Abisko är Sveriges nederbördsfattigaste plejs = nästan barmark i april! Och vad gör man då? Tränar hund föståss!

Träningen börjar med - fika. För liten upphetsad Maja är det ett måste att först varva ner. En björk i närheten fick hjälpa till så Majas matte kunde fika å grilla korv utan att ramla i elden av en överentusiastisk vov. Maja bunden vid björk men det är inte helt bra så jag klurar ut nåt bättre sätt att få Maja lugn. Valium?

- Je mäj en dummy så ska du få se på annat! Kårv går åxå bra.

Så här ska det se ut när man skickar ut på linjetag. Sus pekar och Axel sätter "broddarna" i backen.

Kolla - barmark  

- Matte. Kolla vad jag hittade. Axel kommer in med skatten.

Lugn och fin avlämning. Precis som det ska vara. 

Men vad är det här för min?

- Ja vill jåbba mera! Mycke mera!

Maja fick hämta några linjetag och det gick bra. Hon är liiite för startsnabb bara... Lisa fick leta upp några minisar gömda i snår och hon var lika lycklig som tjuren Ferdinand som luktar på blommorna. Lisa älskar att apportera men hon är inte riktigt bra i vassingarna så hon får ta det lugnt. Wilda? Hon fick sitta och se vacker ut idag.

Vi avslutade träningen som vi började - med fika. Maja var lugn som en filbunke, sov ihopsnurrad brevid ryggsäcken. Det var en riktigt bra träning på BARMARK! Första barmarken på 6-7 månader.  

Vi hade tur med vädret på årliga frilufts-halvdagen med jobbet. Solen sken och bara svaga vindar över Träsket. Verner & Verner kockade åt sina hungriga jobbarkompisar. Det är nåt konstigt med frisk luft: man blir så hungrig!

Conny fick dagens enda fisk. En röding som sprattlar på isen. Jessicha och Annette lånade Maja för en prom. Birigtta solade och pimplade.

Doris och Marina kämpade på med pimplandet.

Kerstin konstaterar att det ännu inte är fara för gräsbränder.

Från en liten pralin till en större pralin - idag fyller Maja-Piraja ett år.   

I torsdags fyllde Lisa sju år, hon tog det med fattning.  

Som födelsedagspresenter borde dom fått åka till Abisko igår för jaktträning med resten av SSRK-gänget. Men istället var vi i byn hos mamma och pappa. Hundarna hade jättetrist medan jag vårstädade och putsade fönster, mamma å pappa orkar inte riktigt det. Vi får åka till Abisko och barmarken en annan gång   .

Maja har precis slutat löpa. Idag var första dan på nästan tre veckor som hon fått gå lös utan koppel. Jag hade förväntat mig Maja med "blixt-före" under tassarna. Det började oroväckande i morse när hon lekte "Välta grannen" och lyckades nästan  . Hon har ju lyckats välta mig och har väl fått mersmak för det.

Senare på dan var hon nästan ett hekto lugnare än förut. Finns det nåt som heter lugnet efter stormen? Kanske hon inte är duracell-kanin imorrn när vi börjar jaktkurs med Pia, Mincados. Törs man hoppas att vi lär oss nåt på kuppen?

Annars tinar snön och jag saknar det inte ett smack. Imorrn blir det kanske ett bakslag men det är sånt man får ta.

Dom andra hundarna då? Lisa löper men det är som en ljum sommarbris i jämförelse med orkanen Maja. Wilda är lika snäll som hon alltid varit, gullegumman. På torsdag blir det halv friluftsdag med jobbet till bästa stället Stenbacken. Där ska vi pimpla och grilla korv, sola och surra med jobbarkompisarna. Beställning på   är skickad och godkänd för länge sen.

Lisa ska börja äta ett nytt foder efter rek fr vetten i Gammelstad. Hypoallergenic. Jag köpte en 7 kg säck direkt på plats. Fanns även 14 kg men jag känner ju Lisa jag. Hon kan mycket väl vägra äta det. Så 7 dyra kg räcker till att börja med.

Jag behövde inte oroa mig. Lisa smaskar i sig nya fodret. Alla tre satt runt säcken och hade bönemöte? Tror dom gillar det... Eller så är det bara nyhetens behag.

Skönt att ha en varm kudde när man solar...

Sprutan Lisa fick heter Cartrophen. Kommande veckor ska hon få nya injektioner av vetten här i stan. Hoppas det hjälper.

Vi har varit på en biltur till kusten å Luleå, jag å mina hundar.

Prommis på stan var bästa miljöträningen för mina vovs. Först hoppade Lisa frivilligt upp på "stenen" och de andra lockade jag dit för att få fota  . Efteråt la sig Lisa bekvämt till rätta och inte ens godis fick henne därifrån förrän hon whilat klart.

I fredags var jag med Lisa till Gammelstads Djursjukhus för att få råd och kanske en diagnos på hennes framtassar. Men varken röntgen eller blodprov gav nåt svar. De skickade iväg blodprovet för ytterligare analys, svar nästa vecka. Iallafall är Lisa en skugga av sig själv när hon lunkar sakta längst bak i kopplet på våra rastningar. Hon har varit dålig den här vintern igen och jag vet inte vad jag ska göra, det är inge' kul  . Iallafall fick jag goda råd och vi ska testa lite olika mediciner.

Jag har aldrig funderat på varför hon bajjar nästan varje rastning, 4-5 ggr/dag. Vet. tyckte att det tyder på orolig mage av nån anledning. Det normala är 2 ggr/dag. Foderbyte till ett foder som är snällt mot magen. När magen lugnat sig blir det antiinflammatiorisk medicin. Hon fick även en spruta (som jag ska googla om  ) och sprutan ska upprepas 1g/vecka i 4 veckor. Det känns som det händer saker.

När jag bokade tid och åkte till Gammelstad hade jag inga förhoppningar om att få en frisk hund, det har gått för lång tid med pi-pi-aj-aj. Jag hyste ett svagt hopp om att få en smärtfri hund. Håll alla tummar att jag får tillbaka min vovve med muskler och spring i bena!  

Vad i allsin dar är det där gröna och bruna på marken? Vintern har varit lång... Idag var tanken att mina vovs skulle på hundsim! Men två av tre löper så det får bli en annan gång.

Pimeltävlingar sen sist:

Parakkanappet 2013 - alldeles otroligt väder. Och vackra byn Parakka. Kunde inte bli bättre. Eller jo, om jag hade fått fisk hade dan blivit ännu bättre. Min fina pappa syns precis ovanför Maja's huvud.

Efter tävlingen stannade jag kvar på "bilparkeringen" en frusen äng som arrangören plogat upp: barmark! Jag hade ett gäng dummiesar i bilen och gjorde ett sök åt flickorna. Först Lisa. Oj vad långsamt hon sökte, nosade i backen mest. Även Wilda segade på. Det var nog för svårt pga alla dofter i gräset. Löp-Maja fick sitta i bilen och skicka arga mail till Friends och beklaga sig att hon blir särbehandlad (Maja fick inte söka/apportera).

Fisken hallå hallå hallå var ä ni?  

KirunaHugget 2013. Perfekt preparerat tävlingsområde. När vi gick över isen mot området njöt jag av utsikten mot slalombacken och har jag sagt att Maja har stor "will-to-trip-me"? Helt plötsligt låg jag med näsan väldigt nära det hårt preparerade underlaget. Maja hade äntligen lyckats fälla mig  Om jag inte hade haft en så hög publiksiffra där jag handlöst fallit hade jag kunnat spela teater och skrikit och ojat mig för att skrämma Maja från att fälla mig igen... Men som sagt publiksiffra = hög...

Om jag fick nån fisk? Öhhhh måste nog sluta nu... Hörs!