Idag när jag och hundarna var ute i skogen såg vi en björnunge! Hundarna gick lös före mig. Lisa satt uppe på en sten och tittade intensivt åt vänster. Wilda skällde ETT dovt skall som jag aldrig hört förut och sen tog hon ett skutt ditåt. Jag gick fram till Wilda och sa vad svamlar du om? Lyfte blicken och såg ett svart djur springa bland träden kanske 30 meter bort.   

En lapphund tänkte jag först. En järv kanske. Men jag visste hela tiden vad jag såg: en björnunge! Gissa vad jag gjorde?  Swisss sa det bara och jag gick därifrån. Som tur så fattade mina två blondiner att det här är allvar. Jag stannade inte och fotade. Inte heller var jag nyfiken på var mamman var. Jag bara gick. Tvingade mig själv att börja tralla och sjunga, bröt kvistar och grenar som kom i vår väg längs lilla stigen.

Det var långt till bilen och vi gick raskt och jag trallade å sjöng  . Jag hade kalla kårar längs armar och ben, längs ryggen och i hårbotten, så rädd var jag! Inte en enda gång behövde jag mana på hundarna eller nåt - dom fattade att nu är det skarpt läge och vi måste bort.  

När vi kom upp på en större väg makerade Wilda igen att hon såg nåt. Behöver jag säga att jag blev skräckslagen?! Men det var en kvinna med sina två hundar på väg till skogen. Jag sa att jag sett en björnunge en bra bit bort, även hon vände på klacken och började gå tillbaka till sin bil.

Det olustiga är att jag såg en "Naturpasset-kontroll" alldeles där jag såg björnen. Nästa vecka börjar Naturpassen säljas. Jag brukat alltid leta upp alla 50 kontroller men jag tror jag pausar i år.

Innan björnmötet noterade jag att det kanske blir vår i år. En antydan till knopp  

Två fågelhundar uppflugna på en sten. - Godis? Innan björnmötet hade jag tid å dela ut godis.

Skönt att svalka sig i snön. Fotat strax innan vi såg björnen. Det här hade kunnat bli sista bilden på hundarna eller det sista foto jag tog. En björnmamma som skyddar sin unge är livsfarlig...  

Så här brukar det se ut när jag vill gå ut å gå. Två som ignorerar mig. - Vi såver, gå sälv. Fast Lisa (till höger) kan tänka sig följa OM hon får en godis, sk färdkost, innan prommisen.

- Kom-si-kom-si vi ska ut i skogen. Suck. Wilda (till wänster) tittar inte ens på mig om jag inte letar upp en godisbit. Hursomhelst så ska vi hädanefter promenera på trottoarer och gångbanor. Skog är inte att tänka på. Brrrrr björnfrossa!