Måna i full fart. Fotot påminner mig om Maja i full fart...  

Tjoho så här såg Maja ut för 6 år sen på ungefär samma ställe. Jo det är fint att fota uppe på Luossavaara.

  Hejhå-hejhå till gruvan vi gå.   Ser det ut som dom sjunger där dom går...    

Marken var täckt av kråkbär. Var. Innan dom här två betande kossorna åt upp allt. Det fanns så mycket bär att jag på allvar började spana efter björnar - det måste vara rena skafferiet för dom uppe på Luossa.       

Den 11 maj föddes en stor kull goldenvalpar på Stenlyans kennel utanför Boden. I kullen fanns två hanar och hela nio tikar. Midsommarhelgen åkte jag dit för att hälsa på.

Här visar Iris upp "en av valparna". Notera det gula halsbandet. Gula tjejen blev min favvo då hon var framåt, orädd och social. Hoppas hoppas hon blir min...  

Nån vecka senare var det dags att hämta hem min pälskling. Och titta, min valp blev den med det gula halsbandet.   I stamtavlan heter hon Stenlyans Moonshadow. Mamman heter Luna och "måne" var namntemat på hela kullen. Min vovve fick efter lite funderande namnet Måna.   

Lite matkarusell. Den som äter mest vinner.
   

Här åker Måna bil för första gången. Hon sitter framme i bilen i sin bur, det vore inte snällt mot nån hund om hon skulle sitta med Wilda och Maja i skuffen. Det kan bli både varmt och trångt och de känner inte varandra ännu. När bilen rullade snurrade hon ihop till en kanelbulle och sov gott. När bilen stannade vaknade hon yrvaket upp och såg sig nyfiket omkring.  

En himla okomplicerad valp det här. Det tog inte många dar innan Maja tog henne till sitt hjärta. Maja leker och leker med henne. Måna biter och tuggar på sin storasyrra som inte säger flaska. Lite dragkamp javisst Maja ställer alltid upp på lite bus.  

Båda lika envisa, ingen släpper taget om råttan. Och ändå går råttan inte sönder...

Fröken kom och hälsade på. Hon är några veckor äldre och de lekte jättebra. Måna hade tio syskon att leka med plus elva jämthundsvalpar som var nästan lika gamla. Undrar om hon är så lättsam för att hon varit med 21 valpar under de första åtta veckorna i livet?!  

Goda grannar är guld värda. Här hälsar Maja och Måna på Bruce, Snöa, Wayne och Sola. Vi bor perfekt för att ha hund. Och när man bor så bra blir det gärna mer än en hund.  

"Det är inte falit, följ mäj." verkar Maja säga till Måna när hon badade för första gången. Sommaren har varit tokvarm med 25-28 grader vecka efter vecka. Jättebra när valpar ska bekanta sig med vatten. Hon simmade inte ännu men vadade efter Maja en bit ut.  

Maja pustar ut, det är jobbigt att vara barnvakt och det är så varmt. Maja har vuxit flera storlekar och blivit vuxen sen Måna kom. Jag kallar henne "Lisa" titt som tätt. Lisa är inte bara namnet på min änglahund, det är en titel som man måste förtjäna och det har Maja gjort.  

Jag fick hjälp av Pernilla att försöka ställa upp Måna. Maja var med som moraliskt stöd (och för att det fanns karra). Måna har rejäla tassar och en benstomme som räcker och blir över. Undrar hur stor hon tänker bli?!   

Här kommer maten. Bäst att sova nära så man inte missar en endaste foderkula.    

En sväng till byn. Vägen utanför stugan är verkligen inte hårt trafikerad, den är knappt trafikerad över huvudtaget. Men för säkerhets skull satte jag upp en skylt eftersom hundarna gick in och ut från stugan som dom ville. Tack bästa brorsan för lånet av stugan. Jag har ingen egen stuga bara drömmar om en      

Mera valpbus. Här leker Måna med springervalpar som är två dar yngre än hon och dvärgschnausern är några veckor äldre. Jag vet inte vad jag ska säga om min valps svansföring?! Rakt upp så syns hon i höggräs och vass kan säkert vara bra nån gång.  

Det är inte lätt att fota alla tre när en av dem är som en oljad blixt. Men plötsligt händer det och jag hade kamera till hands. Jag har saknat att ha tre hundar sen Lisa vandrat över regnbågsbron. Äntligen har jag en trio igen, Måna är så efterlängtad. Välkommen till oss     

Jag trodde hon var rumsren vid åtta veckors ålder ända tills att hon bar in en grästuva till fredagsmyset och började äta. Hon förvisades ut på balkongen men hennes min! Hon påminner mig om nåt? Eller nån? Blicken, uttrycket... Vänta jag tror jag vet vem...   

Lisa! Med salladsblad i munnen. Påminner om Måna som äter gräs...   

När dagarna är fulla av "måsten" och "villar" så bloggar jag inte. Det har varit en händelserik och fullspäckad vår-sommar 2018. Så mycket roligt och nytt som jag hellre har gjort än att blogga. Men idag tar jag mig tid att skriva lite.

I vintras hade jag ett kompostgaller för balkongöppningen. Dagsmeja och väderväxlingar lämnade ett fint ismönster när jag lossade på gallret.

Diplomerad viltspårinstruktör - det låter himla bra. Jag tillsammans med ett härligt gäng viltspårinstruktörer samlades i Björkfors utanför Kalix i april för att bli diplomerade. En givande helg där våra hundar var ett trevligt inslag under dagarna. Fina människor och god mat tillsammans med intressanta diskussioner om spår gjorde mig inspirerad att börja spårträna och hålla kurser så snart snön tinar bort.

När jag ändå åkte ner till kusten passade jag på att låta mina vovvar simma i fina hundsimmet i Råneå. Behöver jag ens säga att Maja tyckte det var super-duper-jätte-jätte-kul?! 
 

Än så är det vinter eller åtminstonde vårvinter. Lompisspåret översvämmat men jag var beredd och hade på mig gummistövlar som tog mig torrskodd över. Hundarna fick isande fotbad men vadå - dom är vattenälskande retrievers...

Hälsade på i byn där brorsan var med sina hundar. Jo golden är en favvo-ras i familjen      

Vid skrivbordet har jag suttit många timmar. Sen i julas har jag knåpat på min bok, en feel-good-roman som förmodligen aldrig blir utgiven. Men jag har iallafall skrivit den. Att skriva en bok har jag drömt om länge. Dvs att skriva den, inte nödvändigtvis att få den utgiven. Det vore en bonus förstås.  

När snön gett upp börjar vi våra vandringar, toppturerna är bland favoriterna. Här har vi gått midnattssolstigen. Vovvarna sitter på Lisas speciella "karra-sten", Lisa fick alltid karra där.  

För något år sedan läste jag teorin till Jägarexamen och i maj höll jag i en bössa för första gången. Började med hagelkurs med Kiruna Jakt- och Fiskeförening. Uppskjutning hagel grejade jag och tänkte nöja mig med det. Jägarförbundets Eftersökskurs inspirerade mig att även skjuta upp för kula och högvilt. Sagt och gjort. Jag som aldrig ens hållit i vapen var hur bekväm som helst att skjuta på skjutbanan. Med det sagt så är det fortfarande tveksamt att jag nånsin skulle skjuta mot något friskt djur. Ett trafikskadat djur skulle jag nog kunna förkorta lidandet för.    

Och mera utbildning, jag började utbilda mig till Viltspårdomare. Jag har gått tillsammans med Tina och dömt hundar i spårskogen. Behöver jag ens säga att det är fantastiskt roligt?! 

Spårtränar mina hundar bara för att det är så roligt.

Wilda är inte den mest noggranna spårhunden men det är kul för henne och hon älskar att hitta klöven. Med Maja tränar jag diverse svårigheter. Exvis att korsa sitt eget spår, att spåra där någon annan har spårat och annat som i mina ögon verkar svårt men som hon klarar. När jag spårar med Maja behöver jag inte titta på hunden för att veta om hon är rätt, jag känner av trycket i linan om hon spårar eller om hon har tappat bort sig. Härliga hund.  

En stor settersamlig varav två valpar. Maja har satt sig på betryggande avstånd. Gillar hon inte valpar? Jag som ska skaffa valp senare i sommar. Hur ska det gå? Jättebra ska det visa sig