Wilda tror att hon ska valpa. Så hon bäddar och bäddar. Flåsar som om hon ska börja föda när som helst. Botemedel är mindre mat, mer motion och bort med alla leksaker som hon kan tänkas adoptera. Hon har en favvo som hon alltid adopterar och sköter om. Bort med den genast. Det är inte lätt att vara tjej och ha alla dessa hormoner.   

Mera motion? Igår när hundarna skulle motioneras skidade jag först ut med Maja. Efter en kvart hade vi kommit 300 meter kanske?! Hon lekte med linan, selen, svansen, pinnar, snöklimpar osv. Jag vände hemåt igen. Lämnade den lekfulla hemma och tog Wilda istället. Vi åkte runt sjön och sen fick det vara bra tyckte W. Snopet, jag hade velat åka en längre sväng.

Idag åkte jag skidor utan hundar, med gårdagen i färskt minne. Jägarmilen första gången i år. Jo det tog tid och jo jag blev trött men så nöjd! Att åka skidor på skidspår är härligast utan hundar. Dom ska kallas in och kopplas när det kommer andra skidåkare och det är tjårv och väntan och skynda ikapp. Jag kan inte ha hundarna kopplade längre stunder när jag åker skidor. Ingen av mina hundar är nå' draghundar: linan släpar i backen och det betyder trassel i stavar och tassar och skidor...   Ska hundarna med blir det skidåkning på skoterspår.

Några ord om det här med vad som är ätbart och inte ätbart. Maja äter nästan allt: hästbajs, sopor, apelsiner, snorpapper allt som inte är snö? Men när hon fick en Mariann-godis tvekade hon. Bollade med den, gömde den, spottade innan hon försiktigt bet och motvilligt åt upp den. Hon hade lämnat den om inte Lisa och Wilda hungrigt glott på. L och W slukade sina. Tror W t o m äter Vicks Blå och har fräsch andedräkt i flera timmar efteråt.  

Lisa har haft en whilodag idag. Bara korta rastningar och hon verkar nöjd med det. Det går upp och ner med kortisoneffekten tror jag. Inte kan väl hundar fejka ont för att slippa följa med på prommisar?!