har vi som vanligt gjort massa hund-skoj. Men ibland undrar jag om hundarna tycker det är så himla skoj. T ex när dom vägrar gå ut i regnet?! Jag trodde det hette hundväder för att hundar älskar regn och rusk?!

Häromdan "släpade" jag upp hundarna på Luossavaara.

Utsikten norrut - ahhhh...

Närbild på skylten. Visst är den söt   . Favoritstigen är som sagt Midnattsolstigen.

Men där borta regnar det. Hoppas det inte hinner ikapp oss...

Gruvan brer ut sig. Luossasjön ska torrläggas till vänster om dammen/vägen.

På prommis i gammelskog. Wilda med svansen neråt. Kan det finnas björn i närheten?

Utanför jobbet träffade jag vår nya prao. Tror jag...   

Idag är det tisdag och vi har varit på "vårt" äldreboende. Så här ser flickorna ut med uniformen.

Och så här ser dom ut efteråt...

Idag slog jag äntligen till och köpte en ny bil. Får den nån gång nästa vecka men det är ingen brådska. Hursomhelst började min gamla bil genast hämnas: pyspunka! Jag chansade och åkte till stans bästa däckfirma, Bil- och däckservice och ja han var kvar fastän klockan var sent. Han fixade pyspunkan med en "plugg" och däcket blev som nytt. Om din bil tjårvar i Kiruna åk till bästa firman Bil- och Däckservice. Där gör dom underverk medan du väntar, mirakel tar lite längre tid  Rekomenderas!   

Och plötsligt sprack molnen upp och solen visade sig... 

När jag och hundarna var färdiga på vårat äldreboende, som vi besöker varje vecka, då blev det en långprommis i skogen. Solen sken och höstens alla färger sprakade. Jag njöt i fulla muggar av prommisen som blev längre och längre - jag ville absolut inte åka hem  

Hundarna Kola och Sirap tyckte att dom jobbat hårt som terapihund och ville hem å whila. Och när prommisen bara blev allt längre så tog dom ett gemensamt beslut: hämnd!   

Gyttjebad är den perfekta hämnden!  

-Ångrar du nu att du släpade ut oss i skogen nu matte?     

Jajjamensan jag ångrar... inte! In med hundarna i bilen, en sväng förbi älvstranden i Kurra och vips är hundarna inte längre svartvita. Mattes list övergår vovvarnas förstånd .

Det var lovat regn idag. Rejält med regn. I morse tog jag en längre cykeltur med hundarna så dom fått åtminstone lite motion ifall det regnar resten av dan.

När jag kom hem till lunch hade det inte kommit en droppe så hundarna fick en längre prom än vanligt - ifall det regnar eftermidda' och kväll då blir det bara korta rastningar.

Efter jobbet såg det väldigt hotfullt ut med låga moln men än inget regn. Det blev en och två kortare prommisar. Man vill ju inte vara långt ute i skogen om det kommer en klass 1-ösregn. Inget regn.

På kvällen började det krypa i benen - och så blev det en jogg-prom i skogen en timme. Och innan vi kom hem så kom det några droppar. Äntligen. Får man säga så? Jag menar bara att jag har väntat hela dan på det...

En ganska vanlig dag för mig och hundarna. Flera prommisar och rastningar, motion och aktivering. Hundarna är nöjda och sover lugnt. Varför är det så nödvändigt att hundar ska vara hos barnfamiljer som bor i villa helst på landet?!

Jag jobbar heltid, är ensamstående, bor i lägenhet och ägnar mig massor åt mina hundar. Mina hundar får mer aktivitet än hundar hos sönderstressade morsor och farsor som skjutsar ungar, klipper gräsmattor och lagar mat. DOM har inte tid med hund.

En sak till: jag älskar att promenera. Ibland tror jag att jag har hundar för att få en ursäkt att gå ut å gå . Nog för att jag kan okynnesgå (prom utan hund) men det känns lite tryggare att ha hundar när man är i björnskogen, särskilt när man har Braveheart I och II. Dom vänder direkt dom får vittring på nåt. 

Sista semesterveckan hann vi göra massor! Jag tror mina vovvar, Kola och Sirap, drog en extra djup znark när jag gick på jobbet i måndags. Herregu, dom har ju jobbat fem veckor nonstop med att roa och aktivera mig. Äntligen whila när matte jobbar igen.

Lite bilder:

Prommis upp på Sakkaravaara, utsikt mot Kurravaara. Kiruna har många fina utsiktsplatser. Gilla!

Whila efter stadsprommis med kompixarna Mixi, Samba och Senja.

I söndags blev det mera vandring och klättring. Nära min hemby Saivomuotka finns ett världsarv, Tynnyrilaki, en av mätpunkterna i Struves meridianbåge. Nåt sånt iallafall...

Mamma och pappa skulle oxå gå till toppen. Vovvarna glada   

Infotavla i starten.

Inte farligt lång promenad, 900 meter ska vi väl klara av.

Hejhå hejhå till gruvan vi gå. Eller mot toppen vi gå...

Milsvid utsikt och kanonväder. En ganska bra sammanfattning av sommarens strövtåg, utsikt och soool.

Ojdå. Törs man?

Vi e modiga. Jag och pappa klättrade upp. Vovvarna lite olyckliga nere på backen.

Njuter av utsikten... Finland rakt fram.

Mamma och Pappa   

Avstånd till Nordpolen mm

Vad är då meridianbågen? Den mättes upp för nästan 200 år sen. Imponerande. De måste ha gått och gått och gått. Fanns inga bilar eller ens vägar då. 

Lite whila på nervägen. Det är nästan lättare att gå uppför än nerför. Det går inte att bromsa när man går nerför.

Gällivare och Malmenkampen 12 augusti: tja vad kan jag säga?! Vilken tur att ingen hjälpte oss att träna platsliggning, då kan jag skylla på det .  Lisa låg fint och stilla - tills hon rusade efter mig. - Ja trodde du gick å fika utan mig å ja e fikasugen! Vi nollade platsliggningen och jag tänkte nästan åka hem. Men ok då, vi får ta det som träning. Fria följet 6 p... jaja så illa blir det när man inte tränar. Läggande = 10! Inkallande m ställande 7,5 = jättenöjd med det! Sändande m ställande 7. Apportering 7,5. Hopp 0, hoppade inte på tillbakavägen. Ont i tass?! Fjärrdirigering 8. Totalt 103 poäng och ännu ett 3:de pris. MEN det var kul! Vi fick poäng på nästan alla moment. Lite finslipning bara. Fast det vet jag inte om jag törs med tanke på tassivassingarna. Jag tror hon har ont fastän hon inte haltar.

Satt och tittade på lydnadsklass III. Tänk om vi skulle komma dit... Tänk om Lisa blev botad från sitt pi-pi-aj-aj... Det vore så roligt  men jag måste vara jätteförsiktig med min vovve... 

Idag har vi besökt vårat äldreboende igen. Hundarna passar verkligen där. Dom älskar människor. Rullstolar och käppar är inga problem. Människor som kommer välkomnas varmt. Om nån inte vill "prata" med dom går dom till nästa. Nu ligger båda hundarna utslagna, de vill knappt gå ut och rasta. Det är jobbigt att jobba när man e hund.

Ibland kan jag tycka det är tjovigt att träna viltspår. Man ska ha snitslar, klöv och blod. En lämplig plats. Tid - man gör spåret X antal timmar innan hundarna ska spåra. En del planering krävs alltså.

Nu har min sista semestervecka börjat och jag har gott om tid att planera för viltspårträningen, klövar och blod finns i frysen och ett gäng snitslar som bara väntar på att användas.

Jag försöker träna EN eller TVÅ grejer per spår. Just nu nöter vi på återgångar. Igår "gjorde" jag fyra spår. Eftersom jag tränar två hundar samtidigt på ungefär samma nivå så blir det lätt många spår att göra. Lite enformigt för mig men spännande för hundarna.

Återgångar alltså. Jag har sett att Wilda alltid ringar till wänster. Alltså blir tränings-återgångarna till höger. Först gjorde jag ett spår som inte alls blev som tänkt, det blev en återgång till vänster och sen till höger. Spåret slutade långt inne i skogen. Hoppsan. Nästa spår blev som tänkt: med två återgångar till höger. Nästa två spår blev raksträckor med bloduppehåll och skottplats. Jag är så less på att bara träna vinklar så det får bli lite raksträckor oxå.

Spåren fick ligga till sig närmare ett dygn innan det var dags för Lisa och Wilda att lösa spåren.

Lisa fick börja med spåret som inte blev som planerat. Och det visade sig vara bra träning för Lisa som började ringa åt höger och hade jätteproblem med sitt spår. Hon ringade åt höger tills hon var tillbaka på spåret, gick ut i återgången och till höger. Hon fastnade i (vinkelvolten) högerringningen. Efter några ringningar hittade hon spårets fortsättning och nosade vidare till nästa vinkel som "bara" hade bloduppehåll innan. Det var inga problem och klöven - check! När vi gick från spårslutet droppade jag en ny klöv på stället hum-de-dum-de-dum...   

Wilda med sitt spår börjar bra. Första återgången, hon ringade till vänster och det var väntat. Hon ringade längre bort och fann en "stig" över en myr som hon tänkte ta. Då stoppade jag så hon inte kunde fortsätta men för övrigt var jag passiv. - Aha tänkte Wilda, vi spårar. Visstja. Hon sprang tillbaka till återgången, löste den efter lite tjårv och fortsatte spårandet till nästa vinkel med återgång.  

-Vaddå vinkel? Hon fortsatte rakt fram, över ett dike. Jag är en gammal männska som inte orkar klättra i alla diken så jag släppte linan. Hon får sköta sig själv tänkte jag. Wilda blev förbryllad, kom tillbaka, hittade spåret efter en vänsterringning och fortsatte. När jag tänker efter var hon jätteduktig: hon gick över spåret i sin vänsterringning tills hon kom på spåret igen efter vinkeln. Klöven fann hon tack vare vinden eftersom hon gick vid sidan av spåret. Även här droppade jag en ny klöv när vi gick från platsen.

Dags för lite omväxling, raka spår med bloduppehåll och skott. Lisa först. Hon spårade så bra med nosen i backen. Vid skottet är hon lugn som en filbunke och försöker inte ens leta dummy. -Matte har slutat leka med dummysar med mig  . Så går det när man vägrar vilt! Då får man inte dummy heller. Matte är hård men orättvis.   

Wildas reaktion efter skott har ju varit typ tjurrusning i skottets riktning. Skulle bli spännande att se hur det går. Hon nosade bra i det raka spåret. Satte sig vid skottplatsen. Efter skottet tog jag linan och kommenderade Sök spår och var beredd på att linan sjunger i handen. Hon rusade nåt steg, jag bromsade och påminde om att hon faktiskt spårar. Nosen for ner i backen och hon spårade fram till klöven. Det har hon aldrig gjort förr.  Duktig Wilda!

Lite whila och rastning, tänkte gå en sväng med hundarna. Men dom skyndade sig att göra sina behov och ville tillbaka till bilen och spåra mera. Tror jag eller så fanns det björn i skogen och dom ville inte bli björnmat.

Sen var det Lisas tur att gå Wildas spår där jag droppat en klöv i slutet. Jag passar på att plocka snitslarna samtidigt. Helt klart spårade Lisa i Wildas spår. Inte klöv eller blod eller matte. Wilda. Exvis gick Lisa över diket där Wilda yrslat och jag släppt linan. Men klöven fann hon. Och Wilda fick gå Lisas spår och hon spårade Lisa. I första vinkeln/återgången gick hon höger. Hon som alltid annars går wänster. Men klöven bärgades till sist ändå.

Så kan det se ut när jag viltspårtränar mina två hundar. Framsteg och bakslag i de olika spåren. Det hade varit roligt att gå något rörligt viltspårprov i höst men det är svårt att komma med...   

Precis så här ska semester vara: man gör så lite som möjligt. Strosar med hundarna. Solen skiner. Ibland får man en ide om en rolig biltur å så åker man. Sen när man är hemma igen gör man så lite som möjligt igen.

   Lisa svalkar sig under en av skogsturerna när vi "jagade" kontroller i Naturpasset. Nu är alla 53 kontroller funna och inskickade.

   En mysig strandpromenad blir ny favoritstig. Fann den tack vare Naturpasset   .

Det blev en biltur genom Norge och Finland. Landskapet är helt underbart. Vägarna smala och krokiga. Jag körde från Kiruna till norska gränsen, E6:an norrut till Skibotn. Därifrån söderut på E8:an till Kilpisjärvi, Karesuando och till mamma och pappa i byn. En övernattning på en campingplats, annars hade det blivit pest-å-plåga att bara köra och köra. E6:an blir lite enformig: uppför ett berg. Nerför ett berg. Uppför ett berg. Nerför ett berg. Så håller det på.

Men det är vackert...

Två busiga frön. Dom är så snabba...  

att kameran inte hinner med.

Förutom Norge och Finland har vi hunnit med Luleå och Haparanda. Många mil blir det. När vi kom hem från Haparanda och IKEA var jag spyless på att köra bil. Bläh! Men det var då. Nu funderar jag på nästa biltur, har ju kvar några dagar av semestern   måste användas till nåt bra...

Handlade inget mer än lunch på IKEA. Då ÄR det sant, jag håller på att bli gammal. När shopping inte lockar mera   . Jag köpte iallafall en liten plaskpool, ca 1 m i diameter på Biltema. Hemma fyllde jag den med vatten ute på balkongen en varm dag. Tänkte vovvarna ville svalka sig i en alldeles egen pool. Nejdå, dom betraktade poolen som en potentiell dödsfälla som matte försöker locka dom i  . Undvek den som pesten. För att inte slösa bort härligt vatten den varma dan satt jag å bada fötterna och hade rätt mysigt.

Vidare har vi spårat lite kårv och klöv. Måste träna på det där med vinklar och återgångar. Speciellt Wilda måste fatta att vi inte är på prommis utan vi spårar när selen är på.

I höst ska vi återuppta besöken på äldreboenden. Förut har jag och Wilda gått men nu ska även Lisa föja med. När Wilda varit på ett besök är hon helt slut - jag har trott att hon slickat i sig nån sömntablett från golvet. Så trött har hon varit. Nu kommer jag ha två så trötta hundar   . Besöken på äldreboendena är ju rena paradiset för männsko-älskande hundar. Tänk att få hälsa på alla, hur många gånger som helst och bli klappad och klappad och klappad... Det ska bli så roligt!