Idag gick jag och Wilda ett viltspårprov och Wilda blev godkänd   

  
Spårsele på. - Hmmm hur var det nu den skulle sitta? Wilda var ivrig.

 
Runt träd och genom snår med bra fart. Jag lät Wilda hållas i ganska hög fart för jag var så lycklig över hennes spårarbete. Ingen tvekan men ibland stannade hon upp för att "fråga" mig om hon gör rätt. När hon märkte att klöven var nära störtade hon mot den, högg den och bar den hela vägen till bilen.

    
Domare Stig skrev i protokollet: "Här har vi en ung dam som behöver större utmaningar. Mycket spårsäker och i ett utmärkt tempo. Fint samarbete förare, hund." Det tog 12 minuter att nosa 600 meter.

Duktig Wilda, mattes stolthet. Tack Märta för ditt fina spår.   

Ibland måste man bara... I lördags morse kände jag att jag bara måste åka till byn. Vädret var kanon och bilen fulltankad. Packade in dummiesar, blod och klövar och åkte. Vi kan väl träna i byn likaväl som i stan?!

Jag har längtat efter att jaktträna på en alldeles speciell plats på cykelavstånd från mina föräldrar. Bara älskar att cykla efter mjuka fina skogsvägar...

  
Hundarna före, jag efter på cykel. Allt är alldeles tyst och stilla = ljuvligt.

Träningsplatsen är en övervuxen äng vid Kelojoki.

  
Två laddade flickor. Bollslungan är med som störning.

  
Ganska svår terräng för markeringar, vovvarna fick jobba med näsan.

  
- Hittade den! Duktig hund.

Efter några linjetag med störning blev vi rejält störda av oväsen från sjön intill. Vi smög dit med kameran i högsta hugg.

Syns inte så bra men en svan flyger snett till vänster ovanför Wilda.

  
En svanfamilj. Vad är det på andra sidan sjön? Fler svanar?

  
Det var dom här två som förde oväsen. Jag gissar att det är pappa svan och en annan pojk-svan som slogs och jagade varandra över vattnet. Dramatiskt värre.

  
Medan svanarna jagade varandra flög dessa över området. Vita stjärtfjädrar... synd att jag inte kan rovfåglarna...

 
Näver... göra upp eld... grilla korv... ååååhh hade varit mysigt...

Kelojoki till vänster, svansjön till höger. Jättefint ställe att bara vara på.

Efter jaktträningen cyklade vi hem i sakta mak, vilken härlig dag. Träningen blev inte så bra men dramatiken med svanarna var spännande.

När vi kom hem, hoppade jag i bilen och blodade ett kortare spår åt Wilda och ett "L"-format spår åt Lisa. Ett L med återgång - he he he. Wilda fick gå sitt spår senare på em och Lisa fick gå sitt nästa dag.

Helgen blev fullsmockad med hundträning. Allt för att förtränga att jag inte kunde starta på lydnadstävlingarna i stan samma helg - för - Lisa HAR börjat löpa nu.   Äntligen. Det var på tiden. Imorrn är det jobb igen och det ska bli skönt med whila  

Om jag hade haft barn hade jag varit en curlingmorsa tror jag. Som jag sjåpar mig med mina hundar.  

Wilda har dirre sen i måndags då hon glufsat i sig slaktavfall. En del spydde hon upp (ute på gräsmattan - yes)  och resten kommer ut lite i sänder i lös form via efterbrännkammaren.  Det bidde en liten olycka på mattan i köket så nu har jag en nytvättad matta på tork på balkongen.

Eftermiddagarna har jag flexat från jobbet för att vara med min lilla sjukling, hon är lessen och hungrig och vill inte bli lämnad när jag går på jobbet.

Idag på eftermiddan tänkte jag ta tillvara på vädret, packade ner dummiesar och for ut med båda hundarna. Vi började med lite rastning. Vilken skön höstdag det blev när solen tittade fram.

   Jag vill absolut inte ha snö. Barmark =   

   - Får man inge' mat får man väl äta trä. Förresten är barkbröd inne igen.

Efter rastningen fick sjuklingen vara i bilen medan vi tränade i närheten så hon såg oss.

   - Va?! Ska ni lämna mig här? Uuuuuuääääähhhhh   

Lisa fick några linjetag med hög motivation åt ena hållet varvat med markeringar åt det andra. Efter några hämtningar tyckte jag hon slöade till så jag hämtade sjuklingen från bilen som fick hämta två linjetag, ett rakt fram och ett till vänster. Wilda är bra på att ta tecken när jag gör det enkelt och tydligt. Lisa är mera sån att "hon vet bäst" och tar inte alltid mina tecken och signaler.

Iallafall blev det bättre fart på Lisa när hon sett Wilda hämta några. Det blev ganska varmt med höstsolen så träningen blev inte så lång. Avslutade med ännu en liten prommis/rastning.

Braveheart I och II spanar efter björn?! Nädå lite sjöfågel bara.

- Skulle vilja apportera mera. Hade du nån såndära apportkastare he he he...?   

Vad säger man om taxar? "Kommer när kallad men strax. Sliter slav gör ingen tax."

Vad säger man om Lisa? "Kommer när kallad, sliter slav, är väl ingen tax."  

Förlåt Stilla, du är jätteduktig som sliter slav med din matte.   

Mielljokk måste vara världens bästa plats om man gillar natur, hundar, jaktträning och träna tillsammans med likasinnade.   

Igår blev det en heldag med jaktträning á la Sussan och Märta. Dom hade planerat och resultatet blev perfekt, tom vädret var oklanderligt.

Lapporten i bakgrunden av vår basecamp

Vi började med fika vid basecamp, skönt att Sus är sig själv igen. (Förra gången började vi inte med fika.) Sedan blev det fotgående uppför ett berg, mot vägen och bilarna. Pust kan jag säga. När jag var nästan högst uppe insåg jag att bilnycklarna var nere på basecamp och jag hade tänkt lämna Wilda i bilen... Bara att gå ner och upp igen. Det är bra med uppvärmning tänkte jag.  

Mia och Ante med sina vovvar. En av de mörkare vovvarna är halvbror med Lisa, de har samma pappa, pappa Potter.

Efter lite tjårv började vi gå på linje med lite skott och störningar och det gick bra. Sedan fick hundarna i tur och ordning ett skott + markering. Tror vi var tio ekipage och jag och Lisa var sist. Bra träning för min knallapportör!   Markeringen hamnade i ett snår och hundarna fick verkligen använda sin snok för att hitta. Dom hade inte mycket hjälp av vinden heller eftersom det knappast blåste. Men alla lyckades, Lisa knallade inte en enda gång. Tvärtom la hon sig å whila medan de andra jobbade.

Efter det ställde vi upp på en bred "rågång" där vi gömde tre dummiesar/hund för linjetag bakåt. Vi ställde upp oss på linje och började gå framåt. Hundarna fick enkel- eller dubbelmarkeringar framåt och den som ville fick skicka sin hund bakåt på linjetaget.

Det blev lunchpaus och jag "klättrade" upp till vägen och bilarna för att hämta Wilda så hon fick vara med. Hundarna i bilarna hade svalt och skönt fastän solen sken. Det är ju trots allt september. Efter lunchen klättrade jag och Maggan upp till bilarna och rastade Wilda och Asko så dom fick springa lite.

Efter lunch blev det fältsök på två olika områden. Vi delade upp oss fem och fem med ryggen mot varandra. Jag föreslog att gula hundar i ena gruppen och svarta i andra men ingen lyssnade på mig.   

Mellan grupperna sköt Märta med apportkastare åt den som så önskade. Plus en landdirigering. Allt på en gång. Det var ganska rörigt och Lisa älskade Märta nu.   Märta pangade på och Lisa knallade en gång eller två. Faktiskt fick Lisa en markering med apportkastaren, tänkte hon skulle få det ur skallen om hon fick hämta en när hon skötte sig. Hon var ingen stjärna på nåt av fälten eftersom hon bara tittade på Märta. Vi avslutade tidigare än de andra för jag var nöjd med  Lisa trots allt. Vi klättrade upp till vägen och bilarna för att hämta Wilda.

Wilda spanar ner mot fältsöket.

När de andra klättrade upp från fältsöket satt jag vid basecamp med kameran i högsta hugg.

  
Här kommer Maggan och Leo.

  
Sedan Sus med Axel, Märta med apportkastare och Verro med Fyra.

  
Mia med Leo och Cosmo.

   
Stilla sitter på sin tron av dummiesar. - Matte säger att jag inte kan apportera men kolla vad jag har hämtat in.    

En kort fika innan dagens sista övning, närsök med tennisbollar. Till och med Wilda fick vara med på detta, hon hittade sina tennisbollar och var så glad så glad.

Vi packade ihop och började köra hemåt. Det var en solig, stilla kväll, träsket (Torneträsk) låg spegelblank och jag var tvungen att stanna till å fota.

  
Visst är bilden nästan magiskt... vilket lugn...

     
Solen går ner bakom ???

Det här var en dag att komma ihåg i januari när det är mörkt och kallt och blåsigt. Andra oktober blir det jaktträning igen á la Sussan och Märta. Vi ser fram emot det   

Vet inte hur många gånger jag klättrade uppför berget till vägen och bilarna men jag var fullständigt slut när jag kom hem. På natten drömde jag att jag var för trött för att sova...   

Efter jobbet idag blev det städning. Vet inte när jag städat sist men det var innan nån av hundarna börjat fälla. Nu har en fällt klart hoppas jag och en är i full färd med fällandet.

Inte undra på att det var hundhår överallt. Och nu är en del av hundhåret i dammsugaren. En del. Massor är kvar i mattor och annat. Jag har hellre hundar + hundhår än inga hundar och välstädat. Jag har testat bägge varianterna och gillade hundar mer än välstädat hemma.  

Jag har hunnit tanka bilen och handla fika till jaktträningen i morrn i Abisko - viktiga krejer det där med fika.

Å nu börjar ögonlocken kännas tunga. Vovvarna är trötta de med.

  
Tror det blir natti-natti nu.  

Har det gått en vecka igen? Tiden går fort när:

- man har kul

- man blir äldre

- man fyller sina dagar med liv istället för tvärtom

Förra söndan prommade jag å hundarna in till stan, det var marknadshelg. Vi undvek cocosbollarna men snubblade över både Jokkmokkskorv och Rönnbäcks fisk. På kvällen under prommisen såg jag ett konstigt djur. Efter att ha diskuterat fram å tillbaka med vänner och bekanta är jag ganska säker på att jag sett en mårdhund.   

I måndags blodade jag ett spår till topptaxen Stilla som gick den nästa dag. Hann med en långprommis runt Nukutus med hundarna direkt efter jobbet. Hundarna fick svalka av sig i Nukutussjön och jag hade tänkt sitta på stranden å njuta av färgerna och naturen men så dök det upp någon som skulle fiska precis där och då.   Det var bara att fortsätta prommandet.

På tisdan gick topptaxen Stilla sitt spår - hon fick en etta med HP   Fatta vilken hund. Återgången i öppenklass överlistade hon i rasande fart. Snopet för mig men så härligt att se lilla spårmaskinen jobba. Direkt efter provet hade vi gemensam hundpromenad med alla doggy-walkers som har tid, möjlighet och lust. Ett gäng mattar och hundar som gick en timme glatt språkandes/nosade i backen. Vilka som språkade och vilka som nosade i backen får du lista ut själv.   

Onsdagen var streeesig för mig. Efter jobbet blodade jag ett kort spår åt Wilda som fick ligga till sig nån timme. Vi hade "Afterwork" med jobbet utomhus så vovvarna kunde följa med. Efter det gick Wilda sitt korta spår. Och sen hade "Hund i vården" ett möte där vi utbytte tips och erfarenheter. Behöver jag säga att det var roligt med många skratt   .

Wilda fick sitt diplom där det står att hon "vid anpassat lämplighetstest visat sig lämplig att provas som Besöks- och Terapihund". Och Wilda är synnerligen lämplig till detta - hon älskar människor och svansen går i ett när vi besöker våra boenden. Under september tar vi en paus i besökandet men sen fortsätter vi igen i oktober och resten av året. Det är roligt och givande för mig som hundförare, för hunden och för de personer vi besöker.

På torsdagen kunde jag äntligen ta det lugnt en kväll, det var rått och dimmigt ute, så det blev lite tv.

Fredagskvällen ägnade jag åt att göra en ny hundbädd till bilen. Eva från Gällivare hade ordnat jättefint åt sina hundar bak i bilen med tjock madrass och så. Jag tänkte på den tunna slitna madrassen som mina hundar satt och sov på i bilen.

Så i fredags gjorde jag en ny bädd. Köpte en tjock madrass från Jysk, skar till den, sydde överdrag av gamla lakan och vips - nu har mina hundar mjuk och skönt när de är i bilen. Det är bara det att hundarna är lite konservativa och verkar inte gilla den nya madrassen?! Otack är världens lön. Nåväl, när dom har hittat sin sovställning och madrassen format sig efter deras arslen så blir det nog bra.   

Igår, lördag, var det jaktträning i Kalixfors med Sus, Maggan och Erkki och en drös hundar. Både jag och Lisa var jättesugna på jaktträning och det gick bra. Vi tränade linjer, störning med skott, någon markering,  apportkastare och en vattendirigering. Så länge linjerna är motiverade, dvs att hunden ser att det händer nåt vid en punkt, så är det inga problem att skicka Lisa, inte ens när det är störningar med skott.

Ibland har jag svårt att skicka ut min hund om hon vet eller har all anledning att misstänka att jag kommer att stoppa henne. Då tycker hon att hon lika gärna kan sitta kvar hos mig. Därför ska jag träna på stoppsignal + boll som kommer farande. Då blir stoppsignalen positiv vilket jag misstänker det inte är nu.

Sen så var det här med apportkastare, denna uppfinning av f*n själv   . Lisa har jättesvårt att sitta kvar när en dummy far iväg låååångt. Två gånger tänkte hon knalla och jag vrålade STANNA! och NEJ! Hon hann ta ett steg eller två men hon kom tillbaka. Andra gången vände jag på oss och skickade henne bakåt på ett "trist" linjetag och det tog hon så gärna så. Hon blir inte lessen när jag vrålar åt henne. Hoppas inte de andra hundarna blev låga av mina avgrundsvrål som Maggan kallade dom   .

Jag skulle vilja träna mycket med apportkastare för Lisa har haft problem med det sista året eller så. Fin vink till nästa lördag när vi tränar i Mielljokk   .

Dagens sista övning var lite vattenarbete. Jag var jättetveksam att skicka Lisa i vatten, hon med sin vattensvans. Men va f*n, vi testar. De andra hundarna simmade över när de blev skickade men Lisa ville inte först  . Vattnet är kallt nu. Maggan gick runt till andra sidan och tjoade lite extra och då behagade Lisa gå i, simma över och komma tillbaka med en dummy. Det blev handduk när hon kom upp ur vattnet och gentlemannen Axel lånade generöst ut sitt täcke till damen som behövde varma kläder. Lisa hälsar å tackar å har bett matte beställa "en likadan som Axel har".

Dagen avslutades med gemensam promenad, tre mattar och futtinutton hundar, lösa och busiga. Vi gick efter en skogsstig och alla hundar höll sig nära oss så det blev trångt ibland. Hugo, som i vanliga fall vaktar bilen, visade sig vara en kanonhund - han kom överens med alla. Till och med en grinig tik vid namn Lisa... Den ystra unga schäfern Asko och labbe-Axel gillade jaga-leken. Labbe-Leo fick några tjuvnyp av lillbrorsan Asko men Leo är för snäll att ge igen.

Det var en bra dag, vi var ute sju timmar och dagen började INTE med fika. Sus som hade lagt upp dagens träning, ville börja jobba direkt. Vi andra höjde på ögonbrynen och skakade på huvvena - hon har blitt galen tänkte vi unisont   . Men dont worry vi hann fika under dan   .

Och idag söndag har jag blodat ett längre spår åt Wilda och när vi gick den några timmar senare så tycker jag det är tur att Wilda är så söt för nå mycke hjärna verkar hon inte ha. Yrslade fram å tillbaka över spåret.

Och det var en normal vecka för mig och mina hundar. Alla aktiviteter om veckorna sker efter jobbet och då är det fullt ös för att hinna göra allt man vill. Och man vill ju så mycket...

Förresten har jag anmält Lisa till ännu en tävlingslydnadskurs på Bruks. Nivån är Lydnadsklass I + mer och det passar oss precis  .

I torsdags blev det en lång prommis för oss, bl a upp på Nukutusvaara. Kameran var med. Höstens färger skulle fångas.

 
- Matte har en frolic! I handen! Var söt så får vi.   

 
  
Utsikt över Nukutussjön, själva har vi klättrat upp på Nukutusvaara. Pust.

 
Det här är det närmaste jag kommer på bild - min skugga. Och jag är beväpnad när jag rör mig i björnmarker. Man vet aldrig. Men vad jag ljuger!!!  Det som sticker upp från ryggan är en bit torrfura som en jobbarkompis efterlyst.

 
Lisa kollar av markerna så inga björnar eller älgar eller ekorrar skrämmer matte. Ekorrarna är nog farligast tycker Lisa. - Dom måste man jaga upp i trän och stirra på dom länge så dom inte kommer ner.

- Hade du kvar av den dära chokladen... Visst är vi tillräckligt söta för en smakbit?  

Vi genade från berget till Jägarmilen och hittade den här jättetallen bland saxofonbjörkarna. Tjusigt.

Rött är höstens färg.

  
Är det nån lav eller vad är det för växt?

  
Det här är iallafall lingon.

  
Så här fort kommer man när matte kallar. Kolla öronen   

  
Idag var vi på marknaden å knallade. Det var loppis och Antikrunda åxå. Tofflorna köpte jag på marknaden.

  
Och Bäääärtil köpte jag på loppisen åt Lisa, hon gillar leksaker.

  Det märks att jag har börjat jobba igen - jag har varken tid eller lust att sitta vid datorn om kvällarna. Sitter framför burken 8 h/dag på jobbe'.   Nåväl en ska vara tacksam att man har ett jobb...

Ikväll blir det myskväll inne. Ute regnar det småspik och sist jag kollade var det tre plusgrader. Tre. Plus. Grader.   

Roade mig och vovvarna med lite klickerträning. Helt onödiga övningar som sätter deras små hjärnor i arbete. Att kliva upp på en stol kan dom båda. Lisa, i sin iver, fortsätter från stolen upp på bordet och det var inte riktigt meningen.    Wilda ska lära sig ge vacker tass men inte vilken vacker tass som helst. Vacker tass som når upp till en ev rullstol för det kan vara bra för henne i hennes jobb.

SSRK Kiruna hade jaktprov förra helgen, jag var kommissarie och sekreterare. Alla har alltid sagt att det är så skoj att vara sekreterare på utställning, viltspårprov och jaktprov men jag har alltid varit skeptisk. I år fick jag välja mellan att ro en pysande gummibåt eller vara sekreterare. Eftersom jag har en släng av vattenskräck  så valde jag tacksamt att skriva under provet. Och det var verkligen kul! Det var jättespännande att höra domarens resonemang och lära sig hur han ser på hundarnas och förarnas arbete. Nu hör jag till skaran som lovordar att vara sekreterare på div prov och tävlingar - det är lärorikt och skoj och man ska ta chansen att pröva på.   

För att roa mig själv hade jag fixat "Sekreterarens pris", ett pris i resp klass. Jag bestämde själv att priset var ett charmpris och jag var enfaldig domare. Priset var handgjord choklad från "Chokladeriet i Altajärvi" och hundtugg.

I nybörjarklass fick Eva och Patricia mitt pris för att matte och Patricia var så duktiga. 

I öppenklass var Annika med Fuska charmigast. Fuska döpte jag till fröken Piruett då hon snurrade ett varv innan hon gick ut. Det såg ut som om hon frågade matte - Gör jag rätt? Var det det här jag skulle göra? Tills matte jobbat bort det tycker jag det är charmigt.

Och i elitklass var valet självklart men jag är osäker på namn. En finsk herre med sin underbara, mörka goldenhanne  . Need I say more? Mina flick-vovvar tyckte åxå att goldenkillen var snygg.

Det var många duktiga hundar och förare som startade och vi hade tur med vädret: inga knott. Det var så kallt att knotten höll sig i varmare trakter där dom hör hemma   .

Nu tror jag att tv:n lockar på mig. Två choklader väntar på att provsmakas: "Lindt Excellence A touch of sea salt" och "Lindt Creation Cherry & chili". mmmmmums med mörk choklad. Och nyttigt som bara den. Och räcker länge för man kan bara äta en bit eller två sen är man nöjd