Ibland måste man bara... I lördags morse kände jag att jag bara måste åka till byn. Vädret var kanon och bilen fulltankad. Packade in dummiesar, blod och klövar och åkte. Vi kan väl träna i byn likaväl som i stan?!

Jag har längtat efter att jaktträna på en alldeles speciell plats på cykelavstånd från mina föräldrar. Bara älskar att cykla efter mjuka fina skogsvägar...

  
Hundarna före, jag efter på cykel. Allt är alldeles tyst och stilla = ljuvligt.

Träningsplatsen är en övervuxen äng vid Kelojoki.

  
Två laddade flickor. Bollslungan är med som störning.

  
Ganska svår terräng för markeringar, vovvarna fick jobba med näsan.

  
- Hittade den! Duktig hund.

Efter några linjetag med störning blev vi rejält störda av oväsen från sjön intill. Vi smög dit med kameran i högsta hugg.

Syns inte så bra men en svan flyger snett till vänster ovanför Wilda.

  
En svanfamilj. Vad är det på andra sidan sjön? Fler svanar?

  
Det var dom här två som förde oväsen. Jag gissar att det är pappa svan och en annan pojk-svan som slogs och jagade varandra över vattnet. Dramatiskt värre.

  
Medan svanarna jagade varandra flög dessa över området. Vita stjärtfjädrar... synd att jag inte kan rovfåglarna...

 
Näver... göra upp eld... grilla korv... ååååhh hade varit mysigt...

Kelojoki till vänster, svansjön till höger. Jättefint ställe att bara vara på.

Efter jaktträningen cyklade vi hem i sakta mak, vilken härlig dag. Träningen blev inte så bra men dramatiken med svanarna var spännande.

När vi kom hem, hoppade jag i bilen och blodade ett kortare spår åt Wilda och ett "L"-format spår åt Lisa. Ett L med återgång - he he he. Wilda fick gå sitt spår senare på em och Lisa fick gå sitt nästa dag.

Helgen blev fullsmockad med hundträning. Allt för att förtränga att jag inte kunde starta på lydnadstävlingarna i stan samma helg - för - Lisa HAR börjat löpa nu.   Äntligen. Det var på tiden. Imorrn är det jobb igen och det ska bli skönt med whila