Behöver väl inte ens säga att det är sköööööönt att vara julledig. Det kostar fyra semesterdagar men totally worth it!   

Julafton var vi i byn, jag och hundarna med mamma och pappa. Det var inget ståhej med julklappar och överdrivet med julmat utan sådär lagom. Lagom med klappar och skinka och julmust. Det passar ju mig som kämpar med lugnet och mot stressen.   

Vintrigt värre i byn. Mycket mindre snö i Tornedalen än i Kiruna.

Vy över Saivosjön. Solen kommer upp om några veckor. Himlen var härligt rosa.

Om "bara" fem eller sex månader kan Lisa och Wilda simma ut och apportera dummiesar. Och jag kan stå å kasta med kastspö och vara rädd att en jä*la gädda ska hugga.   

Nu blir det prommis runt slingan för pappa och Sessan. Jag och hundarna har redan varit.

Lite bus. Visst är livet orättvist när man måste vara kopplad. Löptikar i löplina.

Men busa går alltid.

Tomtens stuga. Nä - Torstens stuga. Brorsans alltså. Stugan är lika mysig som den ser ut.

Prommis idag i Kiruna. Det ser ju nästan ljust ut.

Vilken härlig stig att gå på. Här vill jag inte möta nå älgar - nowhere to run.   

Idag vid halv tolv nångång prommade vi nära vattentornet i Kiruna = så högt upp man kommer i stan med fri sikt åt söder. Och minsann - jag såg en eller två millimeter sol. Hurra den finns! Och den kommer tillbaka.   

När det är kallt ute    då vill man helst stanna inne å bara sova.

  
Så skönt i soffan bland kuddar å filtar. Zzzzz  

... kollar på TV...

... och sover lite till.

Ibland måste man ut å göra sina behov. Behoven slängs i...

svarta hålet? Det har snöat mycket sista dagarna.

Bara skallen syns när Lisa simmar i snön

- Va? Vad var det?

- kollar bara

Och sen hem och ta igen sig

Med skallen på mitt ben märker Lisa om jag skulle försöka smita till kylskåpet och resterna av torsdagens smörgåstårta   .

Ibland har jag allvarligt funderat på om inte Wilda har en släng St Bernard i sig.

...ögonen, allt drägel, genomsnäll... är inte det typiskt St Bernardshund?

Lisa är nog en reinkarnerad tennisspelare

- Några har snuttefilt eller nalle. Jag har boll. Tennisboll.  

Igår kväll tittade vi på fyrverkerier på Kiirunavaara. Dom syntes men hördes inte. Perfekt träning för hundarna.

För mina hundar är det ljudet som kan vara lite jobbigt. På nyårsafton gör vi som ifjol: långprommis sent på kvällen utanför stan och sen sover dom skittrötta över tolvslaget.   

Löptik i löplina. Numera är Wilda kopplad i flexikoppel pga löp. Löplina får en helt ny innebörd.

Lisa är blixtsnabb ibland. Såg hon månne en hare precis? Så här dåliga foton borde man ta bort direkt men samtidigt är det kul att misslyckas totalt med en bild.

Idag blev det inte ljusare än så här på dan. Nån halvskymning när det var som "ljusast".

Min skrubb före...

Och efter nya byrån. Vilken skillnad! Jag tänkte samla alla hundprylar i byrån men så mycke' saker har jag inte - byrålådorna rymmer hur mycket som helst. Är så nöjd med nya byrån som jag köpte begagnad.   Varför Lisa står där? Nedersta lådan innehåller alla hennes dummiesar. Näst nedersta alla hennes bollar. Egentligen är det inte hennes men försök att förklara det åt henne den som kan. Hon stirrade på lådorna hela kvällen. När jag stängde dörren till skrubben sov hon utanför.   

- Du ska je mäj mat. Kårv helst. Men vad som helst bara du skyndar däj.

Igår var solen under horizonten... sägs det. Men jag har bildbevis på motsatsen.

Kolla! Det ÄR solen. Som precis tar sig över. Om man tar sig till en plats högt uppe så kan man se någon millimeter sol fastän det inte ska gå.

Ren fluffig snö. Harspår. En  kämpande sol. Vackert. Kallt. Kiruna i december.

Wilda går mot ljuset.

Vi prommade runt Sandstensberget igår. Rundan brukar kallas "Antikrundan"   .

Utsikten är fantastisk. Luossavaara.

Allt är ljusblått och rosa om dagarna när det är polarnatt.

Äntligen fick jag å hundarna gå en hundprommis. Bruks har hundpromenader på torsdagar kl 18.30 och det var inte inställt pga kyla eller annat.   

I tisdags hade jag otur med allt jag tänkte göra: inget besök på äldreboende med Wilda pga löp. Ingen spanielträning. Vaddå jag har väl ingen spaniel?! Det är mörkt ute och ingen märker om det är två retrievers bland alla glada spaniels.   Ingen hundpromenad med SSRK.

Idag BLEV det hundprom fastän det var kallt, -18 vid stallet. Elva vovvar med sex mattar som gick fort och blev varma. Efteråt utlottning av roliga priser och jag vann en jättefin t-shirt. Gissa om vi går även nästa torsdag   . Alla är välkomna, t o m du   .

Jag läste nånstans på nätet en fråga om att nåns hund lyfter på tassarna när dom är ute, vad kan det bero på. Svaret var att hunden förmodligen har köldkramp i tassarna och ta in hunden så snart som möjligt. Hmmm här får hundarna köldkramp men då går vi bara fortare   .

Ferrumparken i Kiruna är extra fin nu. Jag var tvungen att fota.

Det är nåt speciellt med all frost på träden. Blir lite sagoland av det.

   Locki-locki, jag hänger med. Idag är det den 5:e och ljuset har brunnit dit. Det var ett bra ljus det här. Och som det rinner om den. Nästan som Benjamin Syrsas ljus på julafton   Me like!

Idag var det så kallt ute att hundarna nästan vägrade gå ut. Enda sättet att gå ut med dom var att ta bilen. Blev lite okynneskörning bl a till Luossabacken, måste ju kolla in solen.

Ädnavaara insvept i låga moln.  

Solen lyser på slalombacken.

Det blev även en sväng till Varggropen, där Lisa tappat en del av sin reflexväst i tisdags. Nån vänlig själ hade hängt upp den i en björk   så det var bara att sy ihop den igen. Passade på att förstärka Wildas reflexväst när dom nu var så dåligt sydda. Tack du vänliga själ som hängt upp den, nu behöver jag inte köpa en ny utan kunde laga och vara miljövänlig.

Ny jobbvecka imorrn men snart är det jul och ledighet... håll ut.

Bara för att solen snart går ner en månad har jag blivit soldyrkare. Minsta glimt av den får mig att stirra på den...

Igår prommade jag runt lompissjön när solen höll på att gå upp

Så vackert när solen lyser på stan.

Annars börjar en blå årstid nu. Dagsljuset är bara blått. Här syns Kirunavaara, gruvan och gruvlaven. Svaga solstrålar på bergssidan.

Och äntligen går solen upp. En meter. Sen går den ner igen.

Idag hade vi hundloppis och hundcafe i klubblokalen. Lokalen är liten så man kan säga att vi hade fullt mest hela tiden. Dan började inte bra för mig. Papperskassen med fikabröd gick sönder och brakade i backen, jag bröt en nagel (aj-aj) och sen tappade jag bort bilnycklarna med hundarna inne i bilen.   

Fikabrödet klarade sig, nageln är fortfarande av och nu vet jag hur ordspråket  "det är otur att lägga nycklar på bordet" kom till: ligger nycklarna på bordet så tappar man bort dom, man blir blind oavsett hur mycket man letar och stirrar.   

Men, iallafall, så kul med hundfolk och hundar. De flesta gjorde fynd och fikade. Man kunde köpa sig en hundtallrik med mamma scan, leverpastej, prinskorv och hundkex. Det blev fikabröd över men jag har plats i frysen.

Jag som inte är kaffedrickare avskyr att koka kaffe. Jag vet ju aldrig om det blir bra eller ej. Idag var jag "tvungen" att koka kaffe och om inte alla ljuger sig blå så gick det bra.

Nu tar vi det lugnt. Hundarna sover tungt. De har inte fått så mycket fysisk träning idag men lilla hjärnan har jobbat hårt i några timmar; vovvarna satt bakom kompostgaller i lilla pentryt på klubbis medan jag sålde fika. Och det var spännande med nya hundar och gamla bekanta. Dom var på helspänn: skulle matte tappa en köttbulle????