Peppar-peppar-ta-i-trä, jag sitter vid gamla datorn som ville ut på nätet och tyckte att både kameran och mobilen kunde få tanka över sina bilder...

Jag tackar å tar emot men hoppas inte för mycket. I em kan gamlingen totalvägra igen.

• Mina desperata försök att rädda datorn.

Jag beskrev mina datorproblem för en av datakillarna på jobbet. Var mycket tydlig med vad jag förväntade mig för svar på min undran. Han skulle säga - Hopplöst fall, köp ny dator. Istället rotade han i en låda å sa byt ut till det här kortet  

Sagt å gjort. Öppnade det allra heligaste på datorn å bytte nätverkskort, gissa om jag var nervös. Innan hade jag sparat alla bilder och filer på en extern hårddisk utifallatt...   Men inte blev datorn bättre med nytt kort.

Min bror Torsten ägnade många timmar åt att försöka väcka liv i datorn bl a genom att "backa tillbaka" datorn några veckor. Det var nån slags recovery tillbaka till ett datum när man trodde datorn fortfarande funkade. Men det hjälpte inte. Jag gjorde själv några backningar längre och längre tillbaka i tiden och gav upp. Idag när jag bara ville testa gamlingen så funkar den. Peppar-peppar-ta-i-trä!

• Från mörka bruna köket till nya ljusa

  
Gamla tapeten, dessutom fotat på kvällen så dysterheten är extra tydlig.

   Brunt med inslag av mera brunt. Nyansen bajs eller choklad? Blääääh hur som helst.

Och efteråt, ljust och fräscht! Solbrillorna på annars riskerar man snöblindhet.

Och som guldkant i tillvaron skickade världens-snällaste-Åsa kakeldekor med recept.

Om jag får ett plötsligt fikabrödsanfall har jag nära till recepten. Finns även recept på pannkakor och köttbullar ifall ett sånt anfall skulle komma.

• Ett hopplöst fall för Barbro Börjessons hundskola

Undrar om Lisa egentigen tycker om att åka skidor?! Häromdan slet jag fram mobilen när hon gav sig hän:

Ja ja du Lisa. Om det inte vore för dina attacker så vore du perfekt. Det är väl smolken i glädjebägaren och det faktum att även solen har fläckar.

• Inoff lydnadstävling SSRK Kiruna 12 mars

Jag planerade att starta Lisa i lydnadsklass två och inget annat. Innan vi åkte ut så rastade jag hundarna och tänkte en skojig tanke - tänk om man skulle starta Wilda oxå? Det är ju inofficiellt och bra träning. Undrar om dom tar emot efteranmälningar? Och medan jag körde ut så bestämde jag mig att försöka anmäla Wilda till ettans lydnad. Det gick bra att anmäla på plats.

Härligt att starta på ett prov utan några som helst förväntningar annat än att se hur det går, hur långt det räcker och ha roligt med sin hund.

Men det är ju Wilda med en gul rosett. Hon fick precis över 100 poäng och ett tredje pris. Mattes bejbis som alltid överraskar mig.

  
Även Lisa fick ett tredje pris. Sötnosarna poserar i soffan med mumsigt foder som Lisa vunnit.

Tack för ett kanonbra arrangemang av SSRK Kiruna med både utställning och lydnadstävling i samma. De som deltog i bägge delarna behövde inte oroa sig att missa sin tur, allt var flexibelt och SKOJ. Lydnadstävlingen inomhus var jättebra miljöträning för hundarna.

• Hundpromenader med Bruks med valpar

Ibland måste man bara fota. Dom här tre valparna fick följa på bruks prommis för nån vecka sen. Dom är så söta så man vill ju nästan äta upp dom.

  
Men dom var svåra att fota eftersom dom rörde sig som oljade blixtar.

• Till sist

Blå himmel, vit snö och gula hundar.

Nu ska vi ut i solskenet och njuta. Sen blir det nog lydnadsträning för

- Matte har blivit avmaskad mot latmasken.

Jag har varit utan internet hemma sen nån vecka då min 6 år gamla dator gått i strejk. Egentligen är väl 6 år inte gammalt ens för en dator men...  

Nu har jag dator å internet igen - man är beroende.

I måndags ögonlystes Wilda = UA. Skönt. Kan man örontesta hundarna? Ofta verkar W helt döv, när hon hittat nåt äckel-päckel, nån spänki doft osv. Hennes öron och hörsel...   

Jag var i Luleå i början av veckan, körde dit med egen bil. Vovvarna var med å vi bodde fint på hotell Quality (igen). Härligt men jobbigt att bila. Och att bilen blev smutsig! Bilen var så smutsig att det blev biltvätt på automat när vi kom hem.

Jag tvättar ganska sällan i automat och det höll på att gå illa... Om man läser de tydliga instruktioner som finns utanför biltvätten så ska man

1. köra in bilen

2. stänga porten

3. knappa in koden som man fått

Jag började med att knappa in koden, porten var stängd. Väntade en stund men porten åkte inte upp. Suck. Såg några knappar och testade en = porten for upp.

Ok, jag körde in bilen och tvätten startade genast. PANIK . Hoppa ut, rusade runt bilen, öppna bakluckan, försökte jaga ut hundarna. Lisa hoppade ut men Wilda ville inte streeesa. Jag vräkte ut henne för vattnet/tvätten närmade sig. Drämde igen bakluckan, rusade ut, stängde porten innan det plaskar ner oss. Pust. Undrar om nån såg mig?! Dolda kameran kanske?

Efteråt så insåg jag att jag inte fått igen bakluckan ordentligt utan det kom in vatten. Nåväl vatten torkar, bilen står med kupevärmare på så snart är det torrt igen. Aldrig mera biltvätt?!   

Här hemma har mitt kök fått ett lyft. Från bajsbruna mörka tapeter till fina ljusa. Dom mörka tapeterna åt ljus som på hösten när man kör bil - extraljusen äts upp av mörkret. Nu är det så fint. Det blir "före" och "efter" bilder när jag lyckas ladda bilder från kameran.

Sen har jag bildbevis på att jag och Lisa behöver hjälp av Barbro Börjessons hundskola när vi åker skidor...  Bilder kommer.

Imorrn ska jag å Lisa göra bort oss på SSRK Kirunas inoff lydnadstävling  men det blir kul ändå. All träning är bra träning. Åsså finns det gott fika där   

Vintermörkret börjar ge med sig och solen lyser mer och mer. Världens bästa årstid börjar snart = vårvintern. Eller bäst och bäst, barmark är ganska bra de me men vårvintern har sin charm.

Det här är vårvinter: sol och snö och skoterspår som man traskar på eller åker skidor. - Kom igen då! ser Lisa ut att säga.

Jag är ju lite skoterhatare ibland, speciellt när skidspår blivit sönderkörda eller när idiotförare nästan mejar ner mig eller hundarna.

Och då säger nån diplomat att - Jamen skoterspåren dom lämnar efter sig är bra att gå på.

Det kan jag hålla med om men ofta ser skoterspåren ut så här:

Sick-sack, skoterförare med ADHD eller "bensinen är för billig". Inte går jag på såna spår, jag skulle aldrig nånsin komma nånvart isåfall. Helt utan skoterspår skulle jag inte heller komma nån vart... hmmm dilemma   

Idag är det lördag (igen!) och solen skiner och det är kanonväder. Undrar om det blir att traska eller åka skidor på skoterspår?! Ut ska vi iallafall. Ut å njuta av att det är ljust, soligt, slutet på februari med hela vårvintern framför oss!

Igår blev det äntligen väder så man kan vara utomhus utan att frysa a***t av sig. Det skulle bli en lång härlig skidtur. Spåren var visserligen uppkörda men nån gnuflock hade trampat sönder allt så turen kortades av.

Vad är det med mina hundar och skidturer? När jag glatt frågar - Ska vi åka skidor? 

- Näää jag har inte läst tidningen än.

  - Nä jag är helt slut, har precis mördat kuddarna i soffan.  

Det blev iallafall en härlig skidtur på - he he he - skoterled   . Efter alla gånger som pojkar och flickor på skotrar förstört skidspår så hämnas jag genom att köra sönder leder med skidor. Men jag kanske har missförstått nåt   ...

Hursomhelst tror jag att vinterkylan är över för denna gång. Tecknen tyder på det: jag har sytt ett gäng tossar till frusna hundtassar  
och vill gärna testa dom. Åsså blev det blidväder med -10 och då behövs inga tossar.

Jag letade och letade efter tossar med resår och dubbla kardborreband men hittade inga så jag sydde själv. Dom blev himla snygga om jag får säga det själv, med rutigt fleece. Får väl se om dom är bra.

Nä nu kallar solen på mig å hundarna. Vi har en hel söndag framför oss, en söndag med sol och snö. Blir det skidor eller långprommis eller....?

Ja då har man tränat hundarna i marknadsvimlet. Helgen efter Jokkmokks marknad är det vintermarknad i Kiruna och jag passade på att träna vovvarna att vistas bland folk. Visst är några irriterade.

- Att dom ska med hundar på marknaden   kan dom inte lämna dom hemma!

Men då kan jag tycka att 1. ungar 2. barnvagnar 3. sparkstöttingar 4. rullstolar osv inte hör hemma på marknader. Lyckligtvis tycker jag att det finns plats för alla och dom allra flesta tycker som jag. Extra glad blir jag när nån säger att man har fina hundar och kanske vill hälsa på dom .

Marknadsknallen som sålde Jokkmokks korv och bjöd hundarna på ett smakprov blev mina vovvars favorit. Dom sittstrejkade framför hans vagn.   

Iallafall blev det många turer under söndagen till marknan'. Först ensam med Lisa, lite qualitytime. Lisa äääälskar marknader med allt spännande som finns på marken.

Sen ensam med Wilda. Hon är mera tveksam till det där och det finns livsfarliga rävskinn som äter små hundar  Just de olika skinnen som finns gör W riktigt låg. Kvinnans list övergår hundens förstånd. Jag köpte en varmkorv och delade frikostigt med Wilda - tre meter ifrån de farliga rävskinnen.

Sen gick det bra och Wilda upptäckte en hel värld med godsaker (inte äckelpäckel) på marken  . Att äta allt på backen är väl inte så bra, men att vara mer positiv bland alla människor och konstiga ljud och dofter är väldigt bra.

En sväng till med båda hundarna och sen var vi slut. Hem å laga varm köttsoppa. Märta och Eva var oxå frusna så dom var lättövertalade att komma å käka. Det blev en jättemysig avslutning på helgen med hundprat flera timmar. Tack tjejorna!   

  
- Jag vill åxå komma in i köket, kanske Evas Otsi tänker. Otsi tränar passivitet i hallen.

  
- Jag är så söt så jag borde få en tallrik 'söttsoppa'...

Jag och hundarna myser i soffan. Vaddå suddig bild - vi är suddiga varelser. Det här är det mesta jag fastnar på bild  . 

Eva å Stilla blev åxå lite suddiga. Tror att fotografen Märta börjar bli darrig på handen   Eller var det så att jag lekte lite i photoshop kanske...

- Are you looking at me? Its my tennisboll.  Vissa leker i nysnön medan matte skottar. Och skottar och skottar. 

Här min kostig från balkongen. Har skottat upp den hela vintern och sista veckan har jag allvarligt funderat på om jag är riktigt riktig som frivilligt gör det...  

När man tror att man känner sina hundar så överraskar dom en. Jag trodde Wilda blivit klok, förståndig och lugnare nu när hon snart fyller tre år.  

Igår var det som vanligt hundprommis med Bruks och denna gång skulle bara Wilda få följa eftersom Lisa fluser om vassingarna och det kan ju vara lärorikt för Wilda att vara utan storasyster. Undrar hur hon beter sig ensam?

Jag klädde på mig och skramlade med kopplet. Ingen hund reagerade... Wilda znarkade i soffan. Lisa kollade på nyheterna och käkade praliner - hon visste att hon skulle få ledigt från prom  .
   Låssas inte se eller höra mig... -Jag såver.

Hmmm ändrade planer - fara å handla istället då när ingen hund vill promma?!  

Öppnar dörren och swchiss så var Wilda ute. Hon skojade bara med mig. Ok då blir det väl prommis med Bruks. Lisa följer börsnyheterna med spänt intresse -Har kårv-aktien gått upp sen igår?

Vi var ett stort gäng även denna gång, 10 - 12 personer till fots och en som fick skjuts, Ninas lilla Svea. Och ett antal hundar. Får se hur Wilda beter sig utan Lisas trygghet...

Wilda betedde sig absolut. Hon var inte ett dugg osäker när hon var utan syrran. Hon hälsade på alla som var inom koppel- och noslängd. Hon, som brukar gå lös när hon är med Lisa och följer snett bakom mig, var överallt. Käkade äckel-päckel. Nosade på allt. Hälsade på dom hon hann. Innan matte kopplade fast henne eftersom hon inte var riktigt riktig. Tänk om nån blir sur på henne och läxar upp 'na?! Det vill jag inte, hon är ju min bejbis.

Vi avslutar alltid promenaderna med att samlas i klubblokalen. Ibland utlottning av kul prylar men framför allt ska alla hundar lugna ner sig innan man beger sig hemåt. Jag satte mig i soffan och tänkte att Wilda skulle lägga sig på golvet och varva ner. Det brukar hon och Lisa göra. He he he Lisa var inte där  . 

Wilda klättrade på mig och soffan, ställde sig på ryggstödet och "antastade" alla som råkade vara inom nos- eller slickavstånd. Lena blev tvättad i ansiktet (sorry   ). Jag fick dra ner henne och då somnade hon, hoprullad som en kanelbulle.

Alltså, när hon är med Lisa är hon hyfsat lugn och sansad, som folk helt enkelt. Utan Lisa är hon... sig själv  . Det måste betyda att Lisa fortfarande är den som bestämmer, fostrar och dämpar henne. Vilken aha-upplevelse för mig. Wilda är inte min lilla valp, som inte kan själv utan Lisa, utan hon är vuxen, framåt och, trots allt, helt underbar!

Så roligt att se denna sida av henne, hon gör fortfarande skäl för sitt namn. Hon får följa "sälv" ofta. Och eftersom Lisa hellre följer börsen och vädret så passar det utmärkt.

Visst var det så att februari är den kallaste månaden. Det är som längst solen värmde eller nåt sånt.

Det hindrar inte härdade kirunabor från att promma med hundarna...

  Annicka och Samba eller om det är Senja(?) på prommis. Kallt var det men man blev varm av att gå på mjuka skoterspår.

  Märta å Wilda å Stilla. Kallt och mjukt skoterspår igen. Alla skoterspår är mjuka nu eftersom det snöat vareviga dag i hundra år   känns det som.

 Kyligt men kallt.

Ikväll var det riktigt kylmä (kallt) därute. Bara -14 grader men nordan blåser så jag tappade känseln i ansiktet. Det blev bara en kort prom men hundarna fick annan aktivering.

   Klicker i en hand och kryddjärpar i andra. "Sitt" och hundarna sitter.

  "Ligg" och vips ner me armbågarna.

   Upp på stolar - inga problem.

För säkerhets skull gömde jag en liten liten ynka korvbit var åt dom. Dom fick leta länge innan dom hittade.

Nu sover vovvarna gott. Det var tufft för lilla hjärnan att jobba för godsakerna.

Sen måste jag bara säga att Wilda går från hundskrälle till mattes älskling flera gånger per dag. Igår glufsade hon i sig nåt äckel-päckel medan jag skottade snö. Hundskrället fick stanna hemma medan jag å Lisa tog en prommis.

En kort prommis för Lisa visade tydligt att hon "fluser". Och jag som kände för en längre prommis. Hmmm "straffa" Wilda med längre prommis bara hon å ja?! Jupp, vi gick kasen runt och Wilda travade duktigt på.

Sista biten genade vi efter en liten ko-stig i snön. Ko-stigen blev mindre och mindre och till slut bara ett harspår som gick under snötyngda buskar, jag trampade igenom upp till midjan (nåja kanske inte) och fick snö i nacken. Varm blev jag iallafall och tänkte genvägar = senvägar  . Det blev ändå en härlig prommis med Wilda och hon blev mattes älskling igen  

 Utsikt från min balkong. Ahhhh det är så vackert med all snö på björkarna. Men annars gör det inget om all snö tinar och vi får barmark...

Nä jag gör ingen brådska med min hemsida just nu. Inte för att jag å hundarna inte gör nåt utan för att vi gör roligare saker än att sitta vid datorn   .

Min blåtira har lagt sig, jag kan gå ut utan att sminka mig - allt är som vanligt.   

   Att min Wilda är ett matvrak vet väl alla vid det här laget. Så här ser hon ut när jag äter blodgrape. Hon dör av svält om hon inte får smaka... sen när hon har smakat vill hon ha mera. Egentligen är det inte konstigt att vi inte fick vara mer än några minuter hos brorsan när han fyllde år förra månaden. Han var finklädd och Wilda var tårtasugen.

   Märta och Stilla är äntligen tillbax från Australien resp Heatwave's hundpang. Idag blev det en härlig prommis i vinterlandet. När vi gick från bilarna kändes det hurvet   men när vi kom tillbaka två timmar senare kunde man svära på att det blivit mildare. Man ska inte bara klä sig efter vädret. Man ska gå raskt så blir man varm. I vanliga fall är sträckan vi gick en ganska händelsefattig prommis. MEN IDAG. Vi såg två hundspann, skotrar och bilar efter skoterleden/tillfälliga bilvägen.

 Lisa är en pystökorva, dvs en hund med stående öron. Är det inte en älg som lurar bakom en gran ovanför Lisa?

 Efter alla kängusar som Märta sett så ville Lisa visa vad hon kan. - Tjoho en snöklimp! 

 Insnöad men lycklig. Dom tre sista bilderna har Märta tagit - tack för att jag fick låna dom.

Annars prommar vi med Bruks på torsdagskvällarna. Blir skidturer då och då. En kväll när jag kände för skidåkning fick jag åka ensam - hundarna vägrade. Dom låssades sova och jag kände inte för att muta dom med korv för att sela dom, jag bara lämnade dom sovandes. Gissar att dom blev snopna  .

Jag börjar längta efter sommarens lydnadstävlingar med Lisa. Först värmer vi upp med en inofficiell lydnadstävling i mars. Sen tror jag vi tävlar "på rikt" i Överkalix 14 maj, helgen därefter i Jokkmokk osv. Det ska inte bli som avslutningen av förra året med en ointresserad Lisa som bara nosade runt. Nä hon ska vara "på tårna" och det ska jag me'.

Vi ser fram emot viltspårträning och prov. Jaktträningen har varit si och så med, men det vore kul att ta upp det igen. Jag leker med tanken att starta Wilda-gumman i nybörjarklass i år men det är inget löfte.   

Det är mycket jag ser fram emot i vår och sommar. Och för att leva i nuet, i kalla mörka februari, så tar vi det lugnt och bara laddar och drömmer om kommande aktiviteter.