Igår tog vi en härlig prommis i vinterlandet. Allting var vitt och tyst och kallt. Sen såg jag:

  
Alldeles färska älgspår. Och när jag tänkte efter så var hundarna lite tveksamma att gå framåt. De lyssnade och vädrade i luften. Själv blev jag som en uggla - min skalle började rotera runt, spanandes efter älg.

En älg kan gömma sig bakom en liten buske på en annars öppen myr. Står dom still så syns dom inte. Ser du älgen på bilden? Nä inte jag heller men det kan mycket väl finnas en därute. Vår prommis blev mer och mer tveksam efter allt färskt älgspår så vi vände tillbaka till bilen. Kan älgar vara farliga på vintern? Det är iallafall svårt för mig med korta ben att springa ifrån en älg med långa skånkar.

Det är otroligt vackert med all nyfallen snö å söta hundar...

- Var är mina solglasögon? Jag blir snöblind i det här vädret.  

Wilda är pälslös och tanig nu. Hon och jag åkte skidor igår utan fridsstöraren Lisa. Vilken bra skidtur det blev! Hon drog inte en meter men sprang snällt på min vänstra sida.

Mysig bild från kyrkogården. Månen vakar över stället. Nästa vecka är det Allhelgona och jag ska tända ljus för dom som saknas mig  

Nu syns nybloggat på fb?! Va bra. Tänk vad "dom" hittar på  

Så skönt med fredag. En hel lång lat helg framför mig. Bara slappa. Lisa och Wilda brukar nog slappa när jag är på jobbet. Wilda sover och Lisa läser tidningen.

  
När jag kommer hem på lunch är morrontidningen inte alltid på golvet innanför dörren. Kom det ingen tidning idag hinner jag tänka innan jag frågar Lisa: -Var är mattes tidning? Då springer hon till sin bur å hämtar. Hon vill väl läsa ifred gissar jag   .

Det var fullmåne förra helgen

Himlen alldeles klar.   

  
Vilka färger. Alla nyanser från mörkaste blått på landskapet till rosa och vitt på himlen. Så tjusigt. Kanske min kurs i mindfulness gör att jag börjar se fullmånen, färger på himlen...

  
takdropp utanför mitt fönster...

Rätt vad det är så blir jag en männska som KAN göra en sak i sänder utan att tänka på vad jag ska göra sen. Hoppas iallafall   

Men än så länge gör jag många saker samtidigt. Förutom mindfulness går jag och hundarna en lydnadskurs på Bruks med duktiga Cari  . Men det är ingen hundkurs - det är en mattekurs. Det är jag som ska lära mig lära hundarna. Vilka aha-upplevelser jag får där! Och vad fel jag har gjort tidigare. Nåväl det är aldrig försent att lära om. Jag ser fram emot en lång, mörk och kall vinter - perfekt att träna inomhus med klicker och godis. Fast nu ska jag inte överdriva. Jag ser INTE fram emot vintern men jag försöker acceptera att det blir mörkt och kallt en lååång tid framöver . Förresten jag avskyr den långa mörka kalla vintern som kommer  men vad gör man???

Jag avskyr inte december och advent och jul allt kring det. Men januari och februari   

Förresten såg jag nåt vidrigt idag. Jag tog en långprommis med vovvarna efter jobbet och såg en lastbil med släp. På släpet fanns ett stort fordon av nåt slag. På lastbilsflaket fanns en personbil fastsurrad. Inne i personbilen satt minst två hundar som hoppade och tokskällde. Hela ekipaget startade söderut på E10:an. Hundarna kanske skällde på mig och mina hundar? Eller hade dom panik i bilen uppe på lastbilsflaket?  Personbilen var snöig och isig, det såg inte varmt ut för hundarna. Undrar om hundarna frös ihjäl? Eller bryter ben och ryggar när de kastas runt inne i bilen? Det såg ut som djurplågeri. Vad gör man när man ser sånt? Usch vilka idioter det finns. Hoppas chauffören och passageraren fick en varm och behaglig resa - hundarna fick det inte! 

Det är bara att acceptera - snön och vintern är här. Jag har hämtat skidorna från förrådet. Jag har skottat snö från balkongen  . Igår såg jag att någon körde upp skidspår. Fem minuter senare såg jag vinterns första skidåkare. Japp vintern är här. Och kommer att vara här i sju månader. Åhåjaja flytta till Skåne men då är ju det där med språket...

Snötyngd eller?! 

Titt-ut. Wilda gillar snön.

För andra gången den här hösten eller vintern kommer första snön   

Jag har slutat hoppas att den här vintern skulle bli "grön" med barmark och istället är jag barnsligt glad åt lappvantarna som dalar ner därute.

Fotade från balkongen... allting är vitt, vitt vitt.

Allt utom Wilda som är gul, gul, gul. Idag på vårat äldreboende var hon duktig som vanligt och stolt över sitt täcke "Terapihund". Duuuuktig vovve.

  Nyfallen snö, inga spår än. I morse var vi först ute av alla...

 Solen sken under en långprommis i skogen på förmiddan

 Blått (?) snötäcke. En härlig och frisk oktobermorgon i byn

Istället för jaktträning med vovvarna var jag på stan, strosade runt, köpte lite kläder och fönstershoppade. Det är väl inget att skriva om?! Joooo, jag är jättesällan på stan å handlar. Affärer hinner öppna, flytta och stänga och jag har inte vart på stan.

Det är jättesällan jag köper kläder oxå men idag hade jag bestämt mig att köpa nåt - vad som helst. Hittade en tröja och när jag plockade fram plånboken för att betala så trillar det ut frolic- och korvbitar. Nån korvstackare rullade in under disken och jag låssades som det regnar . Jag ska inte vara i affärer, jag hör hemma i skogen med hundarna kändes det som.

  
Jag har iallafall två nybadade hundar. Eftersom jag inte ställer ut dom nå' mera och därmed inte badar inför utställningar så försöker jag bada dom hyfsat regelbudet en gång per kvartal. Ungefär. Fastän dom inte ser smutsiga ut så är vattnet som rinner av dom svart. Så det behövs.

Nu blir det tv och lite Baileys, jag var på Systemet å tappade korvbitar    

Skönt med fredag kväll. Veckan som gick kändes lång men nu är det ledigt några dar.

Jag har hunnit promma med vovvarna lite varstans runt stan.

  
En sönderriven björk hittade jag på ett ställe. Det såg ut att vara rivet alldeles nyss. Och vem river träd så här? (bjööööörnen)  Ska inte björnarna gå i ide snart?

En annan dag klättrade vi uppe på Luossa-toppen och hittade lite snöfläckar.

  
- Je mäj kårv! Ja vet att du har.

Wilda har fått sina arbetskläder:

  
Hon är omåttligt stolt och det är jag med.  Vi har varit på höstens första besök och Wilda jobbade hela tiden - svansen gick i ett, hon gick från den ena till den andra. Om nån inte vill prata med henne så går hon till nästa. När nån ny kommer in så blir denne hjärtligt mottagen.

Idag efter jobbet tog jag och Märta och hundarna en långprommis på ett för mig nytt ställe, runt vindkraftverken. Jag har inte sett stan från det här hållet förr:

  
Nåja det syns väl inte att det är Kiruna...

  
Vi passerade under ett av vindkraftverken - man kände sig ganska liten...

- Vill inte vill inte vill inte. Syns inte finns inte. Stilla försöker verkligen få Lisa att busa men...

Stilla och Wilda busar desto bättre. Det är svårt att fånga dom på bild. Ofta blir det bara en svans på fotot om ens det  

  
Three amigos på spången.