Vi har varit på en biltur till kusten å Luleå, jag å mina hundar.

Prommis på stan var bästa miljöträningen för mina vovs. Först hoppade Lisa frivilligt upp på "stenen" och de andra lockade jag dit för att få fota  . Efteråt la sig Lisa bekvämt till rätta och inte ens godis fick henne därifrån förrän hon whilat klart.

I fredags var jag med Lisa till Gammelstads Djursjukhus för att få råd och kanske en diagnos på hennes framtassar. Men varken röntgen eller blodprov gav nåt svar. De skickade iväg blodprovet för ytterligare analys, svar nästa vecka. Iallafall är Lisa en skugga av sig själv när hon lunkar sakta längst bak i kopplet på våra rastningar. Hon har varit dålig den här vintern igen och jag vet inte vad jag ska göra, det är inge' kul  . Iallafall fick jag goda råd och vi ska testa lite olika mediciner.

Jag har aldrig funderat på varför hon bajjar nästan varje rastning, 4-5 ggr/dag. Vet. tyckte att det tyder på orolig mage av nån anledning. Det normala är 2 ggr/dag. Foderbyte till ett foder som är snällt mot magen. När magen lugnat sig blir det antiinflammatiorisk medicin. Hon fick även en spruta (som jag ska googla om  ) och sprutan ska upprepas 1g/vecka i 4 veckor. Det känns som det händer saker.

När jag bokade tid och åkte till Gammelstad hade jag inga förhoppningar om att få en frisk hund, det har gått för lång tid med pi-pi-aj-aj. Jag hyste ett svagt hopp om att få en smärtfri hund. Håll alla tummar att jag får tillbaka min vovve med muskler och spring i bena!  

Vad i allsin dar är det där gröna och bruna på marken? Vintern har varit lång... Idag var tanken att mina vovs skulle på hundsim! Men två av tre löper så det får bli en annan gång.

Pimeltävlingar sen sist:

Parakkanappet 2013 - alldeles otroligt väder. Och vackra byn Parakka. Kunde inte bli bättre. Eller jo, om jag hade fått fisk hade dan blivit ännu bättre. Min fina pappa syns precis ovanför Maja's huvud.

Efter tävlingen stannade jag kvar på "bilparkeringen" en frusen äng som arrangören plogat upp: barmark! Jag hade ett gäng dummiesar i bilen och gjorde ett sök åt flickorna. Först Lisa. Oj vad långsamt hon sökte, nosade i backen mest. Även Wilda segade på. Det var nog för svårt pga alla dofter i gräset. Löp-Maja fick sitta i bilen och skicka arga mail till Friends och beklaga sig att hon blir särbehandlad (Maja fick inte söka/apportera).

Fisken hallå hallå hallå var ä ni?  

KirunaHugget 2013. Perfekt preparerat tävlingsområde. När vi gick över isen mot området njöt jag av utsikten mot slalombacken och har jag sagt att Maja har stor "will-to-trip-me"? Helt plötsligt låg jag med näsan väldigt nära det hårt preparerade underlaget. Maja hade äntligen lyckats fälla mig  Om jag inte hade haft en så hög publiksiffra där jag handlöst fallit hade jag kunnat spela teater och skrikit och ojat mig för att skrämma Maja från att fälla mig igen... Men som sagt publiksiffra = hög...

Om jag fick nån fisk? Öhhhh måste nog sluta nu... Hörs!