Tanken var att jag och Lisa skulle starta på jaktprovet i Gällivare igår. Förran onsdagen skadade Lisa en trampdyna, nån eländig glasskärva på fel ställe gissar jag. Flera dar hoppades jag att det skulle hinna läka så vi kan starta men nej, så fort hunden gick utan toss gick såret upp. Jag meddelade att vi inte kommer till start.   

Söndag morgon var det dags för lite hundvård. Kloklippning, öronkoll osv. Vad ser jag då?! Otursförföljda Lisa har brutit en klo! Å nej  inte klobrott igen. Det som är så smärtsamt och lång läktid. Varför har jag inte sett henne halta? När bröt hon klon? Usch jag är en dålig matte  Dessutom satt klon kvar på sniskan. Tänk om den kunde lossna...

Vi tog en prommis och jag hoppades att klodelen skulle bli kvar därute. Nejdå, såpass satt den fast. Nåväl veterinären nästa...

Och det var under veterinärbesöket vi äntligen hade lite tur i oturen. Klon var ganska intakt och behöves inte tas bort helt. Pencillinkur och Metacam men inte bandage och allt det.

Kanske därför jag inte sett Lisa halta eller nåt, klon var inte så skadad.

Hur gör alla andra som bara har friska och oskadade hundar? Jag ska genast börja med enbart koppelpromenader, 4 gånger/dag, alltid samma säkra runda. Eller nääää jag skulle bli tokig(are). Hopp å lek i skogen med lösa hundar, olika rundor varje dag är mera jag.

Det är iallafall slut på provandet för vår del den här hösten. Men vi släpper inte jaktträningen nu när vi kommit igång igen. Till och med Wilda har börjat apportera vilt.   

Slött bus i sängen. Bara Maja orkar hålla på, de stora flickorna är slut.