Vi har redan klarat av halva januari. Nu är bara resten av den mörka och kalla månaden kvar  

Alla som önskade sig snö vann. Igen. Nu önskar jag  barmark i april. Igen.

Vad göra åt vintermörket och kyla? Gå i ide? Eller tvärtom vara ute så mycket det går och göra det bästa av januari? Jag väljer det senare.    

Så fort det blir ljust ute så beger vi oss UUUUT. Ibland frusna ibland ännu mer frusna   

- Ge oss godis annars springer vi tillbax till varma sköna bilen.

Snygg-Wilda med ny fin päls. Båda hundarna har fällt som tokar i höst och nu börjar resultatet visa sig. Wilda har en härlig färg och är ett pälsmonster.

Två monster som busar. Än så länge (peppar-peppar) har dom aldrig bråkat med varandra, bara bus och lek. Lisa visar tungan åt Wilda.

-Akta-re jag har vassa tänder! - Det har ja me!

-Ooooh det där var jobbit, måste whila... 

Jag har roat mig med att sy gardiner till köket. Jag längtar efter vårvintern. Tyget heter "Vide" och är hur vårigt som helst.      

Igår gjorde vi det bästa möjliga av januari. Började med jaktträning, hundarna fick långa linjer att hämta in dummiesar från, lite fotgående efter en (hrm) jaktstig och linjer även där. Lisa formligen exploderar när hon går ut och kommer in. Wilda tar det snäppet lugnare men ändå klart godkänt. Jag har hittat en jättebra plats för träning och dit åker vi fler gånger i vinter.

Efter träningen åkte vi ut för att titta på slädhundklubbens tävling vid flygplatsen.   Det var ingen värme att tala om men det värmde att se alla fantastiska hundar med sina förare när dom tävlar. 

Bäst var att se "rookiesarna" nybörjarna. Tjejer 10-15 år som börjat köra och tävla med hundspann. Nån hade egna hundar, nån lånade hundar. Tuffa och modiga åker dom iväg efter hundar som älskar att jobba framför släden.

Jag blir lycklig av att se hundar jobba med det dom är tänkta att göra: slädhundar som drar, vallhundar som vallar, retrievers som apporterar    . Ibland är det lätt att känna lycka.  

När vi kom hem var hundarna slut av all jakt- och miljöträning. Gissar att miljöträningen var jobbigast. Gå bland 50 ylande ivriga hundar som längtar efter att få jobba. Mina hundar kanske kände komplex? Enda sättet att få dom till draghundar är när jag får dra dom runt skidspåret.

Måste ju ha nåt gott till kvällsfikat så jag bakade semlor - mums blev det. Och eftersom jag inte är som andra när köttfärsen i frysen är slut, så malde jag ner en stoooor bit älgkött till färs och in i frysen i platta paket. Andra "vanliga" människor går väl bara på ICA när köttfärsen tryter. Men jag ska göra det så svårt som möjligt.   

Efter vovvarnas kvällsprommis var jag fortfarande uppe i varv: symaskinen plockades fram. Måste ju ha pannlappar som matchar gardinerna! Och sen var det natti-natti. Mina dagar blir lätt så att om man går ut hårt och ökar. Varför ska det vara så svårt att bara kolla TV en kväll?!

Undrar vad det blir idag? En skidtur kanske? (Följt av storstädning, veckohandling, matlagning, tvättmaskin, klickerträning, långprommis, lösningen på klimatproblem och världssvält...)