Ibland kan jag tycka det är tjovigt att träna viltspår. Man ska ha snitslar, klöv och blod. En lämplig plats. Tid - man gör spåret X antal timmar innan hundarna ska spåra. En del planering krävs alltså.

Nu har min sista semestervecka börjat och jag har gott om tid att planera för viltspårträningen, klövar och blod finns i frysen och ett gäng snitslar som bara väntar på att användas.

Jag försöker träna EN eller TVÅ grejer per spår. Just nu nöter vi på återgångar. Igår "gjorde" jag fyra spår. Eftersom jag tränar två hundar samtidigt på ungefär samma nivå så blir det lätt många spår att göra. Lite enformigt för mig men spännande för hundarna.

Återgångar alltså. Jag har sett att Wilda alltid ringar till wänster. Alltså blir tränings-återgångarna till höger. Först gjorde jag ett spår som inte alls blev som tänkt, det blev en återgång till vänster och sen till höger. Spåret slutade långt inne i skogen. Hoppsan. Nästa spår blev som tänkt: med två återgångar till höger. Nästa två spår blev raksträckor med bloduppehåll och skottplats. Jag är så less på att bara träna vinklar så det får bli lite raksträckor oxå.

Spåren fick ligga till sig närmare ett dygn innan det var dags för Lisa och Wilda att lösa spåren.

Lisa fick börja med spåret som inte blev som planerat. Och det visade sig vara bra träning för Lisa som började ringa åt höger och hade jätteproblem med sitt spår. Hon ringade åt höger tills hon var tillbaka på spåret, gick ut i återgången och till höger. Hon fastnade i (vinkelvolten) högerringningen. Efter några ringningar hittade hon spårets fortsättning och nosade vidare till nästa vinkel som "bara" hade bloduppehåll innan. Det var inga problem och klöven - check! När vi gick från spårslutet droppade jag en ny klöv på stället hum-de-dum-de-dum...   

Wilda med sitt spår börjar bra. Första återgången, hon ringade till vänster och det var väntat. Hon ringade längre bort och fann en "stig" över en myr som hon tänkte ta. Då stoppade jag så hon inte kunde fortsätta men för övrigt var jag passiv. - Aha tänkte Wilda, vi spårar. Visstja. Hon sprang tillbaka till återgången, löste den efter lite tjårv och fortsatte spårandet till nästa vinkel med återgång.  

-Vaddå vinkel? Hon fortsatte rakt fram, över ett dike. Jag är en gammal männska som inte orkar klättra i alla diken så jag släppte linan. Hon får sköta sig själv tänkte jag. Wilda blev förbryllad, kom tillbaka, hittade spåret efter en vänsterringning och fortsatte. När jag tänker efter var hon jätteduktig: hon gick över spåret i sin vänsterringning tills hon kom på spåret igen efter vinkeln. Klöven fann hon tack vare vinden eftersom hon gick vid sidan av spåret. Även här droppade jag en ny klöv när vi gick från platsen.

Dags för lite omväxling, raka spår med bloduppehåll och skott. Lisa först. Hon spårade så bra med nosen i backen. Vid skottet är hon lugn som en filbunke och försöker inte ens leta dummy. -Matte har slutat leka med dummysar med mig  . Så går det när man vägrar vilt! Då får man inte dummy heller. Matte är hård men orättvis.   

Wildas reaktion efter skott har ju varit typ tjurrusning i skottets riktning. Skulle bli spännande att se hur det går. Hon nosade bra i det raka spåret. Satte sig vid skottplatsen. Efter skottet tog jag linan och kommenderade Sök spår och var beredd på att linan sjunger i handen. Hon rusade nåt steg, jag bromsade och påminde om att hon faktiskt spårar. Nosen for ner i backen och hon spårade fram till klöven. Det har hon aldrig gjort förr.  Duktig Wilda!

Lite whila och rastning, tänkte gå en sväng med hundarna. Men dom skyndade sig att göra sina behov och ville tillbaka till bilen och spåra mera. Tror jag eller så fanns det björn i skogen och dom ville inte bli björnmat.

Sen var det Lisas tur att gå Wildas spår där jag droppat en klöv i slutet. Jag passar på att plocka snitslarna samtidigt. Helt klart spårade Lisa i Wildas spår. Inte klöv eller blod eller matte. Wilda. Exvis gick Lisa över diket där Wilda yrslat och jag släppt linan. Men klöven fann hon. Och Wilda fick gå Lisas spår och hon spårade Lisa. I första vinkeln/återgången gick hon höger. Hon som alltid annars går wänster. Men klöven bärgades till sist ändå.

Så kan det se ut när jag viltspårtränar mina två hundar. Framsteg och bakslag i de olika spåren. Det hade varit roligt att gå något rörligt viltspårprov i höst men det är svårt att komma med...