Det spöregnar ute. Egentligen skitväder men som hundägare så går man ut i alla väder. Även om just jag är x-tra känslig för dåligt väder .

Hursomhelst, ut på en kvällsprommis skulle jag å hundarna. Jag klädde på mig rejält med nya regnstället ytterst. Och sen hundarna... Det är becksvart ute så jag tänkte det vore bra med reflexvästar på dom.

Men för att få fram hundarna så måste jag locka med frolic, dom blev nämligen misstänksamma när jag började klä på mig. När ena hunden fått på sig västen så smet hon till buren/bädden. Andra hunden fick västen och koppel samtidigt - man är väl inte dum å låter nästa hund smita. För att få fram första hunden kostade det en frolic till. I rättvisans namn måste även andra hunden få en frolic till.

Så. Pust. Påklädda, kopplade och reflexförsedda gick vi ut i regn och mörker. Ungefär 20 meter. Båda hundarna gjorde sina behov och vägrade fortsätta. Det var bara att vända hemåt. Nu är jag fyra frolic fattigare men har rastade hundar.

Och jag undrar om man får dom hundar man förtjänar?   

För nån vecka sen skuttade jag, Märta å hundarna till Trollsjön. Skutteli-skutt dit och skutteli-skutt därifrån...

Åtminstone Märta skuttade fram. Själv var jag ganska trött. - Vääääänta på määäääj!

Idag när det var sånt kanonväder med soooool skuttade jag å hundarna upp på Aptas, en bergsknalle söder om Kiruna. Stan syns i bakgrunden. Det var första gången jag gick dit men säkert inte den sista  . 

Hundarna var jättepigga och sprang och sprang och sprang. Ibland gick jag alldeles ensam i den täta skogen nedanför Aptas. - Ho hoooo björnarna här är jag men jag smakar illa....

Ifall någon missat det - nu är det höst.

Alla härliga färger, gult, rött och orange... Jag har alltid avskytt orange men nu har jag en orange bil så jag får vackert gilla den färgen med   

   Bilen döptes genast till Katla eftersom den har vissa bokstäver i registreringsnumret... Men den här Katla är ingen eldsprutande drake utan en snäll liten bil...

Måste ju provköra bilen så det blev en tur till byn i helgen. Fullmåne först på måndag men redan i fredags...

  
Alldeles vindstilla och tyst...

Jag har ett nytt favoritträd: aspen. Den blir så vacker om hösten.

  
Det ser ut som det brinner, aspen är så intensiv i sina färger. Om någon vecka börjar löven skifta i rött och rosa - hur vackert som helst.

Lisa kan det här med att whila å ta de' lugnt...

Wilda spanar ut mot riset. Vad har hon sett? 

- Åkej matte nu harru fotat tillräckligt. Kan vi gå hem nu? Jag är trött. - Å ja e hungi!

Idag blev det en härlig prommis tillsammans med Märta och Stilla. Mina hundar Kola och Sirap var glada att träffa sina kompisar igen. De var inte-så-seg-Kola och lättrinnande-Sirap.

Vi hittade ett nytt ställe att promma på - jättefin gammelskog.

Wilda ser ut över vattnet. Höstens färger är underbara.

- Om vi går över här så blir det en genväg tillbaka... Jo jo det finns en anledning till att ordspråket om genvägar och senvägar finns. Den här genvägen gick över max 50 meter myrmark - med vatten, gungande indianskallar, murkna björkstammar som gav vika och tät växtlighet.

Plättlätt för Lisa och Wilda. Stilla fick matteassistans halvvägs från en "återvändsgränd". Jag och Märta balanserade och hoppade och ramlade bland växtligheten. Några "men herregu!" och "nä jag kommer inte längre" innan vi tog oss över. Vi var helt slut. Som tur var var det nära till bilarna. Vilket äventyr, just precis den vägen ska vi nog inte gå fler gånger... Tack Märta och Stilla för en spännande promenad. Nu har vi gjort oss förtjänta av ostbågar och cider.

har vi som vanligt gjort massa hund-skoj. Men ibland undrar jag om hundarna tycker det är så himla skoj. T ex när dom vägrar gå ut i regnet?! Jag trodde det hette hundväder för att hundar älskar regn och rusk?!

Häromdan "släpade" jag upp hundarna på Luossavaara.

Utsikten norrut - ahhhh...

Närbild på skylten. Visst är den söt   . Favoritstigen är som sagt Midnattsolstigen.

Men där borta regnar det. Hoppas det inte hinner ikapp oss...

Gruvan brer ut sig. Luossasjön ska torrläggas till vänster om dammen/vägen.

På prommis i gammelskog. Wilda med svansen neråt. Kan det finnas björn i närheten?

Utanför jobbet träffade jag vår nya prao. Tror jag...   

Idag är det tisdag och vi har varit på "vårt" äldreboende. Så här ser flickorna ut med uniformen.

Och så här ser dom ut efteråt...

Idag slog jag äntligen till och köpte en ny bil. Får den nån gång nästa vecka men det är ingen brådska. Hursomhelst började min gamla bil genast hämnas: pyspunka! Jag chansade och åkte till stans bästa däckfirma, Bil- och däckservice och ja han var kvar fastän klockan var sent. Han fixade pyspunkan med en "plugg" och däcket blev som nytt. Om din bil tjårvar i Kiruna åk till bästa firman Bil- och Däckservice. Där gör dom underverk medan du väntar, mirakel tar lite längre tid  Rekomenderas!   

Och plötsligt sprack molnen upp och solen visade sig... 

När jag och hundarna var färdiga på vårat äldreboende, som vi besöker varje vecka, då blev det en långprommis i skogen. Solen sken och höstens alla färger sprakade. Jag njöt i fulla muggar av prommisen som blev längre och längre - jag ville absolut inte åka hem  

Hundarna Kola och Sirap tyckte att dom jobbat hårt som terapihund och ville hem å whila. Och när prommisen bara blev allt längre så tog dom ett gemensamt beslut: hämnd!   

Gyttjebad är den perfekta hämnden!  

-Ångrar du nu att du släpade ut oss i skogen nu matte?     

Jajjamensan jag ångrar... inte! In med hundarna i bilen, en sväng förbi älvstranden i Kurra och vips är hundarna inte längre svartvita. Mattes list övergår vovvarnas förstånd .

Det var lovat regn idag. Rejält med regn. I morse tog jag en längre cykeltur med hundarna så dom fått åtminstone lite motion ifall det regnar resten av dan.

När jag kom hem till lunch hade det inte kommit en droppe så hundarna fick en längre prom än vanligt - ifall det regnar eftermidda' och kväll då blir det bara korta rastningar.

Efter jobbet såg det väldigt hotfullt ut med låga moln men än inget regn. Det blev en och två kortare prommisar. Man vill ju inte vara långt ute i skogen om det kommer en klass 1-ösregn. Inget regn.

På kvällen började det krypa i benen - och så blev det en jogg-prom i skogen en timme. Och innan vi kom hem så kom det några droppar. Äntligen. Får man säga så? Jag menar bara att jag har väntat hela dan på det...

En ganska vanlig dag för mig och hundarna. Flera prommisar och rastningar, motion och aktivering. Hundarna är nöjda och sover lugnt. Varför är det så nödvändigt att hundar ska vara hos barnfamiljer som bor i villa helst på landet?!

Jag jobbar heltid, är ensamstående, bor i lägenhet och ägnar mig massor åt mina hundar. Mina hundar får mer aktivitet än hundar hos sönderstressade morsor och farsor som skjutsar ungar, klipper gräsmattor och lagar mat. DOM har inte tid med hund.

En sak till: jag älskar att promenera. Ibland tror jag att jag har hundar för att få en ursäkt att gå ut å gå . Nog för att jag kan okynnesgå (prom utan hund) men det känns lite tryggare att ha hundar när man är i björnskogen, särskilt när man har Braveheart I och II. Dom vänder direkt dom får vittring på nåt. 

Sista semesterveckan hann vi göra massor! Jag tror mina vovvar, Kola och Sirap, drog en extra djup znark när jag gick på jobbet i måndags. Herregu, dom har ju jobbat fem veckor nonstop med att roa och aktivera mig. Äntligen whila när matte jobbar igen.

Lite bilder:

Prommis upp på Sakkaravaara, utsikt mot Kurravaara. Kiruna har många fina utsiktsplatser. Gilla!

Whila efter stadsprommis med kompixarna Mixi, Samba och Senja.

I söndags blev det mera vandring och klättring. Nära min hemby Saivomuotka finns ett världsarv, Tynnyrilaki, en av mätpunkterna i Struves meridianbåge. Nåt sånt iallafall...

Mamma och pappa skulle oxå gå till toppen. Vovvarna glada   

Infotavla i starten.

Inte farligt lång promenad, 900 meter ska vi väl klara av.

Hejhå hejhå till gruvan vi gå. Eller mot toppen vi gå...

Milsvid utsikt och kanonväder. En ganska bra sammanfattning av sommarens strövtåg, utsikt och soool.

Ojdå. Törs man?

Vi e modiga. Jag och pappa klättrade upp. Vovvarna lite olyckliga nere på backen.

Njuter av utsikten... Finland rakt fram.

Mamma och Pappa   

Avstånd till Nordpolen mm

Vad är då meridianbågen? Den mättes upp för nästan 200 år sen. Imponerande. De måste ha gått och gått och gått. Fanns inga bilar eller ens vägar då. 

Lite whila på nervägen. Det är nästan lättare att gå uppför än nerför. Det går inte att bromsa när man går nerför.

Gällivare och Malmenkampen 12 augusti: tja vad kan jag säga?! Vilken tur att ingen hjälpte oss att träna platsliggning, då kan jag skylla på det .  Lisa låg fint och stilla - tills hon rusade efter mig. - Ja trodde du gick å fika utan mig å ja e fikasugen! Vi nollade platsliggningen och jag tänkte nästan åka hem. Men ok då, vi får ta det som träning. Fria följet 6 p... jaja så illa blir det när man inte tränar. Läggande = 10! Inkallande m ställande 7,5 = jättenöjd med det! Sändande m ställande 7. Apportering 7,5. Hopp 0, hoppade inte på tillbakavägen. Ont i tass?! Fjärrdirigering 8. Totalt 103 poäng och ännu ett 3:de pris. MEN det var kul! Vi fick poäng på nästan alla moment. Lite finslipning bara. Fast det vet jag inte om jag törs med tanke på tassivassingarna. Jag tror hon har ont fastän hon inte haltar.

Satt och tittade på lydnadsklass III. Tänk om vi skulle komma dit... Tänk om Lisa blev botad från sitt pi-pi-aj-aj... Det vore så roligt  men jag måste vara jätteförsiktig med min vovve... 

Idag har vi besökt vårat äldreboende igen. Hundarna passar verkligen där. Dom älskar människor. Rullstolar och käppar är inga problem. Människor som kommer välkomnas varmt. Om nån inte vill "prata" med dom går dom till nästa. Nu ligger båda hundarna utslagna, de vill knappt gå ut och rasta. Det är jobbigt att jobba när man e hund.