Dygnet har alldeles för få timmar! Nu när det är barmark ute så är hundträning prio ett   det mesta andra får vänta. Tex blogga, städa och stryka tvätt får hrmm stryka på foten.

I måndags tog klickerkursen slut och vilken kurs det var! Vi var inte så många kvar sista gångerna så jag tog med båda hundarna och växlade mellan dom. Instruktören Cari tog sig tid med alla. Vilken qualityträning   . Jag önskar mer än nånsin att kunna tävla med Lisa igen, hon är för härlig, tjyvar godis och är busig.

Förra veckan blev det jaktträning en kväll. Eftersom jag kliver upp tidigt om mornarna för att gå till jobbet, tänkte jag att en timme eller max två timmars jaktträning får det bli. Vi kom hem fyra timmar senare, stupade i säng . Sådär blir det alltid, det är så kul att vara ute å träna hundarna tillsammans med andra, så man struntar i klockan. Det blir ju inte mörkt heller, snart har vi midnattssol, vi kan träna dygnet runt om det inte var för jobbet... 

   Hammaren utanför stadshuset. Nyaste kulturella inslaget i stan? Finns även "spik-skulpturer" som hör till hammaren. Hela installationen kallas "Sista spiken i kistan" med tanke på att stadshuset snart rasar ner i gruvhålet som närmar sig.

Annars är det mycket viltspårande ju. Hundklubben SSRK håller i en viltspårkurs och jag är hjälpare där. Kursen börjar 18.30 och sist kom jag hem 22.30 och stup-i-säng. Men det är så roligt att se andra hundar spåra och se hur förarna gör.

För nåt år sen var jag nybörjare och gick en liknande kurs. Numera är jag "van" och "erfaren" på att träna viltspår men det är bara alldeles nyss jag blivit strukturerad i träningen. Eftersom jag övertränade Lisa i spårandets ädla konst, är jag försiktigare med Wilda. Jag ökar svårigheterna allteftersom utan att "tjata" som med Lisa. Tackars Lisa som fick vara försökskanin.

Här vare bus. Eller försöker dom mörda varandra? Det finns nåt som heter "fritt eftersök" där ska hunden själv spåra upp och döda viltet. I tisdags tror jag Lisa tränade på fritt eftersök på viltspårkursen. Hon övade på döda-biten på Senja, en glad spanieltjej.

Jag såg inte vad som hände innan, men plötsligt högg Lisa Senja i läppen så hon tjöt! Är Laisa-baisa grinig eller? Hon har börjat löpa och käkar Metacam som kan ge (=ger) personlighetsförändringar. Nu är det slut på medicinen iallafall. Det får bära eller brista, jag vill inte ha en mördarhund.

I min rosafärgade värld   är golden en snäll och beskedlig varelse som inte gör en fluga förnär och därför har jag valt den rasen. Om jag ville ha en hund som hugger efter andra hundar hade jag valt en pitbull eller åvtjarka.

Senjas matte ringde dan därpå och försäkrade att hennes hund är ok och det är sånt som händer. Jag ska absolut inte avliva Lisa... Annars har tanken kommit. Först tass-problem och sen denna opålitlighet. Men steget att verkligen sätta bort min förstfödde är oändligt stort och väldigt långt borta!

Enda lediga kvällen gångna veckan gick vi på långprommis. Här sitter jag och njuter av utsikten. Vovvarna badar i varenda pöl. Lisa fick följa med och hon skulle bara våga börja halta igen  nån medicin blir det inte. Prommisen gick bra, ingen blev halt, alla blev trötta.

- Flusel du inte? ser Wilda ut att fråga Lisa. 

  - Snuff snuff här har det gått en älgklöv snuff snuff... Wilda ligger i hårdträning för viltspårprov i juni.