Dagen efter mitt senaste inlägg blev Maja opererad för livmodersinflammation, pyometra, pyo.

Jag tyckte inte hon var jättesjuk eller visade typiska symptom. Hon haltade i ett bakben och slickade dosan hela tiden. Det var 9 veckor sen sista löpet och jag tänkte hon hade sträckt sig och var skendräktig. Ändå... ringde jag veterinären på dyr jourtid en söndag.

Veterinären undersökte henne. Lyssnade på hjärta lungor, tog blodprov, klämde igenom hunden. Inte ont nånstans, inte allmänpåverkad, ingen feber, äter (nästan) som vanligt. Inget fel hittades. Vad gör jag där, tänkte kanske veterinären. Medan Maja står på undersökningsbordet börjar det droppa brun sörja från dosan. Hoppsan! Och blodprovet var inte bra. Det blev remiss till Lapplands Djurklinik i Gällivare och omedelbar operation.   

Jag trodde inte själv heller att det var nåt fel på henne, jag ville bara att vet skulle säga att hon är skendräktig och jag ska sluta sjåpa mig.

Operationen gick bra. Jag och Wilda satt i väntrummet medan Maja vaknade ur sin narkos. Hörde nån hund som "sjöng" därinne. Kan det vara Maja, tänkte jag? Aldrig hört henne sjunga förut. Det var Maja och jag fick förklarat för mig att hundarna kan vara lite höga på narkos efter operation och sjunger därför. Som tur var fick Maja följa med oss hem samma kväll och hon sjöng i bilen hela vägen till Kiruna. Hon skulle platsa i Idol utan vidare.   

Första dagarna efter op hade Maja en body på sig. Hon var inte ett dugg intresserad av att slicka på sitt op-sår på magen. Men efter nån dag, när jag minst anade, var hon där och slickade. Då blev det både body och tratt när jag inte (bokstavligen!) hade ögonen på henne. Även när hon sov.

I vanliga fall sover hon på sin biabädd, det blir för varmt att sova i sängen med mig och andra hunden. Men nu! Nu skulle hon sova i sängen med mig. Vid mitt huvud. Med tratten på. Och hon tryckte tratten mot mitt ansikte de första nätterna. Det går bra att gissa hur gott jag sov då.

Det gick sparade semesterdagar för mig eftersom det inte finns Vård-Av-Vovve-dagar. Tänker på föräldrar som inte vill "slösa" semesterdagar när deras barn har sport- och påsklov. Hundägare "slösar" semesterdagar när djuren är sjuka. Men det visar väl hur mycket vi tycker om våra hundar.

 
Som den sjåpiga matte jag är blev det några oroliga dagar och nätter. Maja mådde bra och var pigg, för att sen bli sämre och koma-sova 20 timmar i sträck. Det har kommit en del sårvätska ur såret som har skrämt slag på mig. Jag kommer aldrig att vänja mig eller härda mig när hundarna är sjuka.

Wilda har haft jättetråkigt medan jag bara pysslat med Maja. Hundarna löpte nästan samtidigt sist och mycket riktigt så är Wilda skendräktig. Deras löp i september var jobbig för mig. I mina tankar pendlade jag mellan att sälja dom billigast på Blocket eller kastrera dom. Man ska nog vara försiktig med vad man tänker...

Nu är Maja kastrerad och det blir aldrig några valpar efter henne. Bryta ihop eller blicka framåt? Framåt naturligtvis. Jag är på jakt efter nästa guldhund. Alla som får en kull kommer jag att vara nyfiken på.

Idag är det 14 dagar sen operationen och jag har plockat bort alla stygn på Maja-magen. Att jag är en sjåpig matte betyder inte att jag är äckelmagad. Jag vill att Maja ska vara lugn och avslappnad när stygnen tas och det är hon här hemma när jag gör det.

Och några ord om hundförsäkringar. Jag hade båda hundarna försäkrade upp till 30 000 kr veterinärvård. Det är alldeles för lågt och jag borde ha tänkt på det för länge sen. Men men. Majas operation gjordes på en söndag, dubbel taxa men utan komplikationer. Pris hittills ca 42 000 kr. Jag har betalat ca 12 000 kr. Nu har jag ändrat i båda hundarnas försäkringar och höjt beloppet! Det hjälper inte denna gång men om nåt händer i framtiden. Jag ska vara försiktig med att klaga på försäkringspremierna - vilken tur att jag kunde låta operera min hund, alternativet hade varit outhärdligt.