Allra sötaste Wilda fyller 4 år idag. Favvoläge i kökssoffan medan matte lusläser morgontidningen och fikar.
- Hoppas en smula kommer till mig...   Tänk att hon fortfarande är lilla bejbisen för mig.

Om nån vecka kanske bejbisen växer upp när den efterlängtade valpen kommer  

Lisa uppflugen på en sten. Jo hon flyger upp på dom, hon är en fågelhund. Hennes valspråk VVV Våga Vägra Vilt börjar komma på skam.

I onsdags var vi på apportkurs med SSRK/Maggan. Först vägrade Lisa fågeln. Ville absolut inte ta ur min hand eller från backen. Nähä vad förvånad jag blev - not! Märta stod med frestade blötfoder i en skål: det ville Lisa gääääärna ha   men först måste man plocka upp fågeln. Lisa ville bara ha godiset, motprestation ville hon inte höra talas om. In i bilen å ha tråkigt då, tänkte jag.

De andra hundarna fick apportera i tur och ordning. När det blev vår tur igen så hade Lisa kanske rannsakat sig själv. Vi la anden en bit ifrån mig och skålen med mums på backen. Hejhopp, Lisa plockade upp fågeln och lämnade i hand. Fick godiset.

Fågeln lämnades uppe i en liten backe. Vips så hade Lisa hämtat den. Vi la ut en kråka + anden. Lisa hämtade anden och som belöning fick hon hämta kråkan. Tänkte att nu får hon godisbelöning men då plockade hon upp anden igen och gav den till mig.

Vilken helomvändning! Alltså den hunden KAN apportera vilt men hon är så jä*la envis att hon bara gör det när hon själv vill.   Påminner lite om hur hon är i spårskogen...  

Hursomhelst var klockan efter tio på kvällen och jag ville verkligen inte åka hem men eftersom jobbet kallar tidigt nästa morgon så åkte vi. Tror nån att jag kunde sova? Nä jag var eld och lågor över Lisas samarbetsvilja. Underbara hund, visst kan vi starta på jaktprov du och jag?!   

Idag efter jobbet blev det årets första bergsklättring. Märta och Stilla följde med på en prom upp på Luossavaara. När vi närmade oss bilarna igen påpekade Märta lite försiktigt att mina hundar behöver absolut inte duschas av, det är bara att dammsuga upp sanden när hundarna torkat. Jag vill ju inte vara en dålig matte så hundarna duschades av när vi kom hem. Mina vovvar är HEMSKT tacksamma åt Märtas påpekande .

Imorrn ska jag å vovvarna åka till Gällivare och titta på MH, bl a ska Stilla testas. Jag har aldrig sett något MH så det ska bli så roligt!!!  Vi svänger säkert förbi Djurmagasinet oxå. Men det får inte bli för dyrt där; jag beställde apportkastare + dummiesar nyss   här ska tränas stadga.    

Snön ville inte ge sig. Den var metertjock och det kom bara mer och mer.   

Tills 15 maj. Då kom våren. Snön började smälta "på rikt". På två dar var snön nästan borta.  

När sommaren väl sätter fart går det undan. Nu har vi ganska mycket barmark och massor av smältvatten.

Wilda blickar över Muonioälven till Finland. Isen är borta, snart kommer laxarna. Det var en väldans mulen dag i Saivo.

Kaltionkuru brukar alltid svämma över på våren. Men än så länge kan man gå över. Kallt för hundtassar? Äsch hundarna är vattentokiga.

På kvällen tog vi en lång prommis i skogen som börjat tina fram. Vi lekte hela havet stormar; hoppa från en barmarksfläck till nästa. Samma kväll blev jag som barn på nytt; jag gjorde kanaler och rännilar på en grusväg där vattnet kunde rinna i. Hrmmf det gjorde jag för att vägen skulle torka upp fortare. Inte för att vara barnslig .

Bara för att det är så lätt att filma med t-fånen så filmade jag Kelojoki i värsta högvattnet. Syns lilla sädesärlan på räcket?! Det är underbart med alla vårtecken. Förresten blir det samlingsplats här när/om vi, SSRK Kiruna, (jag?) håller våra rörliga viltspårprov i Saivomuotka i sommar. Om jag lyckas få hit en domare så fixar jag spår på jättefina rymliga marker. Det vore så himla roligt! Undrar om nån vill åka massa mil för att gå prov i byn?!    

Så lätt var det att ladda upp en filmsnutt  . Den funkar ju inte. Inte i min dator iallafall. Den har fastnat i vinkelvolten. Äsch!

Valborg har passerat för länge sen. Jag och vovvarna knatade till Luossavaara och tänkte kika på majbrasan där.

Tillställningen var till för såväl stora som små Tre brandmän försöker få fyr på brasan. En häller ut bensin(?) samtidigt som en annan går med "eldkastare". Vanliga människor hade nog först avslutat med tändvätskan. Sen tänt tändstickor. Men brandmän vet vad dom gör(?)...  Det blåste som tusan och det var svårt att få fyr på det hele så vi knatade tillbaka till civilisationen innan elden hunnit ta sig.

Jag lovar att inte bada nu. Hundarna gillar snöbad men just här är det förbjudet. Såna här skyltar har satts upp runt hela lompissjön, som är förorenad. Gissa om mina hundar smiter ner å badar om somrarna...  

Tre pompisar på lunchprommis. Jag fick vara Stillavakt för nån vecka sedan. Dom är verkligen goda vänner dom här tre och jag är god vän med Stillas matte. Tyvärr flyttar matten och Stilla om nån vecka  . Vi får en jättebra anledning att åka och hälsa på - på Gotland. Varför ska Sverige vara så långt?    

Här ännu ett pompis-gäng. Vi var några jobbarpompisar som tog en långprommis en kväll. Från vänster Bill, Kvanne, Ambra, Rick, Stilla, Otsi, Wilda och Lisa. Mina vovvar hade väl inte träffat alla förut men alla fick vara okopplade medan vi prommade på. Det kallar jag social träning! Tack Åsa, Eva och Märta för en härlig prom.

Mera träning, jaktträning. Alltså som norrlänning klär man sig efter vädret... och man tar varje chans till barmark som finns när den finns för imorrn kan den vara borta. I lördags packade vi två bilar fulla med hundar och mattar och åkte till Abiskos barmark för jaktträning.

Det snöade

och blåste 

ibland var det nog stormstyrka 

men vi kämpade, vägrade ge oss. Lisa tittar längtansfullt mot vad dom andra gör.

Wilda fick agera vindskydd åt liten Stilla. Visst ÄR dom söta!   

Efter massa bra jaktträning och ett hmmmm intressant viltspår för Wilda så var det Stillas tur att spåra klöv. Vi tror att Stilla är här nånstans i snåret och spårar men vi vet inte. Hon var osynlig en kvart-tjugo minuter. Det såg ut som Märta pimplade i myren med sin spårlina.

Syns fortfarande ingen Stilla. Hon har nog smitit tillbaka till varma bilen och mumsar på torrfodret som "nån" lämnat framme.

Det var ett väldans långt spår med fantastiskt många vinklar i jobbig terräng (för en kanintax) + isande vindar. Spårläggaren var ofta tveksam hur spåret gick men det var bara att följa spårmaskinen Stilla. Varje snitsel mumlade spårläggaren att det är nog en vinkel eller en sårlega där.

Efter 95 minuter! fann Stilla klöven. Stilla hade spårat koncentrerat hela tiden fastän vi i publiken pratade och stojade och fnissade hysteriskt åt spårläggaren som inte riktigt kom ihåg vinklarna eller hade nån som helst uppfattning om avstånd.   När SSRK har sitt viltspårprov kan jag som kommissarie säga att vi tar in andra spårläggare  . Hursomhelst var det den bästa tänkbara avslutningen på en lång härlig träningsdag med hundarna i fokus!

På väg hem i den ljusa kvällen. Inte ett moln på himlen. Nä molnen tog väl slut efter att ha varit i så riklig mängd under dagen. Stort tack till Sussan, Märta, Anneli och Carina för en oförglömlig dag. Jag glömmer aldrig det viltspåret eller apporteringarna i snö, hagel och solsken, ibland allt samtidigt.