Det är sant och jag har bildbevis. Det finns barmark i Kiruna i slutet av mars.

Kolla bara. Barmark. Vaddå ser inge' barmark?! Är du blind eller?   

Där, alldeles nära trädstammen  . Inte ens Lisa vågar tro sina ögon. - Barmark? Kan det verkligen vara sant?

Jomenvisst är det sant. Som sanna norrlänningar/kirunabor så får man glädjas åt det lilla. Mer barmark än så här vågar man inte ens hoppas på i slutet av mars.

Wilda hittade nåt som doftade alldeles oemotståndligt borta i busken. Vaddå att snön är tjock och inte bär, här ska undersökas.

Saivosjön med Tobaksloppspåret till höger i bilden. Jag och Märta åkte Tobaksloppet i lördags och spåren var helt fantastiska. SIK gjorde det igen! SIK = Saivomuotka Idrotts Klubb. Ca 170 tävlande från 2 km/8 km/20 km. Jag och Märta åkte 8 km. I starten lovade jag lite lamt att vi åker tillsammans. Men det är nåt mysko med startskottet, det är nån tävlingsnerv som retas och jag åkte som vanligt dvs med blodsmak i mun  . Märta fick åka själv och det hade gått så bra så.

Imorrn torsdag ska jag halka runt på "Jägarloppet" som går i Varggropen. Halka runt för jag gissar på grymt bakhala skidor, jag kan inte valla när det är plusgrader som nu.

Vårvintern är här. Världens bästa årstid. Vårdagjämningen var igår och snart blir det sommartid. Det passar mig jättebra eftersom jag är en morronpigg person.

Förra söndan var jag en timme före hela dan, kl 7.45 startade jag min skidtur i Varggropen. När man åker 12 km på Jägarspåret i Varggropen så har man ungefär halvvägs klättrat uppför länge och mödosamt. Sen kommer det jag kallar flygande kilometern, det går brant neråt läääänge.

I början av branten finns en läskig knix+kurva med skymd sikt. Där har jag åkt kana när jag ramlat med blixtvallade skidor - jag är försiktig där om jag säger. I söndags, precis i den farliga kurvan hade en flock renjävlar bajsat mitt i spåret. Jag lyckades hålla mig på benen men svor en finsk ramsa   åt dessa förbannade jävla renjävlar. Längre ner efter flygande kilometern ser jag renflocken. Vill inte krocka med nåt renarsle så vad göra när man kommer farande i hög fart?! Som hundägare finns bara en sak att ta till: man skäller som en hund. Gissa om flocken blev rädd. Det var bara det att dom började kuta längs spåret, bajsade och kutade. Renbajs är inge bra för skidor. Resten av flygande kilometern jagade jag renflocken. Längst nere på en myr vek dom äntligen av ut i djupsnön.

Så här fina spår hade jag sen. Härligt.  

Skidturen på Jägarspåret var jag utan hundar. Men titta här: tre hundar. Jag var Stilla-vakt för nån vecka sen och då blev det en liten skidtur. Skoterspåret vi skulle följa hade drivit igen på sina ställen och när det blev för djup snö för korta tax-ben så åkte Stilla taxi.

Det blåste som tusan den dan. Här står vi i lä bakom stora stenen innan vi vände tillbax till bilen igen. Tillbakavägen ville inte taxfröken åka taxi, hon skuttade först av alla. Bråttom nånstans?

Väl hemma igen blev taxen en kanelbulle, hoprullad på (och ibland under) filten. Alla vi fyra myste framför tvn tills Stillas matte ringde å sa att hon är hemma snart.

Pimpeltävlingssäsongen har börjat. Ibland får t o m jag napp. Lördagens fångst i Idivuoma. Tyvärr räknades bara fisk över 21 cm = två av ovanstående godkändes. Kråkor och rävar hade nog kalas efter tävlingen.

Som vanligt är mina hundar inte ett dugg impade av min fisketeknik. Dom znarkar på i solskenet. Jag tycker om renfällen, den är helt vit, släpper inget hår, jättestor och varm att sova på. Lisa älskar renfällen, hrmmm gissa vad hon försöker göra hela tiden...  

Prommis i gruvstadsparken en solig dag.

Mina söta vovvar, Wilda och Lisa. Och ja, solen skiner varje dag under vårvintern  

- Asså va gö vi här? Skulle vi inte gå till Björkis å köpa karra?

Faran för bränder i skog och mark är... inte överhängande... Sverige är avlångt.