Det var lovat regn idag. Rejält med regn. I morse tog jag en längre cykeltur med hundarna så dom fått åtminstone lite motion ifall det regnar resten av dan.

När jag kom hem till lunch hade det inte kommit en droppe så hundarna fick en längre prom än vanligt - ifall det regnar eftermidda' och kväll då blir det bara korta rastningar.

Efter jobbet såg det väldigt hotfullt ut med låga moln men än inget regn. Det blev en och två kortare prommisar. Man vill ju inte vara långt ute i skogen om det kommer en klass 1-ösregn. Inget regn.

På kvällen började det krypa i benen - och så blev det en jogg-prom i skogen en timme. Och innan vi kom hem så kom det några droppar. Äntligen. Får man säga så? Jag menar bara att jag har väntat hela dan på det...

En ganska vanlig dag för mig och hundarna. Flera prommisar och rastningar, motion och aktivering. Hundarna är nöjda och sover lugnt. Varför är det så nödvändigt att hundar ska vara hos barnfamiljer som bor i villa helst på landet?!

Jag jobbar heltid, är ensamstående, bor i lägenhet och ägnar mig massor åt mina hundar. Mina hundar får mer aktivitet än hundar hos sönderstressade morsor och farsor som skjutsar ungar, klipper gräsmattor och lagar mat. DOM har inte tid med hund.

En sak till: jag älskar att promenera. Ibland tror jag att jag har hundar för att få en ursäkt att gå ut å gå . Nog för att jag kan okynnesgå (prom utan hund) men det känns lite tryggare att ha hundar när man är i björnskogen, särskilt när man har Braveheart I och II. Dom vänder direkt dom får vittring på nåt.