Med en julgranspumla på en pömsig Måna gjord av snälla Åsa önska jag och mina vovs ett Gott Nytt År 2019. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Åsa kunde starta en firma med handgjorda och personliga julpumlor, askar, påskägg mm. De är proffsigt gjorda och framförallt personliga. Tack Åsa      

Skoj på Luossavaara dan innan julafton. Tjejerna hade inte tid att sitta still för ett julfoto. Nejdå, det var roligare att springa och jaga varandra.  

Fullmåne på Luossavaara. Jag tror det är första året det går att köra högst upp på Luossavaara, grusvägen är plogad. Bara lite snö dessutom gör att man kan gå en fin runda med makalös utsikt.  

Jag fastnar sällan på bild men Carola lyckades! En härlig bild på mig och mina älskade hundar får avsluta 2018. Måhända 2019 blir ett riktigt blogg-år men jag lovar inget. Enda nyårslöftet jag ger är att lova att gosa ännu mera med hundarna under nästa år.  

Det känns som en evighet sen det var sommar och semester, julen var lååååångt borta. Men nu är den här. Idag jobbade jag sista (hela) arbetsdagen för i år. Jobbar några timmar nästa vecka men det räknas inte     

Lite jul i brorsans stuga med Piff-och-Puff-granen utanför fönstret. Julstämning, -20 grader och gnistrande snö. Vad har hänt sen jag bloggade sist, i augusti var det visst?!

Ser jag dubbelt? Två Månor? Nejdå, Måna har ett kullsyskon i stan, Busa. Sen vi mattar fick kontakt har valparna lekt och tränat tillsammans måååånga gånger och dom älskar det. Efter lekträffarna piper Måna efter sin syrra en stund innan hon somnar och znarkar som en hel karl. Jobbigt att leka med nån lika busig som en själv.     

Nämen nu ser jag trippelt! Ännu ett kullsyskon?! Jajjamensan, Måna, Busa och Iza. Iza bor i Gällivare med tjejernas pappa Foppa. Vi hade en valpträff i början på september. Det var så roligt, vi måste träffas fler gånger.  

Maja spårtränar då och då. Det är som tryck i linan. Jag tror det var i slutet av det här spåret som hon tydligt visade att hon spårade något annat än bara klöv- och blodspår. Nåt annat hade gått i spåret en stund innan vi gick där. Jag var säker på att få syn på vad det var då Maja spårade och spanade ivrigt. Det hade kunnat vara en älg men jag tror det var en annan hund, en lösspringade hund som hade roat sig med att spåra vårat spår.  

Nostalgipromenad i kyrkoparken och förbi Hjampisskolan där jag gick på gymnasiet för ett antal år sedan.    

Stan rivs och flyttas, bäst att stadsvandra mycket innan det är försent.  

Men vad har ungen gjort? kanske Maja tänker. Eller så är hon stolt att ha lärt ungen att parfymera sig. Det blev badkaret när vi kom hem     

Maja slipper inte heller undan ett bad eller två. Här har hon sitt nättäcke på sig efter ett bad. Nättäcket plattar till den blöta pälsen. Efter kastreringen för ett år sedan har Maja fått mycket mera och längre päls, hon ser ut som ett får när pälsen står rakt ut. Med täcket så plattas det till lite grann... för stunden...  

Jag försökte fota alla tre men det var hopplöst att få alla tre i samma riktning samtidigt. Måna snodde mina handskar och sprang upp i skogen bakom mig och retades - Jag har dina handskar och du kan inte ta mig     

Det börjar vara mörkt om kvällarna och reflex är bra för att synas. Ingen snö ännu...  

Och sen kom det lite snö. Vit hund mot vit snö - man skulle kanske montera en saftblandare på Måna?!     

Till första advent satte jag upp julgranen. Under granen brukar jag ha en massa (tomma) paket som dekoration. Måna visade inget intresse för vare sig gran eller paket så jag skippade kompostgallret efter några dagar. Tills jag kom hem på lunch och mötte klapp-massakern. Sen dess är det kompostgaller runt granen när jag inte är hemma men Måna är det.     

Måna opererade bort halsmandlarna på Nalle och jag fick sy. Två gånger opererade hon men hon säger att Nalle hade jätte-jätte-ont i halsen båda gångerna...     

Stugan har en trehundsoffa. Var ska jag sitta? Hundarna tycker att jag inte ska titta så mycket på tv, jag kan laga mat åt dem istället       

När vi ska åka från stugan tillbaka till stan strejkar Maja. Hon vill stanna i byn och bli en byhund.  

Så här "mörkt" är det om nätterna i december. Snön och molnen reflekterar all belysning och det är ljust ute!  

Avslutar med en bild från i somras på Måna, aka Stenlyans Moonshadow, mattes lilla sötis. Goare vov får man leta efter. Pöss på dig