14 arbetsdagar innan semestern. Inte för att jag räknar men...   Det ska bli så skönt med långa lata dagar som man får bara vara...

Leende samojed har man hört talas om. Smilande Lisa kan hon med.

Förra veckan var vi till vetten i Gällivare som vaccinerade båda och undersökte Lisas tassar grundligt. Och ja, det regnade och åskade i Regnavare.   

Vetten har en fin inställning till hundar och ett jättebra sätt. Han började med att stretcha och massera Lisa innan undersökningen. Lisa somnade stående, nästan som en häst  .

Sen kände han igenom tass för tass, led för led och kunde konstarera i vilka leder ontet sitter. När han var klar med Lisa trängde sig Wilda fram - Nu är det min tur! Hon såg hur Lisa njöt av massagen  ...   

Det togs blodprov och en cortisonkur på fyra veckor som pågår nu. Blodprovet har jag ännu inte hört nåt om så jag väntar. Vetten misstänker kronisk artrit eller ledinflammation (läser ur receptet). Iallafall så sa han att motion är bara bra, whila är inget att rekommendera.   Hurra! Lisa får äntligen följa med på strövtåg och strapatser med mig och Wilda. Jag måste förstås tänka på vilket underlag vi går på. Skog och mark är toppen, asfalt och grus är rena döden.

Så vi har varit ute hur mycket som helst. Klättrat uppför slalombacken, långa strövtåg med Naturpasset (orientering) och t o m en cykeltur.

- Tittut - här är vi matte!

Dom smyger ovanför mig när jag fotar...

Av riset att döma ska det bli kråkbär av dessa blommor. Jättevackra.

Hjortronblomma som sen blir till guld på myrarna.

Åkerbärsblomma eller Rubus Arcticus. Att jag kan det latinska namnet beror på att under hela barndomen hade mjölkpaketen en och samma bild/text: på åkerbärsblomman. Åkerbäret måste vara världens godaste bär, smakar som inget annat. Måste upplevas  

Åsså smörbollen. Inget bär men den är så härligt gul och glad.

När vi klättrade i slalombacken så måste jag fota stan, ungefär som jag måste fota Lapporten när jag är i Abisko.

- Flytta på dig Lisa. Du är en sån linslus   .

Sådärja, Kiruna. Ras-kanten, till vänster om gruvberget, kryper närmare stan.

Ovanför sjön ser en väg ut att sluta rätt i vattnet. Där ska nya vallar ska byggas och sjön till vänster ska tömmas. På samma ställe där Kirunahugget hållit till under alla år. Nästa år blir det inget Kirunahugg eller så får pimpeltävlingen flytta på sig. Ungefär som allt och alla andra; flytta på sig pga gruvbrytningen.   

Så här lessen är Wilda för det   Jag har nog aldrig sett Wilda lessen, hon är genomglad och härlig.

Igår blev det orientering i skogarna (myrarna!) norr om stan. Vi hittade våra kontroller. Längst bort hörde jag nåt ljud, blev skraj  stod blickstilla och höll andan. - Hundarna hittade kontrollen direkt. hör jag nån säga. Pust, det var bara en till orienterare, ingen björn.

Vid varje kontroll får hundarna en frolic samtidigt som jag knackar på kontrollen eller vad den rödvita markeringen kallas. Nån gång ska dom väl fatta att dom ska hjälpa matte hitta sådana  .

Just det. Det var en stor internationell utställning i Gällivare i helgen. Tror inte vi platsar bland de nybadade och välfriserade... Så här skönt hade Lisa det. - Lerbad är nyttigt. Cortisonkuren verkar ha effekt, Lisa är pigg och glad, verkar inte ha ont och kan följa med på alla aktiviteter om jag är försiktig med underlaget.

Idag ska jag nog köpa en lott. På förmiddagen tog jag ut alla mattor, kuddar, filtar, hundbäddar mm på vädring och lite på piskstället. Molnen såg lite hotfulla ut men jag chansade. Dammsög, torkade osv medan allt i tyg-väg var ute. Sen tog jag in allt. Inom nån minut efter att allt kommit inomhus började det regna. Vilken flax. Nu myser vi inne medan det regnar ute. Det doftar nyskurat...   

ps. Lisa fick våteksem på halsen förra helgen, viltspårhelgen med mycket bad i hettan. Jag klippte bort pälsen i området, baddade med Jodopax och smorde på silversalva efter ett tips av en jobbarkompis. Inom ett dygn(!) slutade eksemet att vattnas. Inom tre dygn är huden frisk. Silversalva, eller EMS salva, är en mirakelkur som finns att köpa på Hälsokosten. Helt otroligt! Rekomenderas.

Igår kväll efter viltspårprovet, när allt var tömt från bilen och utspritt på hallgolvet, insåg jag att jag fått med mig lite oönskade gäster: STORA myror och en hoppande spinel. Skrek högt varje gång jag såg en myra under ett plagg eller bunke  skrek och slog ihäl den med det jag råkade få i handen. "Om du får oönskat besök - slå ihjäl"   

Veckan som nu tar slut var veckan när allt hände. Men SSRKs viltspårprov först. Resten får bli en annan gång...

Lisa nosade till sig en trea i över 30-graders hetta. Domaren sa att hon tycket att Lisa spårade... tja nonchalant. Och jag fick dagens breeeedaste leende. Precis så tyckte förra årets domare åxå. Nonchalant spårande skrev han då i protokollet. Lisa är sig lik!   Min (h)underbara hund!  Redan efter 20 meter insåg jag hurdant spår det skulle bli, hon   åt mig.

Wilda nosade bort sig och fick en nolla. Wilda willade bort sig från start, wille bara till wattnet till wänster om wiltspåret. Men det var minnesvärt ändå. Wilda är ju som ett skott efter skottet och tjurrusar åt det håll domaren siktat med pistolen  . Jag var beredd men jag var trött. Innan mina hundars spår hade jag blodat tre spår i hettan och var helt slut. Wilda ryckte fram och jag föll huvudstupa ner i mossan. Tur att det var mjukt att falla där.

Under Wildas spår lärde jag mig nåt bra: hon är ganska osjälvständig när hon spårar. När hon willat bort sig från spåret tittar hon bakåt på mig. Om jag följer efter så tänker hon att här ska vi nog gå och fortsätter bortåt. Jag tar med mig det och funderar hur jag ska stärka henne. Så roligt att lära sig mer om sin hund, att tolka hundar över huvudtaget.

Det bästa var ändå att få gå som spårläggare när hundar som KAN och VILL spårar. Vet inte om mina hundar gör det ibland ( ).

Som spårläggare har man spårkarta och vet precis om hunden är rätt eller inte. Man känner efter hur det blåser, ifall vittringen kan tänkas ha flyttat på sig, spritt ut sig, försvunnit i hettan och torkan. Ser man spår av älg eller annat som passerat spåret. Jag har svårt att se om ett spår är nytt eller ej men det får jag lära mig. Som spårläggare är man inte nervös (på samma sätt  ) som man som hundförare kan vara.

Tre duktiga och arbetsvilliga hundar gick mina tre spår. Dom kämpade med värmen och med alla viltövergångar. En av hundarna fick en jättestörning som inte kan beställas: en ruvande tjäderhöna som sprang upp och försökte få bort oss från sitt bo genom att spela skadad och släpa vingarna efter sig. Men hon lurade inte en duktig spårhund som fortsatte sitt jobb: leta skadad klöv. Jag är mäkta imponerad, vilken hund  !  

När mina spår var avklarade åkte vi å badade. På väg till stranden kidnappade jag en hund som hade tråkigt i sin bil. Två av tre hundar plaskade glatt i vattnet. Den kidnappade hunden längade efter matte och tänkte verkligen inte blöta ner sina vassingar i sjön. Efteråt fick jag veta att matten till badkrukan glömt att jag skulle ta hennes hund: hon fick hjärtstillestånd när hon såg en öppen, tom bur i bilen  . Det måste vara alla hundägares mardröm. Mardrömmen reddes snabbt ut och matte kunde andas ut.

- Det där var Stillas bädd! säger Wilda surt till Lisa som ville ligga mjukt.

Resten av dagen satt vi å surrade, grillade hamburgare, åt och drack vatten. Mycket vatten. Sa jag att det var minst +30?! Vi solade inte utan sökte skugga så gott det gick. När jag kom hem insåg jag att jag bränt mig överallt där inte kläder täckt; nacke, öron, händer, ansikte... Som tur så är det inte farligt bränt men solen tog!   

Lisa fick flytta bort från Stillas filt och in i bilen. Hon och Märta tar en välförtjänt lutare. I bilen fanns skön skugga...

Veckan innan var vi i Gällivare, eller ska vi säga Regnavaare, på viltspårprov i hällande regn. Då lovade jag att "- Nästa vecka i Kiruna har vi sol!" Jag la in sol-beställningen direkt och skrev nog med versaler, för så här mycket sol har jag aldrig sett i Kiruna förut. Som kirunabo gillar jag nog midnattsolen bäst - He bli' int' så varmt då" 

Idag gör vi nog inte många knop, så här dagen efter. Hundarna är slut å de e ja me. Blir nog en å tv.

Igår la jag 6 spår(!) åt hundarna. Vilken tur att jag inte har tre hundar, då hade jag kanske lagt 9 spår  .

Nu var det inte så farligt som det låter. Fyra av spåren var korta och norska. I norska spår blodar man bara, klöven (älgen) flyger fram utan att nudda marken. I spårslutet knyter man fast klöven.

Hundarna fick varsitt norskt U-spår, ett med högervinkel och ett med vänstervinkel. Lisa fick börja. Hon har aldrig spårat så sakta förut. Nosen i backen och kryssande arbete. Hon tänkte nog -Va faen är det här? Var är klöven? Det tog länge för henne att spåra dom 150 metrarna. Men hon gjorde det skitbra, hon fattade direkt!

Tror nån att Wilda fattade?! Nä just det. Wilda nosade och sprang, sprang och nosade   . Och vid första vinklarna blev det tvärstopp. Undrar vad hennes nos sa? -Flygande älgar mamma mia! Älgar inte flyga. Jag väntade och väntade på att hon självmant skulle fortsätta. Efter lång väntan manade jag på henne och då fortsatte hon, tror faktiskt hon var skärrad eller iallafall förvirrad .

Det är inte bara att åka till Norge och hämta hem ett förstapris i viltspår. Nej, det krävs träning. Och vi startar från noll. Det är som en helt annan gren av hundträningen och det ska bli jätteskojigt. Nytt är alltid roligt   .

Två spår från igår ska vi gå idag. Det är traditionella svenska viltspår med klöv, blod, bloduppehåll och återgång komprimerat på ca 300 meter. Jag hoppas det gått älg och ren över spåret under natten, Wilda behöver all träning som hon kan få. Får se om det även blir ett skott nära spårslut   

  
Det regnade lite idag. Eller mycket. Eller jätte-jätte mycket och länge.

Idag var det viltspårprov med SSRK Gällivare i skogarna utanför Koskullskulle, eller Regn-regns-regnet. Det vräkte ner. Hällregnade. Öste. Och jag bryr mig så mycket för jag hade inga regnkläder...

När det blev min och Wildas tur att spåra ÖKADE regnet (hur det nu var möjligt!). T o m Wilda wille tillbaka in i bilen. Hon gick med på att spåra när hon såg vilken smarrig klöv Mario (lab) hittat i skogen. Sån ville hon åxå ha! Åsså började hon spåra.

Raksträckorna gick väl bra men så finns det ju vinklar... Wilda hade för bråttom idag, såg väl en härlig klöv som hägrade längre fram. Rakt fram. TVÅ gånger fick domaren ropa tillbax oss. Suck. Wilda. Och skottprövningen i slutet fungerar som avfyrning på henne. Hon tjurrusar fram i blindo. Spårlinan sjunger i min hand. Det gäller att bromsa innan alla tio meter lina sjungit ut.

Med två inrop av domaren så blir priset max ett tredjepris och det var det vi fick. Förra veckan i Piteå ett andrapris och nu ett tredjepris. Nästa vecka när vi har prov hemma så blir det väl noll...   Vi som har tränat så förståndigt...

Wilda är ingen hejade i utställningsringen. Eller i jaktskogen. Eller på lydnadsplan. Eller i spårskogen. Jag ska nog satsa på soffpotatisgrenen. OS för soffpotaisar, VM för knähundar och SM för kelgrisar. DÅ skulle Wilda sopa banan med alla.   

Men iallafall så regnade det. Och regnade. Och regnade. När det blev dags för prisutdelning sprack det upp och   kom fram. Allt är så mycket roligare när solen skiner, värmer och torkar. Vi fick många goda skratt: "Statistik från SKK visar att hundar spårar bättre än människor." "Det är tillåtet att träna till nästa viltspårprov."

Extra grattis till kirunaiterna Fyra och Harry som blev champinjoner idag - hurra!   

Och avslutningsbild...

Att ha en hund visar på ett hundintresse. Att ha två av samma ras visar på intresse för rasen. Att ha tre av samma ras visar på ? tja jag vet inte men jag är sugen på en tredje golden.

Att ha två hundar har sina fördelar. Dom kan leka med varandra som bara hundar kan. Jag måste visa några bilder.

- Sa ru' att du e snyggare än jag?

- Gottja! 

- Vi "råkar" springa omkull matte...  

- Fegis. Vart ska du?  

Springa runt runt runt. Den som blir yr först förlorar. Eller vinner? Jag vet inte vad leken går ut på  

- Vart tog du vägen? Var ju här nyss?

- Jag är gamlare än du, årkar inte mera. - Men kåm igen rå, vi hade ju så skåj.

   Wilda blev varm å tog ett bad efter buset. Sen skakar man av sig.

Det är härligt att se hundarna busa, få "retriever-fnatt". Jag är så lycklig att ha två hundar som är varandras bästa kompisar, skulle aldrig missunna dom detta wilda och tokiga bus

Alla hundar (nåja kanske inte ALLA) borde få ha en bästis som talar samma språk    

I måndags gick jag och Wilda midnattsolstigen för första gången i år. Lisa fick stanna hemma å whila. Igår gick vi igen och nu fick Lisa följa   .

Stigen uppför Luossavaara, på baksidan av slalombacken, börjar med trappor.

- VA?! Menar du att vi ska gå upp här? Är ju brant ju!

Hundarna kutar upp å ner, på trappan och vid sidan av trappan. Matte pustar upp och stannar å (hmmm) tittar på utsikten ofta. Nä jag whilar inte alls   utsikten är milsvid.

Efter trappan vill hundarna svalka lite. Och minsann har inte all snö försvunnit än.

Många toppar finns det! Och järnmalm i varenda liten kulle.

Längs stigen finns informationstavlor som man kan läsa medan man pustar ut. Den här var extra rolig med alla mineraler. 

Att det finns så många olika sorter. Precis som med fågelarter, pippifågel, så kan jag bara en sort, sten.  Alltså, alla fåglar kallar jag pippifågel. Alla mineraler kallar jag sten. Plättlätt blir allt då.

Sommaren är på G. Uppe på kalfjället dröjer det innan allt slår ut.

Det är vackert redan innan grönskan    

Mina sötnosar. Lisa till vänster, Wilda till höger.

- Vaffö går ni därnere? Kom hit, det är bättre här uppe! Säger Lisa, herre på täppan.

Vi går å går, njuter av utsikten, stannar å fikar. Känns som om vi är miltals från civilisationen. Rundar en bergsknalle och...

Industri. LKABs gruvindustri närmare bestämt. Det är tack vare järnmalmen Kiruna finns och det är pga järnmalmen som Kiruna kommer att förändras när gruvan utvidgas, långt under marken.

Snart är dessa två gruvlavar borta. De ska sprängas och stan blir två profiler fattigare. Hur nya Kiruna ska se ut och var den ska ligga är osäkert. Som all förändring så känns det både spännande och oroväckande. Men utan gruva ingen stad.   

Det blir säkert bra hur det än blir. Nu är det äntligen sommar och midnattsolen lyser - mer kan man inte önska sig