På Hailuoto 23 juli 2017 Norra Österbottens Goldenklubb spårade Maja till sig ett första pris i MEJÄ, finska motsvarigheten till Viltspårprov. Maja fick 47 av 50 möjliga poäng och vann Vinnarklassen. Domare var Marko Saarni. Maja är då Svensk, Norsk och Finsk viltspårchampion och även Nordisk VCh.

De finska spåren i vinnarklass är 1200 - 1400 meter långa med tre vinklar. En av vinklarna är en återgång. Varje raksträcka + start & mål har legor som ska markeras av hunden. Spåren har dolda markeringar som syns när man tittar bakåt i spårets riktning. Medan man spårar hinner man nästan aldrig se markeringarna.

Provet börjar med skottprövning. Vi var 18 ekipagen, 8 öppenklass och 10 vinnarklass. Vi delades upp i två grupper för skottprövningen. När grupp 1 fick sitt skott började en spaniel i vår grupp skälla hysteriskt upphetsat. Oj oj oj hur ska det gå med Maja som har lätt att börja skälla om nån annan skäller. När det blev vår tur gick vi till skogsbrynet, band upp hundarna i 6-meters spårlinor, lämnade hundarna sittandes, gick ca 10 m bort och ett skott gick av. Ungefär som en platsliggning i lydnaden. Sen gick alla tillbaka till hundarna. Alla godkändes och fick fortsätta provet med att spåra i skogen.  

Maja spårade som ett tåg. Jag kom på mig själv att om jag tittade på hennes fina spårning så började jag gå fortare. Jag fick lov att titta på allt annat för att hålla ett bra tempo. Hon gick i spårkärnan eller strax intill (pga hård vind) hela spåret. Återgången spårade hon där spårläggaren gått. Jag gissade att det gått bra då spårguiden (spårläggaren) efteråt sa att det var ett nöje att följa oss i spåret. I kritiket står att läsa att "föraren litar exemplariskt på sin hund". 

Maja har aldrig spårat så bra som idag och jag spricker av stolthet. Tvåan i provet, en tax, fick 44 poäng, slagen med 3 poäng av min spårhund. Det var inte bara goldens som deltog.

För att komma med på provet fick jag göra ett spår, det fanns inga sk köpespår. Tillsammans med parkamraten gjorde vi två spår dagen innan. Parkamraten mätte avstånd och vinklar med kompass, jag gick bakom, drog den blodindränkta svampen och märkte upp spåret med röda klädnypor och röda klisterlappar typ extraprismärken. När spåret blivit använt gick jag och Maja och plockade bort alla märken. Det blev bakspårning för Maja men hon är erfaren spårhund, jag tror inte det blir nåt fel i hjärnan av att vi bakspårade.

Provet hölls på ön Hailuoto, Karlö på svenska, i havet utanför Oulu (Uleåborg). Det är drygt 50 mil från Kiruna. Man åker färja i ca 25 minuter för att ta sig till ön. Jag såg nästan bara finska fordon där. Ön är inte upptäckt av turister utanför Finland. Jag hyrde en enkel stuga på stranden, inget vatten, avlopp, toa eller dusch. Toa fanns i en intilliggande byggnad men dusch?! På provplatsen fanns dusch och bastu som jag lånade.

På morgnarna och kvällarna var det tomt på de km-långa sandstränderna. Hundarna kunde springa och rasa som dom ville. Maja hittade nåt härligt att rulla i. Det syntes benknotor och en oval form - tror det var resterna av en död säl. Maja luktade skunk resten av den dan.      

Roligt för mina hundar att få springa och bada i havet.

Efter provet åkte jag till Oulu och Scandic hotel. Scandic Oulu var betydligt lyxigare än de scandichotell jag brukar bo i i Sverige. Inga hundar i sängen? Försök hindra mina vovs. Hundarna hade  välkomstpaket som väntade på dom på rummet. Bäddar, skålar, tuggisar och bajspåsar. Det tackar vi för. Vilken trevlig överraskning.

Maja var extra sömnig och hon förtjänar bara det bästa efter hennes prestation.

Nästa morgon ska vi börja åka hemåt. Wilda tyckte att hotellet var så fint att hon nog hade kunnat stanna en dag till. Tänkte nästan strejka när vi skulle åka.     

Vi måste naturligtvis åka hem via Storforsen. Det var massor med vatten och folk, solen stekte. Hundarna fick doppa sig på ett lite lugnare ställe.

Storforsen dånar! Lika häftigt varje gång jag ser det.

Vilket härligt äventyr vi har varit med om, jag och mina vovs. Tänk att vi kom med på ett prov i Finland. Jag vet inte hur många prov som jag anmält oss till men inte kommit med på under 2016-2017. Jag har inte ens fått frågan om jag vill göra ett spår för att gå ett spår. Förutom när finska goldenklubben arrangerar! Alla som gjorde spår på lördagen fick gratis mat, fika, dryck. Under söndagen fick man äta och dricka hur mycket man ville för 10€. En kock lagade all mat på plats. Och vilken god mat det var! När man gått sitt spår var man plötsligt vrålhungrig och det var bara att sätta sig till bords.

Stort varmt tack till Norra Österbottens Goldenklubb för ett väl genomfört arrangemang i fina marker på Hailuoto. Tack till domaren Marko Saarni och spårläggaren Liisa Keränen som traskade med oss i skogen. Jag kommer gärna fler gånger med nya hundar   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En helg i början på juni 2022 samlades fyra av valparna efter Stenlyans Moonshadow, ”Måna” och Dåmigs Kluriga Fantomen, ”Obi” och deras mattar och hussar i Kiruna för en träff. Från vänster Jacob och Rebecka med Bobby. Sar...

Det har gått åtta veckor sen Månas och Obis valpar i Arctic-kullen föddes. Alla valpar har nya familjer, några har flyttat och några flyttar inom kort.  Lite bilder på guldklimparna:    Först enda hanen, Bobby. En fin, rejäl kille med fötterna ...

Onsdag 24 mars kl 04.12 föddes den första i Arctic-kullen, en stor tjej. Därefter föddes fyra till i rask takt. Sista valpen dröjde nån timme innan den kom ut. Kl 9 var alla sex syskon födda, fem tjejer och en kille. Välkomna till världen underbara p...

  År 2014 skaffade jag mitt kennelnamn Yellowfellows och gick SKK's uppfödarutbildning. Redan då längtade jag efter den första kullen med "gula kompisar". I slutet på mars beräknas första kullen födas. Min underbara Måna, SE VCH Stenlyans Moonshado...

ter några riktigt kalla dagar med runt -30 grader blev det idag soligt och -3 grader. Då passade vi på att ta en lite längre prommis under lunchen, bara njuta av sol och natur. Hundarna fick springa och leka som dom ville medan jag vände ansiktet mot...