I gnistrande vinterland med vovsen i söndags. Från start hade varje hund fyra tossar på sig. Allteftersom vi gick plockade jag av tossar, Wildas för hon ville inte ha dom och Majas för hon trampade i en dyig kallkälla (förstås).  

Allt är det nåt spännande på våra prommisar. Denna gång började det med att jag hörde hundskall långt borta. Ja ja det går ett slädhundspår uppe i skogen, nån kör väl släde. Vi fortsatte gå. Ser nåt grått dyka upp i ögonvrån - slädhundsekipage - koppla Maja tänkte jag blixtsnabbt. Tittar bättre och ser en flock renar som nästan springer ner oss.

- Koppla LISA först! Sen Maja. Och letar febrilt efter tredje kopplet att koppla Wilda. Hittar inte. Letar med blicken längs efter skoterspåret vi gått efter. Inget. Råkar se på Lisa - hon har dubbla halsband och koppel stackarn. Nu var matte för snabb igen... Och även Wilda kopplades till sist. Renflocken har hunnit långt bort men vovsen får gå kopplade tills vi lämnat slädhundsspåret. Det var säkert slädhundarna som skällde och skrämde renflocken. Hittade färska spår efter renar, hundar och släde.

Morgonrastingen i morse - såg ett rådjur. Det är första gången i mitt liv jag ser rådjur i Kiruna. Spåren efter dom har jag sett hela vintern, de har tuggat på rönnarna runt husknuten om nätterna. Men i morse såg jag en. Hundarna såg också och dom var lösa. Tack och lov brydde dom sig inte utan gick vanliga svängen med mig.

Ryktet säger att det finns älgar vid sjöstranden (Lompissjön). Skulle inte förvåna mig om dom käkar upp mig och mina hundar endera dan. Jag börjar längta efter en prommis UTAN att nåt händer.   Skönt det vore med en händelselös prom. Ska inte ens berätta om skidturen förra veckan när jag nästan rammade en skoter... Kan inte påminna mig om att jag slagit sönder nån spegel...