Jag måste nog ha den finaste utsikten från mitt kontorsfönster. Fotat genom fönstret i mitten av januari när solen gick upp. Allt blir så mycket lättare när det är sol ute. Utsikten från mitt vardagsrumsfönster är inte så dumt det heller. Jisses vad mycket snö det är i år och det är många vintermånader kvar. Blir vi inte insnöade i år blir vi det aldrig. Eller så har vi alltid varit det och vi är så vana att vi inte ens märker det      

Snöfestival med snöskulpturtävling. Det var hiskeligt kallt, Maja fick lite kläder på sig eftersom hon tycker att januari är en bra tid att fälla... Wilda znarkade i bilen, fy vad jobbigt att gå ut i kylan.     

Kiruna Brukshundklubb hade en spännande föreläsning om hundar och deras nosar, hur dofter ändras och hur hundar uppfattar det. Jätteintressant och många aha-upplevelser. Jag bara längtar efter att fortsätta spåra med Maja i vår.   Pralintillverkning med bästa jobbarkompisarna, fotot är från provsmakningen efteråt. Det var fantastiskt gott. Jag ska nog börja med pralintillverkning   choklad är gott      Wilda hade en överraskning åt mig en dag när jag kom hem från jobbet. Vilken tur att jag ändå hade tänkt slänga mattorna där hon lagt överraskningarna. Ända sen december har Wilda varit låg och trött och ovillig att göra nåt annat än att sova och äta. Jag har måst tvinga ut henne att rasta sig och sen vill hon in direkt hon gjort sitt.

Wilda har varit väldigt frusen av sig. Hon fällde, var rakad på magen och pälsen ville inte riktigt växa ut igen. Hon kom inte och mötte mig i dörren när jag kom hem från jobbet och jag började vänja mig vid det       Maja inviger de nya mattorna som jag köpte istället för de gamla fula som Wilda tyckte jag skulle slänga. Klart godkända och passande färg om man har guldhundar.   Plötsligt händer det! Wilda följer med på promenad. Vad är det som händer? Ett mirakel känns det som. Jag tog Wilda till veterinären för att undersöka varför hon inte piggnar på sig efter kastreringen i början på december, för tre månader sen.

Ett blodprov visade att hon hade underfunktion i sköldkörteln och därför inte orkade med nånting. Hon började med medicin och efter bara en vecka har Wilda återvänt. Pälsen på magen har börjat växa ut och hon tokfryser inte mera. Medicinen kommer hon äta resten av livet, totally worth it - jag har fått tillbaka min Wilda.

Långprommis blev det. Och om man äter bajs får man gå kopplad, Maja. Idag när jag kom hem från jobbet så mötte Wilda mig i dörren och jag blev barnsligt lycklig. Jag visste inte att jag hade saknat det så mycket      Undrar just om snön denna vinter hinner smälta innan midsommar? Det finns hur mycket som helst. Maja har tappat bort en tennisboll i snöeländet. Hon tycker nog att det är ganska skoj ändå. Jag tycker det ska bli skoj när snön försvinner.

Det är mitten på februari, det värsta vintermörkret är bakom oss. Nu snart börjar den härliga vårvintern med sol och skidåkning och pimpelfiske. Det ska bli (h)underbart