Vi kämpar upp mot Aptas-toppen. Nu är det inte långt kvar. Prommisarna på hösten är dom vackraste. Bäst att vara ute så mycket som möjligt innan den där vita varan lägger lock på naturen.  

Duktiga Sara på prommis med Maja och Wilda. Sara är lill-dagmatte åt mina hundar ibland. Mina hundar sköter sig riktigt bra när jag inte är med. Jag måste ha dåligt inflytande på dom.  

Lilla Linn och Wilda. Hos dagmatte får man vara i soffan - ungefär som hemma. Men hemma i soffan härjar man. Hos dagmatte sover man snällt.

- Ääääälskar hemmasoffan, så skönt att buffa bland kuddarna och sova upp-å-ner, tycker Maja. Matte tycker inte det är så kul att samla ihop kuddar som ligger överallt. Vilken tur att soffan har samma färg som hundarna, annars hade man sett allt hundhår i den.

Och nu fick matte nog av hundarnas härjningar i gamla soffan. Bort med den och in med en ny soffa i "skinn" med fasta kuddar som inte hamnar på golvet. Och med ny soffa blir det genast "nödvändigt" med nytt soffbord och nya mattor. Det var länge sen jag köpt nåt nytt till hemmet så det må vara hänt att jag shoppar lite.  

Långprommis i höstfärger. Vi genade i skogen i en och en halv timme. Sen gjorde jag ett personspår på 400 meter som Maja fick spåra. Succeträning är när man tränar på nåt som man redan kan. Majas spårande är succeträning. Hon är bra på spår. Men det gör inget, det är en glädjeboost för mig att följa efter i linan.

Första pinnen missade hon. Igen. Jag plockade upp den, retades lite med henne och behöll den. Resten av pinnarna tog hon. Undrar om hon glömmer att nosa efter pinnar? Efter första pinnen tänker hon -Visstja, pinnar! Och hittar resten. Vet inte hur hon tänker men det är roligt att spåra med henne.