Snön ville inte ge sig. Den var metertjock och det kom bara mer och mer.   

Tills 15 maj. Då kom våren. Snön började smälta "på rikt". På två dar var snön nästan borta.  

När sommaren väl sätter fart går det undan. Nu har vi ganska mycket barmark och massor av smältvatten.

Wilda blickar över Muonioälven till Finland. Isen är borta, snart kommer laxarna. Det var en väldans mulen dag i Saivo.

Kaltionkuru brukar alltid svämma över på våren. Men än så länge kan man gå över. Kallt för hundtassar? Äsch hundarna är vattentokiga.

På kvällen tog vi en lång prommis i skogen som börjat tina fram. Vi lekte hela havet stormar; hoppa från en barmarksfläck till nästa. Samma kväll blev jag som barn på nytt; jag gjorde kanaler och rännilar på en grusväg där vattnet kunde rinna i. Hrmmf det gjorde jag för att vägen skulle torka upp fortare. Inte för att vara barnslig .

Bara för att det är så lätt att filma med t-fånen så filmade jag Kelojoki i värsta högvattnet. Syns lilla sädesärlan på räcket?! Det är underbart med alla vårtecken. Förresten blir det samlingsplats här när/om vi, SSRK Kiruna, (jag?) håller våra rörliga viltspårprov i Saivomuotka i sommar. Om jag lyckas få hit en domare så fixar jag spår på jättefina rymliga marker. Det vore så himla roligt! Undrar om nån vill åka massa mil för att gå prov i byn?!    

Så lätt var det att ladda upp en filmsnutt  . Den funkar ju inte. Inte i min dator iallafall. Den har fastnat i vinkelvolten. Äsch!