I gnistrande vinterland med vovsen i söndags. Från start hade varje hund fyra tossar på sig. Allteftersom vi gick plockade jag av tossar, Wildas för hon ville inte ha dom och Majas för hon trampade i en dyig kallkälla (förstås).  

Allt är det nåt spännande på våra prommisar. Denna gång började det med att jag hörde hundskall långt borta. Ja ja det går ett slädhundspår uppe i skogen, nån kör väl släde. Vi fortsatte gå. Ser nåt grått dyka upp i ögonvrån - slädhundsekipage - koppla Maja tänkte jag blixtsnabbt. Tittar bättre och ser en flock renar som nästan springer ner oss.

- Koppla LISA först! Sen Maja. Och letar febrilt efter tredje kopplet att koppla Wilda. Hittar inte. Letar med blicken längs efter skoterspåret vi gått efter. Inget. Råkar se på Lisa - hon har dubbla halsband och koppel stackarn. Nu var matte för snabb igen... Och även Wilda kopplades till sist. Renflocken har hunnit långt bort men vovsen får gå kopplade tills vi lämnat slädhundsspåret. Det var säkert slädhundarna som skällde och skrämde renflocken. Hittade färska spår efter renar, hundar och släde.

Morgonrastingen i morse - såg ett rådjur. Det är första gången i mitt liv jag ser rådjur i Kiruna. Spåren efter dom har jag sett hela vintern, de har tuggat på rönnarna runt husknuten om nätterna. Men i morse såg jag en. Hundarna såg också och dom var lösa. Tack och lov brydde dom sig inte utan gick vanliga svängen med mig.

Ryktet säger att det finns älgar vid sjöstranden (Lompissjön). Skulle inte förvåna mig om dom käkar upp mig och mina hundar endera dan. Jag börjar längta efter en prommis UTAN att nåt händer.   Skönt det vore med en händelselös prom. Ska inte ens berätta om skidturen förra veckan när jag nästan rammade en skoter... Kan inte påminna mig om att jag slagit sönder nån spegel...

Mina storhundar har delad vårdnad om unghunden. Nu när Lisa är lessen i sina tassar och inte vill leka har Wilda klivit in i bilden igen: Wilda är bästa lektanten nu. När Wilda löpte och var allmänt låg var det Lisas tur att ha vårdnaden.  Jag kan inte tolka det på nåt annat sätt. Det är fantastiskt att hundarna känner av varandras humör och hälsa och hjälper varandra. Byter av varandra...

- Bara för att jag lekte så mycket förra skidturen så verkar det aldrig mera bli skidor för mig... Jag tänkte åka skidor ikväll men temperaturen kryper mot -15 grader och då kan det vara -18 vid spåret. Brrrr lite för kallt för mig, inte ens belysningen är på, tror köldgränsen är -18 grader. Och lite skönt att slippa faktiskt. Men det hade varit skönt... Usch vad jag velar!   

Snöfestivalen med bl a snöskulpturtävlingen är i full gång. Vi tog en prommis till Järnvägsparken och GruvStadsparken för att kika på årets tävlande. Den här gillar jag! Man måste alltså ha ett extra rum bakom om man vill ha trofeer på väggarna.

Den här var inte riktigt klar men bläckfisk och ankare ingår... Jättefin! När vi ändå gick till GruvStadsparken fortsatte vi till Björkis och köpte fredagsmys till vovsen. Äntligen kan Maja gå in i affären "som folk". Hon betedde sig exemplariskt. Alla vovvar fick godis av Lisa som jobbar där. Hund-Lisa vägrar lämna affärn om hon inte får godis först. Jag köpte en "lick-treat" en roll-on med köttsmak att använda som belöning vid träning. Väl hemma igen var jag tvungen att testa. Både Lisa och Wilda fattade direkt men Maja var lite skeptisk innan hon testade.

Promenaden från stan till parkerna till Björkis och tillbaka till bilen hade kunnat vara för jobbig för Lisa om hon inte haft tossar på sina onda tassar. Nu hade hon tossar och det gick hur bra som helst. Igår gick hon utan tossar och hon gick med besvär. Men varför är hon så ovillig att ta på dom innan vi går hemifrån? Jag får springa å jaga henne nästan... Kanske nån principsak för henne? Hon har pluggat på Hundens lag och rätt: paragrafen om kläder och skor säger väl ogilla  

Wilda tror att hon ska valpa. Så hon bäddar och bäddar. Flåsar som om hon ska börja föda när som helst. Botemedel är mindre mat, mer motion och bort med alla leksaker som hon kan tänkas adoptera. Hon har en favvo som hon alltid adopterar och sköter om. Bort med den genast. Det är inte lätt att vara tjej och ha alla dessa hormoner.   

Mera motion? Igår när hundarna skulle motioneras skidade jag först ut med Maja. Efter en kvart hade vi kommit 300 meter kanske?! Hon lekte med linan, selen, svansen, pinnar, snöklimpar osv. Jag vände hemåt igen. Lämnade den lekfulla hemma och tog Wilda istället. Vi åkte runt sjön och sen fick det vara bra tyckte W. Snopet, jag hade velat åka en längre sväng.

Idag åkte jag skidor utan hundar, med gårdagen i färskt minne. Jägarmilen första gången i år. Jo det tog tid och jo jag blev trött men så nöjd! Att åka skidor på skidspår är härligast utan hundar. Dom ska kallas in och kopplas när det kommer andra skidåkare och det är tjårv och väntan och skynda ikapp. Jag kan inte ha hundarna kopplade längre stunder när jag åker skidor. Ingen av mina hundar är nå' draghundar: linan släpar i backen och det betyder trassel i stavar och tassar och skidor...   Ska hundarna med blir det skidåkning på skoterspår.

Några ord om det här med vad som är ätbart och inte ätbart. Maja äter nästan allt: hästbajs, sopor, apelsiner, snorpapper allt som inte är snö? Men när hon fick en Mariann-godis tvekade hon. Bollade med den, gömde den, spottade innan hon försiktigt bet och motvilligt åt upp den. Hon hade lämnat den om inte Lisa och Wilda hungrigt glott på. L och W slukade sina. Tror W t o m äter Vicks Blå och har fräsch andedräkt i flera timmar efteråt.  

Lisa har haft en whilodag idag. Bara korta rastningar och hon verkar nöjd med det. Det går upp och ner med kortisoneffekten tror jag. Inte kan väl hundar fejka ont för att slippa följa med på prommisar?!   

Vid veterinärbesöket igår frågade jag om det finns nån biverkning av kortison och löp. Nej det trodde inte vet. Senast Lisa löpte var i februari förra året och hon har varit ganska regelbunden med 8 månader mellan löpen men inte nu.

Hon skulle löpt i oktober-november. Kanske hon hade ett sk tyst löp tipsade vet om. Tyst löp är ett vanligt löp men hormonnivåerna stiger inte lika mycket som "vanligt" och vissa typiska tecken uteblir exvis droppandet.

Och faktiskt betedde hon sig som vid löp i november med markeringar osv men inget droppande. Jag googlade om det. Även vid tysta löp kan det bli tjuvparningar med valpar som följd. Tiken måste passas på samma sätt som vid vanliga löp.

Lisa är inte rund om magen så om hon hon haft ett tyst löp så hände ingen "olycka" iallafall. Och när man tror att man vet det mest väsentliga om hundar (tikar) så får man lära sig nåt helt nytt! Tikar måste inte droppa/blöda vid löp. Det är annars det tydligaste tecknet på att den löper.   

För övrigt svarar Lisa JÄTTEBRA på kortisonet! Det onda i tassarna kommer smygande och jag märker inte egentligen hur annorlunda hon är förrän jag ser henne smärtfri. Över en natt blev hon sig själv igen. Men jag tror hon får stanna hemma från dagens skidtur... Hon kan få ett grisöra att mumsa på när vi andra far ut.

Lisas vecka:

Tassproblem som alltid på vintern. Efter varje skidtur har hon fått rännskita. Har det att göra med att det gör ont i vassingarna? Hon slutade följa med på prommisar. När hon märkte att det inte bara var en rastning utan en prommis gick hon i strejk. Det var bara att gå hem med henne och ta en prommis med de övriga.

Idag fredag hade vi tid till Djurkliniken i Gällivare och specialisten Dan som har så bra hand med hundar. Han har tidigare undersökt Lisa och satt henne på kortisonkur. Han kände igenom alla fyra tassar igen och igen konstaterade att alla tår på båda framtassarna har pi-pi-aj-aj [ont]. Baktassarna är ok. Han kunde inte känna av pålagringar eller [vad-det-kallades] så han gissade igen på något autoimmunt. Kanske reumatism med tanke på symptom och ras. Lisa visar ingen hälta, "det får vi aldrig skåda ty hon haltar lika på båda" kanske?!

Iallafall - låååång kortisonkur blev det iallafall. Jag står inte ut med att veta att hon har ont, hon måste få vara smärtfri! När vi ändå var i Gällivare gjorde vi vanliga rundan: Dollarstore, Djurmagazinet och Granngården. Roliga tuggben var målet i alla affärer men en påse Mariann kom med. Märkligt, jag skulle ju bara köpa åt hundarna...

Wildas vecka har varit bra. Hon har inte börjat hata andra hundar efter attacken förra lördagen. Tvärtom är hon än mer undergiven främmande hundar. Som om hon ber - Snälla bit inte mig...

Wilda visar hur man gör "bakdelskontroll" vid lydnadstäning. Hon knuffar bort Lisa och Maja från "pallen" för hon är bäst på den här klickerövningen. Hon kan t o m sätta sig på den lilla lådan ifall klick&godis uteblir. Härliga vovven!

Majas vecka har som alltid gått i 100 knyck! Jag och Maja har anmält oss till en jaktträningsgrupp med SSRK Kiruna. Och - efter lite tvekan - allmänlydnadskurs med duktiga Pia Fors. Varför tvekan? Jo... Maja är sån här nu:

Tjo-hoooooo här kommer jag!

- Va? Sa du nåt? Jag kommer som ett skott!

Var får hon all energi ifrån?   

Hemkörda semlor, årets första. Och ja, dom var precis så goda som dom ser ut. Får man ge semlor till hundar? Vovsen fick varsin halv semla iallafall.

Nu tar vi det lugnt. Imorrn blir det full rulle igen med härligaste hundgänget Lisa, Wilda och Maja. Ev tar Lisa det lugnare ifall kortisonet inte hunnit börja verka än. Nästa helg är det snöfestival och Maja kommer få massa miljöträning   ...

Ett hundmöte som spårar ur kan väl hända vem som helst. Som hundägare känner man väl sin hund och vet ungefär hur den kan komma att reagera vid olika hundmöten. Man försöker lära sin hund hur man beter sig. Kan hunden inte bete sig gör man sitt bästa för att undvika möten eller så kopplar man.

Eller så går man lös med sin hund och vid hundmöten ser man vad som händer. Om den attackerar: försök dra bort hunden från slagsmålet om man orkar och sen klappar man om sin voffsing.

Det senare låter helt galet men det var precis det som hände mig och mina tre hundar lördag 12 januari kl 12.15 på Videplan i Kiruna. Jag hade mina hundar kopplade när vi mötte den här späda kvinnan som gick med sin hund av malamute-typ - lös. Jag har stor respekt för alla dessa varglika hundar och var imponerad av att den lilla kvinnan kunde ha sin hund lös. Det kunde hon inte...

Precis vid mötet anfaller malamuten. Jag har tre goldentikar. Den anfaller den största av dom, Wilda. Wilda är en rar och mjuk hund som inte försvarar sig. Hon lägger sig på mage med malamuten ovanpå. Wilda syns inte under den stora besten. Den morrar och biter på Wilda som bara ligger där. Jag kan inget annat göra än att hålla mina två andra borta från attacken. Det var inte ens ett slagsmål då Wilda inte svarade.

Den andra hundägaren sliter och drar undan sin hund. När Wilda är fri får jag henne intill mig. Hur rädd och chockad jag är går inte att beskriva! Iallafall är jag inte stum. Jag vrålar och svär åt kvinnan på flera språk. Länge och högt med gråten i halsen. Hon säger inget, får väl inte en syl i vädret. Bara klappar om sin vovve lite lugnande.

Jag får en känsla av att hon varit med om samma sak förut. Det var nog inte första gången den hunden gick till attack. Varför går man då lös med en så farlig hund? Hon kanske tänkte testa om det går bra den här gången? Nähä men kanske nästa gång?! Vad händer om dom möter en grupp barn?

Jag tar mig hem, polisanmäler händelsen. Tyvärr är jag ganska dålig på att komma ihåg utseenden på människor men hunden kunde jag beskriva. Om du möter en liten kvinna med lös svart-vit hund av malamute-typ bör du akta dig, oavsett om du har hund själv eller ej. Det var en synnerligen lömsk hund som inte visade någon aggressivitet innan attacken. Det enda jag kunde se innan var att kvinnan med en arm försökte få hunden att inte stirra på mig och min flock.

Varför valde den Wilda? Wilda är störst av mina hundar. Visade Wilda nån svaghet som utlöste anfallet? Vi hade varit på långprommis på skoterspår och det fastnar snö mellan tårna. Kanske Wilda haltade av det och malamuten såg det som en svag individ? Den kan man döda? Om dom möter ett barn som haltar eller en gammal människa som vacklar...

Tur i oturen att den valde Wilda som inte försvarar sig. Hon kastade sig på mage och väntade på att attacken tar slut. Hon fick inga bitmärken för att hon låg blickstilla. Tänk om nån av dom andra blitit attackerad? Lisa hade försökt värja sig och hade kunnat bli dödad. Så även Maja som bara är en unghund.

Jag har fått men för livet efter attacken av den lömska hunden av malamute-typ. Hoppas det inte smittar av sig på mina hundar.