Igår fick jag inte ut hundarna på nån kvällsprommis = hundarna vann. Idag samlade jag all styrka jag hade för att få ut hundarna i regnet och mörkret.

Började inte så bra. Fick krypa in i buren/bädden för att ta på L reflexvästen medan hon låg kvar och znarkade. W låg hoprullad som en kanelbulle i favvosoffan helt lealös. Krånglade reflexvästen även på henne.

Jag klädde på mig och funderade på hur jag ska lyckas koppla hundarna... Jo, frolic i ena handen, kopplet i andra. Sedan ut med bestämda steg. Rask promenad med två förvånade hundar "i släp" efter.  

Snart var hundarna i promenad-stämning och jag kunde ta ner tempot och även koppla loss. Klarade det! Det blev över en timmes prom i regn och mörker. Om jag inte hade klarat det hade hundarna fått "gå på lådan"  .

Ändå har jag världens snällaste två hundar. Skulle aldrig klara av en terrier eller annan typ med egen wilja. Fast det förstås - Lisa har en enormt stor portion egen wilja när hon fått för sig nåt. Exempelvis vid dirigering till en dummy   eller vid viltspårprov   . Och Wilda lär sig...