Man har/får dom hundar man förtjänar... I morse vaknade minstingen kl 05.00 På vardagarna kliver vi upp kl 5 och M har inte förstått skillnaden mellan vardag och helgdag. Och varför förtjänar jag det? Jo, jag kliver upp. I och med det uppmuntrar jag väckningen och får skylla mig själv.   

Allt som vi hunnit med hittills idag: morronrastning, frukost, lydnadsträning x 3, snöskottning och second breakfast. Efter all aktivitet tar vi en femma nu - vi klev ju upp så tidigt.

Medan jag skottade snö (igen) så funderade jag på säkra tecken på att det ska börja snöa: ett är att jag skottat klart. Ett annat är att snösvängen avslutat sin runda. Ett tredje bombsäkert tecken på att snöoväder är på väg är att det förra ovädret slutat...  Fler tecken brukar vara att solen går upp. Eller ner. Eller är nere hela dygnet. Undrar om jag är less på vinter och snö redan? Jo! Jag funderade på vad jag kan träna med vovvarna efter lydnadsträningen. Allt krävde barmark. Det blir en låååååång vinter i år.

"Solen är under horisonten mellan Anna och Hanna" fick jag lära mig. Anna 9 dec (då ska lutfisken i blöt) Hanna 5 januari. Än är solen uppe och jag njuter av allt dagsljus. Idag är det mulet och det börjar väl snöa vilken sekund som helst, många kriterier är uppfyllda för det.

I torsdags blev det två rundor runt sjön på skidor. Första rundan med Maja. Vi blev omsprungna av en häst med ryttare + hund två gånger. Vi passerade en farbror till fots på spåret med hund. Vi blev omkörda av ett draghundsekipage. Genvägen hem i i beckmörket krockade jag med en plogvall och ramlade och famlade i snön två gånger innan jag tog av skidorna och gick resten av vägen. Mycket händelserikt minst sagt. Maja tog det med fattning.  

Nästa runda fick L och W följa med. Vi såg en skoter.

Och vad ska vi hitta på mera idag? Det jobbigaste för mig vore att göra ingenting, tror inte jag klarar det. Men det vore nyttig träning för mig...