Bloggandet uteblir när Facebook finns. Men nu ska jag ösa på med bilder av min Lisa. Lisa fick somna in 19 augusti 2015. Hon hade sen många år problem med sina framtassar. Sista månaderna hjälpe inte medicinen. Dessutom hade hon allergi med klåda som följd. Klådan blev till slut för jobbig för både henne och mig. För henne när hon inte fick nån vila. För mig för jag såg henne lida. Jag har inga ord att beskriva vad Lisa betytt för mig och hur mycket jag saknar henne.

  
Åeter är 2006 och Lisa har precis kommit hem till mig. Jag var överlycklig att äntligen vara hundägare igen efter 4-5 år utan hund. 

 
Lisa följde alltid med på pimpeltävlingar. Här Kirunahugget.

På utställning i Harstad fick Lisa sin enda ”Excellent”. Annars fick hon alltid ”Very Good”. Synd tycker jag eftersom jag tycker det är kul med utställning men man vill ha framgångar nån gång ibland.

  
Viltspår var himla kul - tyckte matte. Med åren blev Lisa alltmer lätt att förutse i spårskogen. Hon visste exakt var spåret gick och sket fullständigt i det. Hon tyckte det var mer spännande att spåra varmvilt. Återvände då och då till spåret för att visa att hon har full koll och hon fann alltid klöven. Det blev aldrig nåt championat för henne men hon tog sina tre ettor i öppen klass.
  

Så här trivdes hon allra bäst – med dummy i munnen.     

På jaktkurser blir det mycket väntan och fika. Ibland vill man sitta lite högre upp.

Lisa fick en kompis 2008 – Wilda. Dom blev snabbt bästa vänner och följdes åt i vått och torrt.

  
Augusti 2008 tog Lisa ett förstapris i Nybörjarklass i Narvik, Norge. Det var min och Lisas allra första jaktprovstart och hon blev 3:e provbäst i klassen. Det roligaste och mest överraskande provresultat hittills i mitt liv.   
Runt jultid hemma i byn. Det är så kallt som det ser ut att vara.

Så här minns jag Lisa framförallt – med b-o-l-l i munnen. Än idag bokstaverar jag ordet b-o-l-l. Kan bli så när man har en b-o-l-l-tokig hund som Lisa.

Ut på tur aldrig sur. En av otaliga turer upp på nån spännande topp med fin utsikt.

På lydnadstävlingar i Jokkmokk 2010(?) tog Lisa två ettor, två klassvinster på sina och mattens två första starter. Vid prisutdelningarna var jag alldeles paff, överraskad och ungefär lika lycklig som första jaktprovstarten. Vilken hund hon var min Lisa.

Bäst att ta in tidningen i kojan så den inte blir stulen å så får jag läsa ifred…

Lisa och Wilda ”jobbade” som terapihundar några år. Vi besökte äldreboenden i centrala Kiruna och hundarna älskade det. När vi kom hem efter besöken sov båda djupt hela kvällen. Jag trodde på fullaste allvar att de slickat i sig några sömnpiller som hamnat på golvet i boendena. Så var det inte – det var roligt men utmattande att jobba.

År 2012 kommer ännu en pompis till gänget – Maja.  

Lisa och Wilda tog sin uppgift som storasystrar på allvar. Ibland lekte Lisa mest. Ibland var det Wildas roll. Lisa och Wilda hade delad vårdnad om Maja.

Jaktträning i Abisko, Lapporten i bakgrunden.

Hon gillade att posera.

Hundsimmet i Råneå besökte vi ibland. Lisa kastade sig i vattnet och simmade så mycket hon hann. När det var de andras tur att simma protesterade hon vilt.

Att gå på marknader gillade Lisa skarpt…

Det är inte alla hundar som hoppar runt av glädje när man rasslar med koppel å halsband. Dom där två damerna tyckte nog ibland att matte får gå själv, de vill kolla tv.

Lisa + apportkastare = sant. På jaktträningar följde Lisa slaviskt den som bar apportkastern. Det var ju där det roliga händer.

Lisa lärde sina yngre syrror mycket. T ex att hoppa upp på stenar.

Min fina älskade kloka duktiga Lisa.

- Vi ses sen matte. Jag måste gå nu.

Grattis Lisa på 6-årsdan! Hon väntar otåligt på sin "bakelse" av blodpudding, kaviar och skinkost. Mums tyckte hon. Wilda fick en egen bakelse. Den tippade omkull och Wildas drägel forsade. Det hade inte blivit bra på bild om jag säger.

Lisa på Torneträsk, ser ganska nöjd ut med tillvaron.

Solen skiner och snön gnistrar. Varför ser Lisa så bister ut? Är det för att det är  svinkallt? Å inga tossar på fötterna för att matte glömde?!  

Lisa är född 18 april 2006.

Det är är en härlig hund att jobba med. En lagom blandning av följsamhet och självständighet.

Problemet är att man aldrig vet när hon tänker vara följsam och när hon tänker vara självständig.

Hon har gått på utställningar, lydnadsprov, viltspårprov och jaktprov; allt med skiftande resultat. 

En allroundhund som hänger med på det mesta för det mesta.

När hon inte vill hänga med så kan det bero på hennes ålder, hon börjar bli i den åldern att hon vet bäst själv och ingen kan övertala henne till nåt annat om hon inte vill.

Lisa är världens bästa hund, åtminstone i min värld