Bara för att solen snart går ner en månad har jag blivit soldyrkare. Minsta glimt av den får mig att stirra på den...

Igår prommade jag runt lompissjön när solen höll på att gå upp

Så vackert när solen lyser på stan.

Annars börjar en blå årstid nu. Dagsljuset är bara blått. Här syns Kirunavaara, gruvan och gruvlaven. Svaga solstrålar på bergssidan.

Och äntligen går solen upp. En meter. Sen går den ner igen.

Idag hade vi hundloppis och hundcafe i klubblokalen. Lokalen är liten så man kan säga att vi hade fullt mest hela tiden. Dan började inte bra för mig. Papperskassen med fikabröd gick sönder och brakade i backen, jag bröt en nagel (aj-aj) och sen tappade jag bort bilnycklarna med hundarna inne i bilen.   

Fikabrödet klarade sig, nageln är fortfarande av och nu vet jag hur ordspråket  "det är otur att lägga nycklar på bordet" kom till: ligger nycklarna på bordet så tappar man bort dom, man blir blind oavsett hur mycket man letar och stirrar.   

Men, iallafall, så kul med hundfolk och hundar. De flesta gjorde fynd och fikade. Man kunde köpa sig en hundtallrik med mamma scan, leverpastej, prinskorv och hundkex. Det blev fikabröd över men jag har plats i frysen.

Jag som inte är kaffedrickare avskyr att koka kaffe. Jag vet ju aldrig om det blir bra eller ej. Idag var jag "tvungen" att koka kaffe och om inte alla ljuger sig blå så gick det bra.

Nu tar vi det lugnt. Hundarna sover tungt. De har inte fått så mycket fysisk träning idag men lilla hjärnan har jobbat hårt i några timmar; vovvarna satt bakom kompostgaller i lilla pentryt på klubbis medan jag sålde fika. Och det var spännande med nya hundar och gamla bekanta. Dom var på helspänn: skulle matte tappa en köttbulle????