På Hailuoto 23 juli 2017 Norra Österbottens Goldenklubb spårade Maja till sig ett första pris i MEJÄ, finska motsvarigheten till Viltspårprov. Maja fick 47 av 50 möjliga poäng och vann Vinnarklassen. Domare var Marko Saarni. Maja är då Svensk, Norsk och Finsk viltspårchampion och även Nordisk VCh.

De finska spåren i vinnarklass är 1200 - 1400 meter långa med tre vinklar. En av vinklarna är en återgång. Varje raksträcka + start & mål har legor som ska markeras av hunden. Spåren har dolda markeringar som syns när man tittar bakåt i spårets riktning. Medan man spårar hinner man nästan aldrig se markeringarna.

Provet börjar med skottprövning. Vi var 18 ekipagen, 8 öppenklass och 10 vinnarklass. Vi delades upp i två grupper för skottprövningen. När grupp 1 fick sitt skott började en spaniel i vår grupp skälla hysteriskt upphetsat. Oj oj oj hur ska det gå med Maja som har lätt att börja skälla om nån annan skäller. När det blev vår tur gick vi till skogsbrynet, band upp hundarna i 6-meters spårlinor, lämnade hundarna sittandes, gick ca 10 m bort och ett skott gick av. Ungefär som en platsliggning i lydnaden. Sen gick alla tillbaka till hundarna. Alla godkändes och fick fortsätta provet med att spåra i skogen.  

Maja spårade som ett tåg. Jag kom på mig själv att om jag tittade på hennes fina spårning så började jag gå fortare. Jag fick lov att titta på allt annat för att hålla ett bra tempo. Hon gick i spårkärnan eller strax intill (pga hård vind) hela spåret. Återgången spårade hon där spårläggaren gått. Jag gissade att det gått bra då spårguiden (spårläggaren) efteråt sa att det var ett nöje att följa oss i spåret. I kritiket står att läsa att "föraren litar exemplariskt på sin hund". 

Maja har aldrig spårat så bra som idag och jag spricker av stolthet. Tvåan i provet, en tax, fick 44 poäng, slagen med 3 poäng av min spårhund. Det var inte bara goldens som deltog.

För att komma med på provet fick jag göra ett spår, det fanns inga sk köpespår. Tillsammans med parkamraten gjorde vi två spår dagen innan. Parkamraten mätte avstånd och vinklar med kompass, jag gick bakom, drog den blodindränkta svampen och märkte upp spåret med röda klädnypor och röda klisterlappar typ extraprismärken. När spåret blivit använt gick jag och Maja och plockade bort alla märken. Det blev bakspårning för Maja men hon är erfaren spårhund, jag tror inte det blir nåt fel i hjärnan av att vi bakspårade.

Provet hölls på ön Hailuoto, Karlö på svenska, i havet utanför Oulu (Uleåborg). Det är drygt 50 mil från Kiruna. Man åker färja i ca 25 minuter för att ta sig till ön. Jag såg nästan bara finska fordon där. Ön är inte upptäckt av turister utanför Finland. Jag hyrde en enkel stuga på stranden, inget vatten, avlopp, toa eller dusch. Toa fanns i en intilliggande byggnad men dusch?! På provplatsen fanns dusch och bastu som jag lånade.

På morgnarna och kvällarna var det tomt på de km-långa sandstränderna. Hundarna kunde springa och rasa som dom ville. Maja hittade nåt härligt att rulla i. Det syntes benknotor och en oval form - tror det var resterna av en död säl. Maja luktade skunk resten av den dan.      

Roligt för mina hundar att få springa och bada i havet.

Efter provet åkte jag till Oulu och Scandic hotel. Scandic Oulu var betydligt lyxigare än de scandichotell jag brukar bo i i Sverige. Inga hundar i sängen? Försök hindra mina vovs. Hundarna hade  välkomstpaket som väntade på dom på rummet. Bäddar, skålar, tuggisar och bajspåsar. Det tackar vi för. Vilken trevlig överraskning.

Maja var extra sömnig och hon förtjänar bara det bästa efter hennes prestation.

Nästa morgon ska vi börja åka hemåt. Wilda tyckte att hotellet var så fint att hon nog hade kunnat stanna en dag till. Tänkte nästan strejka när vi skulle åka.     

Vi måste naturligtvis åka hem via Storforsen. Det var massor med vatten och folk, solen stekte. Hundarna fick doppa sig på ett lite lugnare ställe.

Storforsen dånar! Lika häftigt varje gång jag ser det.

Vilket härligt äventyr vi har varit med om, jag och mina vovs. Tänk att vi kom med på ett prov i Finland. Jag vet inte hur många prov som jag anmält oss till men inte kommit med på under 2016-2017. Jag har inte ens fått frågan om jag vill göra ett spår för att gå ett spår. Förutom när finska goldenklubben arrangerar! Alla som gjorde spår på lördagen fick gratis mat, fika, dryck. Under söndagen fick man äta och dricka hur mycket man ville för 10€. En kock lagade all mat på plats. Och vilken god mat det var! När man gått sitt spår var man plötsligt vrålhungrig och det var bara att sätta sig till bords.

Stort varmt tack till Norra Österbottens Goldenklubb för ett väl genomfört arrangemang i fina marker på Hailuoto. Tack till domaren Marko Saarni och spårläggaren Liisa Keränen som traskade med oss i skogen. Jag kommer gärna fler gånger med nya hundar   

Igår var Maja på ultraljud igen. Tyvärr är hon inte dräktig. Det blir inga Maja + Ture-valpar.  

Det är för tidigt att säga om vi försöker igen till hösten eller nästa år. Jag sneglar västerut på en snygging åt Maja.   Får se hur det går.   

Det bidde inget av valpplanerna. Det är ju inget man kan bestämma över, man kan bara hoppas.

Förra veckan åkte jag och Maja till Umeå för hennes dejt med Ture. Wilda fick stanna hemma med världens bästa hundvakt Annette. Tack Annette för att du alltid ställer upp   

Ture och Maja dejtade några dagar men det var inte dags än tyckte Ture. Dagarna gick och jag var tvungen att åka hem till Kiruna igen. Vad göra? Jo, Ture fick följa med oss norrut. Jag "lurade" Ture att han skulle på skidsemester. Istället hamnade han på arbetsläger som s*xslav. Jag tror han inte hade nåt emot det.  

Det fina paret jobbade hårt några dar med att få relationen att funka. Det där viktiga saknades och till slut gav de upp och fortsätter vara vänner. När nåt är för bra för att vara sant är det så: dom här superhärliga hundarna är perfekta ihop, valpar efter dom hade varit för bra för att vara sant. Nu blir det bara osynliga valpar. Problemet med osynliga valpar är att det är svårt att få dom rumsrena, man ser inte när de behöver gå ut.    Wilda är världens snällaste och raraste hund. Första kvällen när Ture var här visade Wilda en hörntand en sekund, lyfte snabbt överläppen för att göra klar vem som bestämmer? Efter några dar har Wilda fallit pladask för charmiga Ture. Här sover han mellan sina damer, som den kung han är.

Majas löp är över. Imorgon åker Ture hemåt. Jag kommer att sakna honom, han blev som en i flocken direkt. Jag har saknat att ha tre hundar   

Tusen tack till Robert och Angelica, Tures husse och matte, för att jag fick låna honom en vecka. Om han sover överdrivet mycket när han kommer hem så är han värd det.   

Idag har Maja börjat löpa. Jag ska ta en dust till med min arbetsgivare om ledighet under april-maj. Visst är det så att slaveri är förbjudet? Trälar finns inte mera i Sverige?

Inomhusträning med Wilda och Maja. Wilda tittar på mig och Maja tittar på b-o-l-l-e-n   

Håll alla tummar att min arbetsgivare och jag löser det på ett smidigt sätt. Och att Maja och Ture fortfarande tycker om varandra. Och att A-kullen föds under första halvan av april    

Förresten har Maja fått sina titlar officiellt nu. Det tog bara 5 månader... Norge är inte snabbast i allt   

En urfälld Maja i december 2015. Eller pälsen är på väg att växa ut igen efter en total urfällning. Trodde aldrig Maja och Wilda skulle sluta fälla   

Planen och drömmen var att ta en kull efter Maja vid nästa löp nån gång runt årsskiftet 2015/2016. Jag hade hittat en jättefin och trevlig hanhund som Maja gillade. Jag har sparat semesterdagar i några år. Arbetsgivaren gav grönt ljus för långledigt under våren. Det var bara att köra?

Nä. Min arbetsgivare behagade ändra sig. Firman ska införa nytt ekonomisystem första april och då får ingen vara ledig. Jag är måttligt impad av det. Varje månadsskifte, kvartal o s v är det en enorm arbetstopp och ingen får vara ledig. Det är usel planering och underbemanning men dom blundar för det. Jag är slutkörd och det som hållit mig igång under hösten är tanken på långledigt nästa vår med valpkull. Det skulle säkert vara lika mycket arbete med valpkull som med mitt jobb men det ena har jag längtat efter och det andra avskyr jag efter det här sveket.

Det känns även som jag sviker dom som önskat en YellowFellows-valp till våren. Jag kan bara beklaga att jag jobbar i en firma med noll framförhållning och planering likt en nyckfull fjortis. Just nu känns det riskabelt att planera en valpkull – tänk om dom sviker fler gånger? Som löneslav kan jag bara bocka och tacka.  

Det är i alla fall slut med korta semestrar och sparande av semesterdagar då jag aldrig kommer kunna ta ut dom. Till sommaren ser jag fram emot 7 veckors semester.

Resten av Sverige är mer eller mindre grönt. Kiruna har full vinter men inte lika kyligt som det kan vara. Det är riktigt behagligt faktiskt med bara några få minusgrader och rikligt med snö.

Jag och Maja roar oss med kurser så här på vintern. Vi har avslutat en Rallylydnadskurs (nybörjar-) och är mitt i en Tävlingslydnadskurs. Och jag måste bara få säga att Maja är i sitt rätta element med lydnad. Hon har rätt energi och vilja för att traggla igenom momenten med glädje och fart. Det jag minns mest av både kurstillfällen och träningarna är hur KUL vi har.     

Tidigare har jag skrivit nåt om att äntligen har jag en hund som gillar viltspår. Nu måste jag tillägga att äntligen har jag en hund som älskar lydnadsträning. Egentligen har väl Maja gillat allt vi gör och hon är så rolig att jobba med. Tänk om jag fått en valp undan henne – en till med samma inställning till att jobba med sin förare?! Jag kan inte släppa tanken på en kull, det vore slöseri med bra hund.   

Nä nu var jag allt partisk, det finns massor av fina goldens därute. Om inte Maja får några valpar så är det bara att börja googla och fråga runt efter en golden som liknar Maja till utseende och sätt. Hittar jag inte det kanske jag byter ras helt och hållet. En golden liknande min underbara Wilda vill jag inte ha. Wilda är en jättefin sällskapshund men jag vill ju ha så mycket mera än bara en sällskapshund.

Jul och nyår närmar sig med stormsteg. Jag ska jobba varje vardag, inte vara ledig nåt för – just det – vi har grymt hög arbetsbelastning som vanligt.   

Natten mellan fredag och lördag kom snön till Kiruna "på rikt". Jag for ut med bilen för att fota men först en filmsnutt med blivande kärleksparet   dom är så rara   

Aaaahhh sköna barmarkstid. Som är över för denna gång. Nu är det vinter som gäller. Vinter, snö och mörker men åxå advent, jul och tid att ta det lugnt och kanske rent av ha långtråkigt   Jag tror det är nyttigt att ha långtråkigt, speciellt när tiden rusar iväg.

Wilda tycker väl si sådär om vinter å snö. Bästa med vintern måste vara att stanna inne å såva     

Björkarna längs favvoprommisen är snötyngda. Här kommer Wilda farande. Se upp i backen - nysnö i nacken       

Maja gillar vinter och snö. Och sommar och barmark. Och allt däremellan.   
 

 Vinterlandskap - som ett vykort!  

LP1 Idkas Quentin "Ture" och SeVCH Dåmigs Hot May "Maja"

Jag planerar min första kull YellowFellows-bäbbisar med Ture och Maja. Maja beräknas löpa nån gång runt årsskiftet.

Preliminärt index på ED 101, HD 113. Inavelsgrad 0,8%.

Bägge hundarna har höfter A/A, armbåga UA, ögon UA. De är mentalbeskrivna och meriterade inom

Jakt - Ture

Viltspår - Ture och Maja

Lydnad - Ture

Utställning - Ture och Maja

Med den här kombinationen väntar jag mig sociala valpar med fart, arbetsglädje och samarbetsvilja. Valparna kommer ha färg som goldens hade "förr". De kommer bli härliga familjemedlemmar som vill hänga med på allt övriga i familjen gör: prommisar, cykelturer, skidturer och mysa i soffan.

Hundaktiviteter såsom valpkurser, allmänlydnadskurser, jaktträning, viltspårträning, utställning kommer att göra valparna i den här kullen extra lyckliga.

Om du vill ha en hund att jobba med och längtar efter en ny hundkompis till nästa vår/sommar är du välkommen att kontakta mig Hjördis Mämmi, Kiruna, på tel 070 306 12 89 så får vi pratas vid.

Maja heter Dåmigs Hot May SE29847/2012

Hälsa

Höfter A/A
Armbågar UA
Ögonlyst UA
GR_PRA1, hereditärt fri

GR_PRAII, hereditärt fri

Meriter
3 x 1:a pris i Viltspår ÖKL SeVCH

1 x 1:a pris i Viltspår ÖKL Norge NoVCH
1:a pris NKL working test med 81 poäng

VG på utställning

Känd mental status
Funktionsbeskriven

Maja
Maja är en positiv tik med stor arbetslust som aldrig tackar nej till aktivitet. Hon har gott självförtroende och framåtanda utan att för den skull vara dominant. Framförallt älskar hon att vara till lags och samarbeta med sin matte. Hon har stor vattenpassion och tackar aldrig nej till ett dopp. Med Maja håller jag på med utställning, viltspår, jaktprov och vi har testat praktisk jakt med gott resultat. För tillfället tränar vi både tävlingslydnad och rallylydnad. Maja jobbar med glädje och fart – som en golden såklart!