Äntligen har jag möjlighet att för några månader leva ett hundliv. Inget jobb som stjäl min tid   

Jag kan göra det jag vill. För några månader. Och vad vill jag göra förutom att återhämta mig? Leva hundliv förstås.

Det är inte alltid bara roligt med hundliv, ibland blir det allvar. För någon vecka sen blev Wilda, åttaåringen, riktigt riktigt magsjuk och medtagen pga av det. Det blev dropp och medicin och specialkost. Nu mår Wilda alldeles utmärkt igen och är söt som bara hon kan vara.
SSRK Kiruna har hållit ett ordinarie viltspårprov och jag var förstås med och gjorde några spår. Det roligaste som finns måste vara att gå med som spårläggare. När man spårar med egen hund är man alldels nervös. Som spårläggare kan man iakttaga hund och förare på ett helt annat sätt. Det regnade hela spårdagen, som tur fick vi vara inomhus i en varm stuga. Skåda det dignande prisbordet, vi har generösa sponsorer     

Hundlivet fortsätter med en heldag i Abisko och jaktträning. Lapporten i bakgrunden.

Issy hämtar linjetag. Hela dagen handlade om linjetag. Förmiddagen på myren nedan med linjer åt alla håll. Eftermiddagen en jaktstig med linjer, tomskott, vattenmarkeringar, närsök och - i Majas fall - snygga snabba inlevereringar till matte. Varken publik eller funkisar var värst intressanta idag        

Wilda fick inte znarka i bilen idag. Nä hon skulle med ut i skogen. Vet inte om det är så stor skillnad med att znarka på ena eller andra stället, bara hon får znarka. Wilda är en mycket lättsam hund. Hon gör inget väsen av sig, är tyst och lugn och vänlig. Tigger gärna macka och käkar lite rötter men annars märks hon inte. Jag kom på mig själv att tänka att jag måste titta till hunden i bilen - visstja hon ligger här brevid mig. Där jag har lyckats med passivitetsträningen. Eller är det så att hon inte är intresserad? Hon brukar få hämta en markering eller två under dagen och det räcker tycker hon.    

T o m Maja har börjat lära sig passivitet. Här hopkurad under en skuggig buske. Det var sol sol och åter sol. All skugga är bra skugga.  

Oooops Maja tog verkligen raka vägen på ett linjetag över en myr. Plurrade rätt ner i ett vattenhål men linjen blev rak. Det är bra gumman, raka vägen oavsett hinder     

Man blir ju trött efter 10 timmar ute i skog och mark och solsken med skott och markeringar och bad. Bäst att ta en lutare när tillfälle ges.

Jag får leva hundliv några månader. Ägna hela dagar åt hundaktiviteter, träna hund och smida planer för framtiden. Att jag dessutom får göra det under sommarmånaderna är helt underbart och jag njuter av varje dag. Till hösten knackar verkligheten på och jag måste hitta ett jobb igen. Men inte idag. Inte nu. Nu njuter jag till fullo av mitt hundliv.