från hundskrälle till mattes älskling flera gånger per dag. Igår glufsade hon i sig nåt äckel-päckel medan jag skottade snö. Hundskrället fick stanna hemma medan jag å Lisa tog en prommis.

En kort prommis för Lisa visade tydligt att hon "fluser". Och jag som kände för en längre prommis. Hmmm "straffa" Wilda med längre prommis bara hon å ja?! Jupp, vi gick kasen runt och Wilda travade duktigt på.

Sista biten genade vi efter en liten ko-stig i snön. Ko-stigen blev mindre och mindre och till slut bara ett harspår som gick under snötyngda buskar, jag trampade igenom upp till midjan (nåja kanske inte) och fick snö i nacken. Varm blev jag iallafall och tänkte genvägar = senvägar  . Det blev ändå en härlig prommis med Wilda och hon blev mattes älskling igen  

 Utsikt från min balkong. Ahhhh det är så vackert med all snö på björkarna. Men annars gör det inget om all snö tinar och vi får barmark...