Min fina Maja har träffat Ture, en snygg och trevlig kille. Ja dom har bara haft en första date än så länge men dom gillade varandra skarpt.

Ture & Maja. Visst är dom fina tillsammans     

Både Ture och Maja gillar att apportera. Robert (Tures husse) har två följare. Här ska han kasta en apport och två är väldigt intresserade av vad han gör.

Ture heter även Idkas Quentin S49092/2009.

Hälsa

Höfter A/A
Armbågar UA
Ögonlyst UA
GR_PRA1, DNA-testad fri (A)
GR_PRAII, DNA-testad fri (B)

Meriter
3x 1:a pris i LK I
2x 1:a pris i Viltspår ÖKL
1:a pris ÖKL working test med 85 poäng

2:a pris i ÖKL B-prov
VG på utställning

Känd mental status
Funktionsbeskriven

Övrigt
Vinnare av vandringspriset Västerbottens Allroundgolden 2012, 2013 och 2014
Jobbats som apportör på andjakt och deltagit på fasanjakt.
Som 2 åring var Ture med i en Tv inspelning av SVT Barnprogram Bulldogg där han blev vald på dejt. Som vanligt var han på gott humör under inspelningen och njöt av uppmärksamheten under de två heldagarna i rampljuset.
Se filmklipp

Tures husse och matte berättar:

Ture
Ture är en följsam och arbetsvillig hane som aldrig tackar nej till arbete. Allmänlydnad är något som kommit gratis med Ture. Han är en positiv och lekfull kille som älskar att jobba och vara till lags och lättbelönad. Han är en trygg och social hane som varken störs av gruffande hanhundar eller löptikar, det är alltid någon tik som löper på träning men Ture jobbar på och fokuserar på sin uppgift med gott humör. Vi har provat på rallylydnad, utställning, tävlingslydnad, freestyle, viltspår, jaktprov och även praktisk jakt. Men numera är det mest fokus på jakten.

Mattes ord om Ture
Jag har tränat och tävlat Ture i lydnad, någon vi både gillat väldigt mycket, och vi har tagit en LPI. Tiden har dock inte räckt till lydnad men planen är att under vintern ta en LPII. Ture är extremt lättbelönad med kamp, jaktlek och godis så att nöta vilket hjälpt till i lydnadens finlir av moment och detaljträning så väl som de mer explosiva momenten. Han är en tacksam tävlingshund som inte störs av miljöbyten, andra hundar eller en nervös matte.

Husses ord om Ture

I jaktträning är Ture en rolig hund och rejäl hund. Hans styrkor är markeringsförmåga, bra apportgrepp på vilt och bra sök (även i tunga marker). Det vi fått lägga mer träning på är dirigering, vilket inte är så ovanligt för golden. I viltspår har han varit helt naturligt bra spårare från första gång han provade och anlagsprovet fick vi godkänt på första försök utan någon egentlig träning, bara några testspår innan.

Sommaren 2015 ägnade jag och Maja åt - viltspårträning och -prov.

Under 6 veckor tog Maja fyra raka ettor i spårskogen, tre i Sverige = Svensk Viltspårchampion och en i Norge = Norsk Viltspårchampion. Vilken tjej!
Rallarsporet 2015. Jag och Maja hamnade på prispallen som andra provbäst med första pris + hp.   

Det har varit härligt att följa hennes utveckling i spårskogen. Från att helst nosa efter sorkar till att målmedvetet följa klöv- och blodspår. Hon spårar i ett bra tempo som gör att matte utan problem hänger med uppför berg och över stenskrövel.

Ibland har jag kommit hem från spårträningen med ett stort leende på läpparna och alldeles varm i hjärtat - Maja är första av mina hundar som verkligen tycker om att spåra. Jag själv tycker det är bland det roligaste som finns och nu äntligen har jag en hund som tycker samma lika.   

När Maja tagit sin tredje etta i Sverige började jag direkt fundera på om vi kan anmäla oss till ett norskt prov. Tre veckor senare hade Narvik sitt ordinarie viltspårprov, Rallarsporet.

Viltspårprovet i Norge skiljer sig lite från det svenska så vi tränade och tränade. Bland de allra första korta norska spåren jag la åt Maja märkte jag att - hon kan det här! I Norge släpar man inte klöv i spåret utan bara droppar blod. Hunden ska markera spårstarten. Det finns en sårlega som hunden ska markera och jag som förare ska visa åt domaren att här är sårlegan. I slutet av spåret finns klöven. Spåret är 600 meter långt som i Sverige.

Jag anmälde oss till norska provet och vi kom med! 22 augusti var det dags för prov utanför Narvik. Medan Maja spårade såg jag sårlegor ÖVERALLT. Och tänkte att Maja missade den. Och den. Och den. När sårlegan väl kom markerade hon den distinkt och jag tittade på domaren och pekade. Hon visade tummen upp och jag sjöng inombords. Klöven fann hon utan problem och fick bära den tillbaka till bilen.

Det var ca 25 grader varmt, sol och knappt nån vind. Maja har mycket vilja som orkade spåra i värmen. Efteråt låg hon i varenda vattenpöl hon hittade.

Vid prisutdelningen visste jag inte alls hur vi låg till. Jag hade hört att även om man finner klöv och allt, kan man nolla pga förarfel eller något annat som jag inte har en aning om. De började räkna upp hundar som nollat under dagen. Först sa dom rasen. En av dom som nollat var en golden och jag tänkte att jaha vi försökte iallafall. Men det var en annan golden som inte hade lyckats idag. Sen dom som fått tredje pris. Och dom som fått andra pris. Ingen Maja än heller. Och sen förstapristagarna. Och sen pallplatserna. Vi blev tvåa av alla hundar den dagen. Otroligt! På vår första start i norskt viltspårprov.

Dåmigs Hot May Sv VCH och No VCH. Nog måste jag få skryta med tanke på vad Maja klarade av under 6 veckor i juli-augusti.   

Hon är härlig att fota den där fina Maja. Några bilder från dagens prommis på Luossavaara.

Finns en del snö. Långt därborta på kebnekaisemassivet finns massor med snö.

Maja är en linslus. Lisa kikar fram lite försynt...

Lisa var först upp på stenen. Maja hade gärna suttit högst upp.

Lite snö på nosen, sötnosen.

Vem är det som smyger i gräset? Perfekt kamoflerad. Börjar på Ma, slutar på ja.

Nä inte är Maja rumsren ännu. Hon blir 12 veckor på söndag och nyss blev det en jättepöl vid (stängda) balkongdörren. Det var väl mitt eget fel som stängde balkongdörren och försjönk i egna tankar en sekund eller två.

Här ligger trion på balkongen, fotat en varm och solig dag. Alla tre söker skugga. Balkongen behöver repas, ja hela lägenheten skriker efter rep&underhåll men det är en hyresrätt och jag vet inte om det blir nåt rep nån gång. Jag stortrivs ändå tack vare bra grannar och bottenvåning utan insyn och "lillskogen" utanför.

"Kalv på grönbete" har man ju hört talas om. "Valp på fjället" inte lika vanligt men precis samma betydelse.

Söta Maja har mycket social träning att göra men det blir bara en träning per dag. En liten valp måste whila mycket och smälta intrycken. Idag blev det en prommis på stan med pompisarna. En modig duva satt kvar retsamt länge på marken. Både Lisa och Maja var intresserade. Lisa gjorde ett jättehopp mot den och skällde till. Maja blev sk*tskraj och skrek till. - Vad var det som hände? Kan duvor låta så? kanske hon tänkte.  

När vi är på stan tycker hon bäst om att åka taxi med matte. Och matte har inget emot att ha "en innanför västen" - Maja åker innanför västen, huvud och framtassar tittar fram. Snart ryms hon inte där mera. Antingen får Maja börja gå själv eller så får matte köpa en större väst...

Vi har anmält oss till en valpkurs som börjar om några veckor med duktiga Pia Fors http://mincados.blogspot.se/. Men än så länge tränar vi bara linjetag mot matskålen, inkallningar där hon ALDRIG kopplas fast och lite smått och gott med klickern.

Jag är helt inne i min "valpbubbla" eller "hund-bubbla"; jag ägnar min tid åt alla tre hundarna. Hittills känns det som att för mig var det ett större steg att gå från en hund till två hundar än det var att gå från två hundar till tre. Med tre hundar kan man ägna EN hund uppmärksamhet och samtidigt veta att två hundar har varandras sällskap. Erkänner att jag var orolig att två till tre skulle vara ett jättesteg att ta. Men hittills peppar-peppar-ta-i-trä så går det jättebra och dom är snälla med varandra...  

- Jag hypnotiserar dig. Ge mäj lälling å fil, lälling å fiiiiiiil...

Wilda och Maja. Wilda är lessen för hon har ont av sitt våteksem, inte för att Maja pressar sig mot henne. Dom här två har funnit varandra.   

- Blev så mätt av all lälling å fil, måste ta stödwhila... nu...