Saker jag aldrig trodde jag skulle säga:

- Jag ska bara sminka mig först.

Måste göras innan jag går ut numera. Och en lång tid framöver efter alla historier jag hört om långdragna blåtiror   

Sen så har jag märkt något lustigt om hundägare resp icke hundägare. När jag berättat för en hundägare om hur jag fick min blåtira så nickar dom igenkännande och har nån liknande historia att förmedla. Däremot när jag berättat för en icke hundägare så tittar dom skeptiskt på mig   . Man kan se att dom undrar hur det egentligen gick till... Slutsatsen är att hundägare är ganska härdade som varit med om en hel del   

Det är synd om mig och Vira Blåtira. Blåtiran är stor som en tennisboll, mörkt lila, runt ena ögat.   Jag bara frågar - hur länge?

I morse hade jag stora problem = kylskåpet var tomt. Hur handla när man inte vill visa sig bland folk och inget smink att dölja blåtiran med? Jo man får låna foundation av snälla Carola och då var det inga problem att handla och fylla kylskåpet   Och köpa egen foundation   Det var en intressant början på året att vara totalt folkskygg.

Alla skäl att titta på tv är bra. Alla utom dom dåliga. Mina skäl är Vira och -20 grader. För att rasta hundarna måste jag (nästan) lägga ut ett korvspår ut ur lägenheten  ut till närmaste snödriva där hundarna gör ifrån sig blixtsnabbt och sen vill dom in igen. Eller så kan jag springa och jaga dom inne för att sätta på koppel och halsband och slita ut dom   . Är det inte maj snart?!

Nu längtar jag efter att Vira ska försvinna och att det ska bli vår. Vad hände med mindfulness och att leva i nuet?! Ska bättra mig. Det är skönt att måsta vara inomhus och titta på tv. Jag ser "Coupling" och "I vår herres hage" på DVD och är allmänt slö, slapp och likgiltig.

Semmeltiden närmar sig och jag har varit så sugen på en. Jag har känt mig som Scrat från Ice Age filmerna som jagar en acorn.

   Jag gör vad som helst bara jag får en semla. Igår chansade jag och kikade in på Cafe Oscar - och dom hade massor av semlor. Såklar jag köpte och njöt av den. Det är nog det tidigaste jag ätit semla, 4 januari.

I söndags blev det en långprommis, medan det var dagsljus, runt Kalixfors.

Nysnö och en del spår men bara hundarnas spår var färska.

Är det ett ufo? Nä det är SAS som går ner för landning.

Imorse krockade jag. Med min hund. På morronrastningen böjde jag mig ner och Lisa var på väg upp och vi krockade rejält. Det mesta tog i tinningen = mössan men jag blev ändå alldeles groggy och tuppade nästan av.

Väl hemma igen så ser jag att ena ögat/ögonlocket är alldeles blått och uppsvällt. Bara att gå till jobbet och försöka förklara: misshandel, krogkväll, gått i väggen osv. För det är väl ingen som tror att jag krockat med min hund?!

Ska man börja med hjälm när man rastar hundarna?     

Idag jobbade jag bara halv dag och ledig imorrn. Det är ganska fint med en mjukstart med jobbet efter julledigheten.   

Det kliar i fingrarna att träna lite jakt och apportering med hundarna men det är så förb*** kallt ute  , -20 grader och blåst som går genom märg och ben. Kanske imorrn?   

Inga nya bilder har jag att visa, det är mörkt ute mest hela tiden. Ändå "jagar" jag det lilla dagsljus som finns. De senaste dagarna har det blivit långprommisar mellan klockan tio och ett ungefär den tiden det är ljusast ute. Mina hundar kommer att dra en lättnadens suck på måndag morron när mattes klocka ringer och jag går till jobbet  -WHILA! Äntligen. ...tror jag dom kommer att tänka      

Nyårsafton klarade vovvarna så bra så. Jag har hittat vårt sätt att stå ut med fyrverkerierna. Precis som förra året blev det en långprommis sent på kvällen utanför stan. Utrustade med pannlampa och reflexvästar gick vi fem eller sex kilometer totalt.

När vi kom hem sov hundarna gott. Och matte me... Ändå lät det som om grannarna fyrade av rakteter från min balkong, det smällde som värsta Beirut eller Bryggaregatan(?) i Stockholm. Nuförtidens raketer varken visslar eller tjuter   och det var det som verkade vara värst för mina hundar. Smällandet och ljuset från raketer är helt ok! Vem sa att allt var bättre förr?!

Jag funderar fortfarande på vad som hände på nyårsaftonskvällen när mina hundar "rykte" ihop. Ett tuggben på golvet, en hund som ville ha den, Lisa, och en som vaktade den, Wilda. Det rykte bara två sekunder eller så för jag satt precis där och klev mellan hundarna. Wilda är 2,5 år - börjar hon vilja klättra i rang? Lisa är 4,5 år och har alltid varit ranglåg. Hmmmm vad göra? Jag som är deras allsmäktige ledare tolererar INTE slagsmål. Nåväl jag har varit och är beredd på detta. Två vuxna tikar men jag kräver att dom kommer överens och jag favoriserar ingen.

Och vidare funderar jag på en ny hemsida... Har knåpat på en hemsida åt en bekant och är jättenöjd med den. Det började med att jag såg en så snygg hemsida och jag har fått lite tips av hemsidans ägare. Kanske piikani.se får ett ansiktslyft snart?!

Vi önskar alla en god fortsättning på 2011. Det blir lika innehållsrikt som 2010 - minst.   

ps. jag har plockat ner julen redan i torsdags. Stjärnorna i fönstren är ersatta med vanlig fönsterbelysning med starka vita lampor. Enligt yr.no var solen uppe 6 minuter idag   det tar sig. Längtar efter ljuset...