Igår la jag 6 spår(!) åt hundarna. Vilken tur att jag inte har tre hundar, då hade jag kanske lagt 9 spår  .

Nu var det inte så farligt som det låter. Fyra av spåren var korta och norska. I norska spår blodar man bara, klöven (älgen) flyger fram utan att nudda marken. I spårslutet knyter man fast klöven.

Hundarna fick varsitt norskt U-spår, ett med högervinkel och ett med vänstervinkel. Lisa fick börja. Hon har aldrig spårat så sakta förut. Nosen i backen och kryssande arbete. Hon tänkte nog -Va faen är det här? Var är klöven? Det tog länge för henne att spåra dom 150 metrarna. Men hon gjorde det skitbra, hon fattade direkt!

Tror nån att Wilda fattade?! Nä just det. Wilda nosade och sprang, sprang och nosade   . Och vid första vinklarna blev det tvärstopp. Undrar vad hennes nos sa? -Flygande älgar mamma mia! Älgar inte flyga. Jag väntade och väntade på att hon självmant skulle fortsätta. Efter lång väntan manade jag på henne och då fortsatte hon, tror faktiskt hon var skärrad eller iallafall förvirrad .

Det är inte bara att åka till Norge och hämta hem ett förstapris i viltspår. Nej, det krävs träning. Och vi startar från noll. Det är som en helt annan gren av hundträningen och det ska bli jätteskojigt. Nytt är alltid roligt   .

Två spår från igår ska vi gå idag. Det är traditionella svenska viltspår med klöv, blod, bloduppehåll och återgång komprimerat på ca 300 meter. Jag hoppas det gått älg och ren över spåret under natten, Wilda behöver all träning som hon kan få. Får se om det även blir ett skott nära spårslut