Det började som en helt vanlig lördag. Jag "tvångs-sov" till halv sju. När jag klev upp insåg jag att jag nog inte ska sova så länge, lätt huvudvärk... bättre att kliva upp när man vaknar om det så är kl 5. Jo jag var uppe kl 5 och snabbrastade Maja.

Åsså kom ett efterlängtat SMS - vädret i Abisko var ok så vi åker dit å fikar, eldar och kanske lite jaktträning.

Solen går inte upp mer i år i Abisko men det är väldans vackert ändå. Och bilden föreställer naturligtvis Lapporten.

Axel, Lisa, Sussan, Wilda, Maja å ja traskade mot Träsket så alla fick springa av sig. Söta Maja har alltid koll på mig  . Efter prommisen blev det fika vid en brasa som vi kämpade med att få brinna. Brann iallafall tillräckligt för att kunna grilla korv. Även hundarna fick varsin värmd korvskiva.

Min fina trio med Lapporten i bakgrunden. 

Innan jaktträningen åkte M och W i bilen. Bara Lisa och Axel fick följa med på jaktstigen. Det pangades och hämtades dummiesar till höger och vänster. Dagens enda fågel fick jag med volvon då en flock pippifåglar lyfte från vägen, en var för långsam och bilens front tog den  

På väg till Abisko stannade vi för en p-paus på en rastplats vid Torneträsk. Man tar av från vägen och kör en bit parallellt. Sagt och gjort. Det var bara det att den vägen inte plogas om vintern upptäckte jag när jag körde efter skoterspår. Vad göra? Inte stanna iallafall.

Bara att fortsätta låta hjulen rulla, svängde runt på p-platsen så bilen pekar åt rätt håll. Och har vi nu kört dit på skoterspår skulle vi banne mig ta vår bensträckare! Samlade mod att försöka köra därifrån. Några motorstopp i snön och skoterspåren innan vi fick lite fart och sen var det bara att gasa precis lagom mycket att hjulen rullar men inte spinner... En bra läxa; det som funkar på barmark kanske inte funkar när snön kommit. Längtar till våren? Vem jag?! Varför tror nån det?!   

Man har/får dom hundar man förtjänar... I morse vaknade minstingen kl 05.00 På vardagarna kliver vi upp kl 5 och M har inte förstått skillnaden mellan vardag och helgdag. Och varför förtjänar jag det? Jo, jag kliver upp. I och med det uppmuntrar jag väckningen och får skylla mig själv.   

Allt som vi hunnit med hittills idag: morronrastning, frukost, lydnadsträning x 3, snöskottning och second breakfast. Efter all aktivitet tar vi en femma nu - vi klev ju upp så tidigt.

Medan jag skottade snö (igen) så funderade jag på säkra tecken på att det ska börja snöa: ett är att jag skottat klart. Ett annat är att snösvängen avslutat sin runda. Ett tredje bombsäkert tecken på att snöoväder är på väg är att det förra ovädret slutat...  Fler tecken brukar vara att solen går upp. Eller ner. Eller är nere hela dygnet. Undrar om jag är less på vinter och snö redan? Jo! Jag funderade på vad jag kan träna med vovvarna efter lydnadsträningen. Allt krävde barmark. Det blir en låååååång vinter i år.

"Solen är under horisonten mellan Anna och Hanna" fick jag lära mig. Anna 9 dec (då ska lutfisken i blöt) Hanna 5 januari. Än är solen uppe och jag njuter av allt dagsljus. Idag är det mulet och det börjar väl snöa vilken sekund som helst, många kriterier är uppfyllda för det.

I torsdags blev det två rundor runt sjön på skidor. Första rundan med Maja. Vi blev omsprungna av en häst med ryttare + hund två gånger. Vi passerade en farbror till fots på spåret med hund. Vi blev omkörda av ett draghundsekipage. Genvägen hem i i beckmörket krockade jag med en plogvall och ramlade och famlade i snön två gånger innan jag tog av skidorna och gick resten av vägen. Mycket händelserikt minst sagt. Maja tog det med fattning.  

Nästa runda fick L och W följa med. Vi såg en skoter.

Och vad ska vi hitta på mera idag? Det jobbigaste för mig vore att göra ingenting, tror inte jag klarar det. Men det vore nyttig träning för mig...  

Vintern har kommit. Det är -10 grader kallt, snö och mörkt. Tidigare idag var det kanonväder ute med strålande sooool  från en knasblå himmel. Alla snötyngda träd ger julstämning så det räcker och blir över.

Snö-foton blir mörkare än "på rikt". På lunchen idag tog vi en rejäl prommis i skogen, plumsi-plums på mjuka skoterspår.

I söndags åkte jag skidor första gången denna vinter. Spåren var helt otroligt bra! Dom bästa novemberspåren nånsin. Blev tre varv runt lompissjön. Första varvet med Maja, andra med Wilda och tredje med Lisa.

Både Maja och Wilda gillade att skutta eller trava bredvid mig när jag åkte. Hmmm det var säsongens första skidtur så jag spurtade väl inte direkt   men jag hade iallafall tränsingsvärk dan därpå.

Lisa skötte sig i första nedförsbacken. Jag jublade inom mig men så kom nästa nedförsbacke och vips var Lisa sig lik: hoppade, studsade, skällde och bet efter skidspetsarna    . Tackade min kloka hjärna att jag inte hade med Maja som kunde lära sig dumheter...  

Fler vintertecken: lilla kostigen från balkongen till gångvägen är skottad. Förra vintern lyckade jag hålla den uppskottad ända till januari innan jag gav upp. Får se hur länge jag orkar denna vinter. Förra vinterna kändes det hopplöst när jag skottade så jag storknade på kvällen för att nästa morgon vakna och stigen var helt borta igen... Jag önskar mig en snöslunga i julklapp  eller en traktår.

Idag var jag och Maja på Björkis. Majas koppel börjar bli slitet, det var ingen vidare kvalite på den så jag köpte nytt på Björkis. Dom andra hundarna fick stanna i bilen medan vi gick in. Eller snarare - jag fick bära in feg-Maja. Hon stretade som en galning och vägrade gå in. Hon har schvammlat förut när vi ska på hundaffärn men efter Djurmagazinet i Luleå trodde jag hon tuffat till sig. (Jag tog med alla tre in på Djurmagazinet i Luleå och det gick jättebra!) Det är nåt med Björkis som hon är skraj för. Doft? Ljud? Hundarna får alltid godis av tjejerna som jobbar där. Lisa vägrar lämna affären om hon inte får godis  . Men nåt är det. Jag får gå ofta dit med Maja.

På 70 - 80-talet gick en tv-serie "Hemliga armen" och sen kom en parodi på den "Allo allo emliga armen". Iallafall - jag tyckte originalserien var jättespännande och jag har alltid undrat om den fortfarande håller. Eller om parodi-serien har förstört den. Förra veckan hade jag undrat klart och beställde säsong 1 av riktiga "Hemliga...".

Första två avsnitten skrattade jag lite och jämförde med "Allo..." men sen tog riktiga serien över och blev bra och spännande. Om du oxå undrar över den tv-serien så kan jag bara säga att den håller än. BBC-produktioner brukar hålla. En annan BBC-prod är "I vår herres hage" om veterinären James Herriot. Även den är jättebra!

Och apropå film...

Mina små busmonster Maja och Lisa. Maj-Lis? Det är inte alls synd om nån av dom. Båda gillar att busa. Va bra att dom busar i sängen när alla lakan mm är på tvätten. Det är ju mycket lättare att tvätta madrass och täcke än lakan och påslakan - NOT!