Det är sant och jag har bildbevis. Det finns barmark i Kiruna i slutet av mars.

Kolla bara. Barmark. Vaddå ser inge' barmark?! Är du blind eller?   

Där, alldeles nära trädstammen  . Inte ens Lisa vågar tro sina ögon. - Barmark? Kan det verkligen vara sant?

Jomenvisst är det sant. Som sanna norrlänningar/kirunabor så får man glädjas åt det lilla. Mer barmark än så här vågar man inte ens hoppas på i slutet av mars.

Wilda hittade nåt som doftade alldeles oemotståndligt borta i busken. Vaddå att snön är tjock och inte bär, här ska undersökas.

Saivosjön med Tobaksloppspåret till höger i bilden. Jag och Märta åkte Tobaksloppet i lördags och spåren var helt fantastiska. SIK gjorde det igen! SIK = Saivomuotka Idrotts Klubb. Ca 170 tävlande från 2 km/8 km/20 km. Jag och Märta åkte 8 km. I starten lovade jag lite lamt att vi åker tillsammans. Men det är nåt mysko med startskottet, det är nån tävlingsnerv som retas och jag åkte som vanligt dvs med blodsmak i mun  . Märta fick åka själv och det hade gått så bra så.

Imorrn torsdag ska jag halka runt på "Jägarloppet" som går i Varggropen. Halka runt för jag gissar på grymt bakhala skidor, jag kan inte valla när det är plusgrader som nu.

Vårvintern är här. Världens bästa årstid. Vårdagjämningen var igår och snart blir det sommartid. Det passar mig jättebra eftersom jag är en morronpigg person.

Förra söndan var jag en timme före hela dan, kl 7.45 startade jag min skidtur i Varggropen. När man åker 12 km på Jägarspåret i Varggropen så har man ungefär halvvägs klättrat uppför länge och mödosamt. Sen kommer det jag kallar flygande kilometern, det går brant neråt läääänge.

I början av branten finns en läskig knix+kurva med skymd sikt. Där har jag åkt kana när jag ramlat med blixtvallade skidor - jag är försiktig där om jag säger. I söndags, precis i den farliga kurvan hade en flock renjävlar bajsat mitt i spåret. Jag lyckades hålla mig på benen men svor en finsk ramsa   åt dessa förbannade jävla renjävlar. Längre ner efter flygande kilometern ser jag renflocken. Vill inte krocka med nåt renarsle så vad göra när man kommer farande i hög fart?! Som hundägare finns bara en sak att ta till: man skäller som en hund. Gissa om flocken blev rädd. Det var bara det att dom började kuta längs spåret, bajsade och kutade. Renbajs är inge bra för skidor. Resten av flygande kilometern jagade jag renflocken. Längst nere på en myr vek dom äntligen av ut i djupsnön.

Så här fina spår hade jag sen. Härligt.  

Skidturen på Jägarspåret var jag utan hundar. Men titta här: tre hundar. Jag var Stilla-vakt för nån vecka sen och då blev det en liten skidtur. Skoterspåret vi skulle följa hade drivit igen på sina ställen och när det blev för djup snö för korta tax-ben så åkte Stilla taxi.

Det blåste som tusan den dan. Här står vi i lä bakom stora stenen innan vi vände tillbax till bilen igen. Tillbakavägen ville inte taxfröken åka taxi, hon skuttade först av alla. Bråttom nånstans?

Väl hemma igen blev taxen en kanelbulle, hoprullad på (och ibland under) filten. Alla vi fyra myste framför tvn tills Stillas matte ringde å sa att hon är hemma snart.

Pimpeltävlingssäsongen har börjat. Ibland får t o m jag napp. Lördagens fångst i Idivuoma. Tyvärr räknades bara fisk över 21 cm = två av ovanstående godkändes. Kråkor och rävar hade nog kalas efter tävlingen.

Som vanligt är mina hundar inte ett dugg impade av min fisketeknik. Dom znarkar på i solskenet. Jag tycker om renfällen, den är helt vit, släpper inget hår, jättestor och varm att sova på. Lisa älskar renfällen, hrmmm gissa vad hon försöker göra hela tiden...  

Prommis i gruvstadsparken en solig dag.

Mina söta vovvar, Wilda och Lisa. Och ja, solen skiner varje dag under vårvintern  

- Asså va gö vi här? Skulle vi inte gå till Björkis å köpa karra?

Faran för bränder i skog och mark är... inte överhängande... Sverige är avlångt.

Inte behöver jag nå' kort till nåt gym eller så. Det är bara att greppa spaden och gå ut så får man precis hur mycket styrketräning man vill! Förra veckans snöstorm förintade min lilla kostig. Eftersom det stormade så blev snön packad. Jag gillar inte packad snö! Som jag har kämpat med att öppna stigen igen. Nu är den öppen igen och jag har träningsvärk precis överallt. Väntar bara på att det kommer mera snö...  så får jag mera träning alldeles gratis.  

 
Idag var det alldeles soligt och härligt ute. Vårvintern har anlänt och med den Lisas onda tassar. Hon haltar inte men jag kan se på henne att det gör ont att gå. Nån vecka framöver ska hon få semestra hos mamma och pappa i byn. Bara vara hund, gå prommisar om hon vill och få jättemycket uppmärksamhet. Det gillar hon.

- Matte har blivit så lat att vi måste rasta oss själva.   

Jag läste på Margareta K's blogg att hon gav sina hundar hela, råa ägg med skal å allt. Kul tänkte jag, måste pröva nån gång. Idag blev nån gång. Trodde faktiskt inte någon av mina vovvar skulle äta ägget som låg i matskålen med torrfodret. Men har man glupska goldens så har man.

Wilda kastade i sig sitt torrfoder, plockade upp ägget, bet sönder den på mattan och slickade i sig allt + äggskalet.

Lisa var försiktigare. Hon bar iväg ägget till hallen, (råkade?) tappa det så det gick sönder och slickade i sig allt + äggskal.

Sen bytte hundarna plats och rengjorde efter den andras äggkalas.

Jag har aldrig gett hela råa ägg åt nån hund och jag trodde inte mina skulle äta upp det men så fel jag hade. Dom är nog vargar innerst inne ändå, fastän dom är så söta.

Idag har jag dagen efter. Kom hem från jobbresa till Luleå igår kväll och idag känns som dagen efter. Åkte tåg och kom fram. Förr frågade man sig om tåget var i tid. Numera fråga man sig om tåget går över huvudtaget. Synd att det blivit så, det är jättemysigt sätt att färdas när det funkar.

På ditresan satt jag och jobbade vid datorn, kollade ut genom fönstret då och då, mumsade på godis... Resan gick fort. På hemvägen var det lite trångt så jag kunde inte sitta och jobba men fönstret och godiset gick bra.

Men mina vovvar då? Jo, världens bästa Märta var hundvakt. Hon hade fullt sjå att torka drägel efter Wilda  men annars gick det bra.

Prommis i solskenet blev det visst. Vilken härlig vinterdag dom hade! Stilla med sina två bodyguards. (Stilla skulle bara veta att i själva verket är hon bodyguard åt Braveheart I och II.) 

Fredag kväll kom jag hem med tåget - som var i tid! Märta och tre hundar mötte mig. Vet inte vem som blev gladast - jag eller hundarna?  Wilda var inte så impad av att jag kom hem. Hon insåg väl att semestern hos Märta och Stilla var över. Lisa blev iallafall glad. Märta och Stilla prommade hem, hela vägen tvärs över gatan.

Jag hade beställt taxi till mig å hundarna å vi väntade å väntade. TVÅ gånger ringde jag till Taxi Kiruna och efterlyste transporten. Efter 40 minuter kom den. Man behöver inte vara Einstein för att gissa vad jag tycker om det företaget.       Hade jag haft bättre skor hade jag gått hem med dragväska å allt. Vi tre isbitar hoppade in i bilen och äntligen hemma igen. Är det inte det ena (tåget) så är det det andra (taxin).

Borta bra men hemma bäst. Idag blir en lat-lördag. Vädret är som gjort för en skidtur...  

Vårvintern är här! Det är bara mitten av februari men jag kan svära på att vårvintern har börjat. Idag har soooolen lyst och kanske värmt lite?!

Jag och Wilda började dagen med en timmes skidtur. Sen fortsatte dagen med en sväng på marknaden för mig och Lisa.

- Jag VILL ha en cocosboll! Lisa strejkade framför cocosbollsförsäljaren, kårvförsäljaren, varma-chips-försäljaren osv.  Ibland är jag en taskig matte för Lisa fick ingen cocosboll... förrn vi var hemma då fick hundarna varsin och jag tog en eller två till fikat. Mmmmmums var det och välförtjänt efter skidturen.

Wilda är inte tokförtjust i marknader, hon blir låg av alla ren-, räv- och andra skinn som ligger på marken och sprider sin vittring. Hon fick en kortare sväng när marknaden höll på att stänga bara för träningens skull. Skidturen däremot gick alldeles jättebra  . Hon travar på utan att tjafsa som vissa andra, säger inte namn men det börjar på Li och slutar på sa...

Och Lisa är alldeles för förtjust i skidåkning så hon fick inte följa med på det. Hon gillar det här med marknader skarpt. Hon går som en dammsugare efter backen och äter alla smulor mm. När man ska lämna området sittstrejkar hon ... 

Båda hundarna fick lite egentid med mig idag. Det händer inte så ofta men när det blir av så kan man se lite andra sidor hos hundarna, jättekul!

I fredags åkte vi en sväng till byn för att hälsa på föräldrarna. Det var första gången vi var där sen mammas och pappas gamla hund gått bort. Vilket stort tomrum en så liten hund kan lämna... Det är en tröst att lilla Sessan fick ett långt och bra liv. Mina två yrväder fyllde dock upp tomrummet utan vidare.     Snart börjar alla pimpeltävlingar och då blir det många svängar till byn och byarna omkring. Vårvintern är en härlig årstid  

Det som verkade bli en mesig vinter har bevisat motsatsen. I morse hade jag -27 grader + blåst. Vore det inte för blåsten så är det helt ok med massa minusgrader men just vinden är svår att värja sig mot i ansiktet. Så vi tar det lugnt idag, det blir inte alltför många knop gissar jag. Kanske okynnesköra lilla bilen så den inte känner sig helt bortglömd. Slösa lite pengar på nån affär.

Jag måste nog köpa en ny kruka till min jobblomma som jag planterade om igår. Krukan gick snönder och jag fick improvisera:

Dogman sticks fick bli kruka eftersom jag inte hade nåt annat att sätta lilla blomman i.

Jag å hundarna var på Bruks och en liten teorilektion eller snarare genomgång av de nya reglerna i lydnadsklasserna. Håller alla mina tummar å tår att jag och Lisa ska kunna fortsätta tävla i lydnad och väldigt gärna även starta med Wilda-tilda... Hundarna var måttligt impade av de nya reglerna...

Znarkade sig igenom timmen gjorde dom... Ändå bra miljöträning  

Kylan sista tiden gör att utomhusaktiviteterna blir begränsade. Det blir mycket tv och...

- Lek med mig!

- Kasta bollen...

- Stör mig inte, jag äter.

Nämen är det inte Stilla?! Jomenvisst. Stilla har hållit mig och mina hundar sällskap veckan som gick. Hennes matte åkte på jobbresa och Stilla fick pigga upp hos oss på Tallplan. Här whilar hon en stund som prinsessan på ärtan.

Rastning i kylan. Tur att man är påklädd.

När man ska hemåt springer man lite fortare. Så mysigt att vara hundvakt åt liten Stilla. Hon är för rar och alltid så glad. När jag kommer hem från jobbet studsar hon och det kommer nåt litet skall i ren glädje. Mina hundar muttrar mest - Jaha du är hemma nu. Tänker du tvinga oss ut i kylan eller?!   

Snart hemma bara lilla kostigen kvar. Det är precis så kallt som det ser ut. En kväll med -25 grader tänkte jag försöka ta en kort prommis med alla tre hundar påklädda. Tossar, täcken och koppel - here we come! Nån tappade en toss, nån annan ruskade på sig för täcket störde. Det kändes som en cirkus! Behöver jag ens säga att det inte blev nån nång prommis, jag hade inte tålamod att hålla koll på tre hundar, deras kläder och koppel...

Kolla iskristallerna på fönstret. Tjusigt. Nu blir det en liten sväng till stan, varmköra bilen och leta blomkruka...  och kanske en semla... 

Soluppgång stax efter kl 9. Solen är uppe drygt fem timmar nu. Och mer för varje dag.

Gamla vackra lavvon på Kiirunavaara. Tänk om man varit anställd på LKAB - då hade man fått bonus precis om chefer på börsnoterade företag. Hejja LKAB, ni är förebilder!

Kiruna när det är som vintrigast med blå himmel, sol och snö. Och minusgrader.

Jag väljer Kirunas vinter före Stockholms och Malmös alla gånger.
Men det gör inget om snön tinar i april och vi får barmark igen.