Igår kväll efter viltspårprovet, när allt var tömt från bilen och utspritt på hallgolvet, insåg jag att jag fått med mig lite oönskade gäster: STORA myror och en hoppande spinel. Skrek högt varje gång jag såg en myra under ett plagg eller bunke  skrek och slog ihäl den med det jag råkade få i handen. "Om du får oönskat besök - slå ihjäl"   

Veckan som nu tar slut var veckan när allt hände. Men SSRKs viltspårprov först. Resten får bli en annan gång...

Lisa nosade till sig en trea i över 30-graders hetta. Domaren sa att hon tycket att Lisa spårade... tja nonchalant. Och jag fick dagens breeeedaste leende. Precis så tyckte förra årets domare åxå. Nonchalant spårande skrev han då i protokollet. Lisa är sig lik!   Min (h)underbara hund!  Redan efter 20 meter insåg jag hurdant spår det skulle bli, hon   åt mig.

Wilda nosade bort sig och fick en nolla. Wilda willade bort sig från start, wille bara till wattnet till wänster om wiltspåret. Men det var minnesvärt ändå. Wilda är ju som ett skott efter skottet och tjurrusar åt det håll domaren siktat med pistolen  . Jag var beredd men jag var trött. Innan mina hundars spår hade jag blodat tre spår i hettan och var helt slut. Wilda ryckte fram och jag föll huvudstupa ner i mossan. Tur att det var mjukt att falla där.

Under Wildas spår lärde jag mig nåt bra: hon är ganska osjälvständig när hon spårar. När hon willat bort sig från spåret tittar hon bakåt på mig. Om jag följer efter så tänker hon att här ska vi nog gå och fortsätter bortåt. Jag tar med mig det och funderar hur jag ska stärka henne. Så roligt att lära sig mer om sin hund, att tolka hundar över huvudtaget.

Det bästa var ändå att få gå som spårläggare när hundar som KAN och VILL spårar. Vet inte om mina hundar gör det ibland ( ).

Som spårläggare har man spårkarta och vet precis om hunden är rätt eller inte. Man känner efter hur det blåser, ifall vittringen kan tänkas ha flyttat på sig, spritt ut sig, försvunnit i hettan och torkan. Ser man spår av älg eller annat som passerat spåret. Jag har svårt att se om ett spår är nytt eller ej men det får jag lära mig. Som spårläggare är man inte nervös (på samma sätt  ) som man som hundförare kan vara.

Tre duktiga och arbetsvilliga hundar gick mina tre spår. Dom kämpade med värmen och med alla viltövergångar. En av hundarna fick en jättestörning som inte kan beställas: en ruvande tjäderhöna som sprang upp och försökte få bort oss från sitt bo genom att spela skadad och släpa vingarna efter sig. Men hon lurade inte en duktig spårhund som fortsatte sitt jobb: leta skadad klöv. Jag är mäkta imponerad, vilken hund  !  

När mina spår var avklarade åkte vi å badade. På väg till stranden kidnappade jag en hund som hade tråkigt i sin bil. Två av tre hundar plaskade glatt i vattnet. Den kidnappade hunden längade efter matte och tänkte verkligen inte blöta ner sina vassingar i sjön. Efteråt fick jag veta att matten till badkrukan glömt att jag skulle ta hennes hund: hon fick hjärtstillestånd när hon såg en öppen, tom bur i bilen  . Det måste vara alla hundägares mardröm. Mardrömmen reddes snabbt ut och matte kunde andas ut.

- Det där var Stillas bädd! säger Wilda surt till Lisa som ville ligga mjukt.

Resten av dagen satt vi å surrade, grillade hamburgare, åt och drack vatten. Mycket vatten. Sa jag att det var minst +30?! Vi solade inte utan sökte skugga så gott det gick. När jag kom hem insåg jag att jag bränt mig överallt där inte kläder täckt; nacke, öron, händer, ansikte... Som tur så är det inte farligt bränt men solen tog!   

Lisa fick flytta bort från Stillas filt och in i bilen. Hon och Märta tar en välförtjänt lutare. I bilen fanns skön skugga...

Veckan innan var vi i Gällivare, eller ska vi säga Regnavaare, på viltspårprov i hällande regn. Då lovade jag att "- Nästa vecka i Kiruna har vi sol!" Jag la in sol-beställningen direkt och skrev nog med versaler, för så här mycket sol har jag aldrig sett i Kiruna förut. Som kirunabo gillar jag nog midnattsolen bäst - He bli' int' så varmt då" 

Idag gör vi nog inte många knop, så här dagen efter. Hundarna är slut å de e ja me. Blir nog en å tv.

 

amanda

12 juni 2011 12:24

rolig rubrik!

http://salukis.myshowroom.se

 

Abbes matte Hanna

12 juni 2011 18:55

Men ack vilken trevlig dag ja! :) Fast vi kanske skulle klara av att ha lika trevligt med fler moln också i och för sig ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En helg i början på juni 2022 samlades fyra av valparna efter Stenlyans Moonshadow, ”Måna” och Dåmigs Kluriga Fantomen, ”Obi” och deras mattar och hussar i Kiruna för en träff. Från vänster Jacob och Rebecka med Bobby. Sar...

Det har gått åtta veckor sen Månas och Obis valpar i Arctic-kullen föddes. Alla valpar har nya familjer, några har flyttat och några flyttar inom kort.  Lite bilder på guldklimparna:    Först enda hanen, Bobby. En fin, rejäl kille med fötterna ...

Onsdag 24 mars kl 04.12 föddes den första i Arctic-kullen, en stor tjej. Därefter föddes fyra till i rask takt. Sista valpen dröjde nån timme innan den kom ut. Kl 9 var alla sex syskon födda, fem tjejer och en kille. Välkomna till världen underbara p...

  År 2014 skaffade jag mitt kennelnamn Yellowfellows och gick SKK's uppfödarutbildning. Redan då längtade jag efter den första kullen med "gula kompisar". I slutet på mars beräknas första kullen födas. Min underbara Måna, SE VCH Stenlyans Moonshado...

ter några riktigt kalla dagar med runt -30 grader blev det idag soligt och -3 grader. Då passade vi på att ta en lite längre prommis under lunchen, bara njuta av sol och natur. Hundarna fick springa och leka som dom ville medan jag vände ansiktet mot...