Tre träffar med JTG har jag å Maja varit på gångna veckan.

Först tisdag och inkallningsträning. Träningen började med att instruktören från Abisko  ville se hur det ser ut när vi öppnar bakluckan och tar ut hundarna... Jag hade både Wilda och Maja i bilen och båda skötte sig exemplariskt. Varför? Jo, när vi kom till träningen tänkte jag ta ut Maja, kopplade henne och hon rusade ut, höll på att vrida min axel ur led och jag "slängde" in henne i bilen och gick min väg. När jag sen öppnade bakluckan och  grinden var hon fortfarande paff över att jag "kastat" in henne tidigare. Paff - inte sårad! Möjligtvis förvånad att matte helt plötsligt ville bestämma...  

Resten av träningen vill jag helst glömma - Maja hög som ett hus, skällde, stojade, slet och drog i kopplet. Det fanns så mycket roliga nya pompisar som hon ville hälsa på och busa med. Undrar om hon laddat med Red Bull innan? Vi avslutade iallafall på ett bra sätt. Stod i klunga och pratade, Maja la sig och whilade vid mina fötter: äntligen lite passiv! Sen åkte vi hem.

Torsdag nästa träff med JTG. Denna gång var vi bara fyra stycken. Maja skulle bara vara, inte göra nåt. Och det är ju inte lätt att förstå om man är en aktiv liten tjeja... Men hon accepterade passiviteten denna gång. Vi var ju inte lika många som i tisdags. Fast förstås favvo-Majken var med, Maja hade nog velat busa lite...

Lördag träff igen. Vi var tre stycken och jo, favvo-Majken var där men inget bus. Vi prommade efter fd järnvägen. Fotgående eller åtminstone gå vid sidan och inte dra i koppel. Någon inkallning. En och en fick hundarna vara lös för lite hopp-å-lek men inget bus med dom andra. Äldsta hunden Hedda fick ett låååångt linjetag. Först kom hon tillbaka med en tom ölburk, matten blev överraskad... Sen efter lite hjälp kom även bollen in.

Efter lång tid på kontrollerad prommis avslutade vi med fika. Jag hade alla tre hundar ute och vi satt lugnt på lilla pläden och chillade. Jag hade inget fika med mig, jag insåg det omöjliga att fika med tre "passiva" hundar. Efteråt tror jag att det hade gått bra, ska inte döma hundarna i förväg.

Mycket träning har det blivit i veckan. Bara passivitetsträning för min hyperaktiva vovve. Idag pausade vi från JTG och istället tittade vi på tävlingarna på Brukshundklubben.

Ivriga hundar som älskar att dra sin ägare på skidor.Watch and learn mina vovs. 

All passivitetsträning har gett resultat. Alla flickor sitter snällt och kollar på det som händer. 

Mera i veckan: jag och Maja har åkt buss. Vi tog bussen in till stan en kväll. Det var vi och en passagerare till i bussen och perfekt för Maja som aldrig åkt buss tidigare. Väl inne i stan prommade vi till brorsan, körde en av hans bilar hem till mig för att föräldrarna som kommer med buss nästa dag kan köra bilen till byn. Hepp miljöträning i massor, buss & sprutti-bang-bang.

Dagarna blir längre och längre. Det är ljust när man slutar jobbet, det ger mig massor med extra energi. I fredags efter jobbet åkte jag med W & M Ahlströmsspåret. Ett skidspår utan belysning men det var ljust ute. Stäng ner ljudet om ni vill kolla filmsnutten nedan, jag vill inte att nån hör hur jag flåsar när jag åker skidor...

Och inte vet jag hur man vänder på bilden. Man riskerar nackspärr när man ser två glada pigga vovvar som gillar att hänga med på skidturer. DET är jag inte bortskämd med! Gamm-hunden Lisa är hopplös på skidturer. Nu har hon så dåliga tassar att hon inte ens vill följa med. Efter skidturen fick gamlingen följa med ut och apportera några dummysar för att döva mattes samvete.

Jag är inte bara pinsam när jag flåsande åker skidor. Jag lever i en liten bubbla utan alltför mycket kontakt med verkligheten tror jag. Endera kvällen när jag rastade vovvarna tyckte jag att det luktade brandrök. Jaja det är väl Värmeverket som stinker igen tänkte jag. Lite senare, hemma, hör jag sirener. Från TV:n tänkte jag. Nästa morgon på vanliga morgonrastningen ser jag brandbil och Securitas utanför ett hus. -Undrar om det hänt nåt? tänker jag och går vidare. Hemma igen kommer morgontidningen med svarta rubriker: STORBRAND I KIRUNA! Va? Var då? Läser och inser att det brunnit 200-300 meter hemifrån. Och jag märkte inget...   

För att avsluta med ännu en pinsamhet: åkte iväg till ICA för att köpa dill som fattades till middagen. Kommer hem med neg...chokladbollar och mörk choklad men ingen dill. Kollar kvittot - jag har scannat in dill men sen lagt tillbaka den... Finns det nån diagnos för mig?    
  

 

Annica

24 februari 2013 17:36

Låter som den Hjördis jag känner - på pricken! Det är därför vi gillar dig. Du är som vi andra! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En helg i början på juni 2022 samlades fyra av valparna efter Stenlyans Moonshadow, ”Måna” och Dåmigs Kluriga Fantomen, ”Obi” och deras mattar och hussar i Kiruna för en träff. Från vänster Jacob och Rebecka med Bobby. Sar...

Det har gått åtta veckor sen Månas och Obis valpar i Arctic-kullen föddes. Alla valpar har nya familjer, några har flyttat och några flyttar inom kort.  Lite bilder på guldklimparna:    Först enda hanen, Bobby. En fin, rejäl kille med fötterna ...

Onsdag 24 mars kl 04.12 föddes den första i Arctic-kullen, en stor tjej. Därefter föddes fyra till i rask takt. Sista valpen dröjde nån timme innan den kom ut. Kl 9 var alla sex syskon födda, fem tjejer och en kille. Välkomna till världen underbara p...

  År 2014 skaffade jag mitt kennelnamn Yellowfellows och gick SKK's uppfödarutbildning. Redan då längtade jag efter den första kullen med "gula kompisar". I slutet på mars beräknas första kullen födas. Min underbara Måna, SE VCH Stenlyans Moonshado...

ter några riktigt kalla dagar med runt -30 grader blev det idag soligt och -3 grader. Då passade vi på att ta en lite längre prommis under lunchen, bara njuta av sol och natur. Hundarna fick springa och leka som dom ville medan jag vände ansiktet mot...