Idag när jag och hundarna var ute i skogen såg vi en björnunge! Hundarna gick lös före mig. Lisa satt uppe på en sten och tittade intensivt åt vänster. Wilda skällde ETT dovt skall som jag aldrig hört förut och sen tog hon ett skutt ditåt. Jag gick fram till Wilda och sa vad svamlar du om? Lyfte blicken och såg ett svart djur springa bland träden kanske 30 meter bort.   

En lapphund tänkte jag först. En järv kanske. Men jag visste hela tiden vad jag såg: en björnunge! Gissa vad jag gjorde?  Swisss sa det bara och jag gick därifrån. Som tur så fattade mina två blondiner att det här är allvar. Jag stannade inte och fotade. Inte heller var jag nyfiken på var mamman var. Jag bara gick. Tvingade mig själv att börja tralla och sjunga, bröt kvistar och grenar som kom i vår väg längs lilla stigen.

Det var långt till bilen och vi gick raskt och jag trallade å sjöng  . Jag hade kalla kårar längs armar och ben, längs ryggen och i hårbotten, så rädd var jag! Inte en enda gång behövde jag mana på hundarna eller nåt - dom fattade att nu är det skarpt läge och vi måste bort.  

När vi kom upp på en större väg makerade Wilda igen att hon såg nåt. Behöver jag säga att jag blev skräckslagen?! Men det var en kvinna med sina två hundar på väg till skogen. Jag sa att jag sett en björnunge en bra bit bort, även hon vände på klacken och började gå tillbaka till sin bil.

Det olustiga är att jag såg en "Naturpasset-kontroll" alldeles där jag såg björnen. Nästa vecka börjar Naturpassen säljas. Jag brukat alltid leta upp alla 50 kontroller men jag tror jag pausar i år.

Innan björnmötet noterade jag att det kanske blir vår i år. En antydan till knopp  

Två fågelhundar uppflugna på en sten. - Godis? Innan björnmötet hade jag tid å dela ut godis.

Skönt att svalka sig i snön. Fotat strax innan vi såg björnen. Det här hade kunnat bli sista bilden på hundarna eller det sista foto jag tog. En björnmamma som skyddar sin unge är livsfarlig...  

Så här brukar det se ut när jag vill gå ut å gå. Två som ignorerar mig. - Vi såver, gå sälv. Fast Lisa (till höger) kan tänka sig följa OM hon får en godis, sk färdkost, innan prommisen.

- Kom-si-kom-si vi ska ut i skogen. Suck. Wilda (till wänster) tittar inte ens på mig om jag inte letar upp en godisbit. Hursomhelst så ska vi hädanefter promenera på trottoarer och gångbanor. Skog är inte att tänka på. Brrrrr björnfrossa!  

Allra sötaste Wilda fyller 4 år idag. Favvoläge i kökssoffan medan matte lusläser morgontidningen och fikar.
- Hoppas en smula kommer till mig...   Tänk att hon fortfarande är lilla bejbisen för mig.

Om nån vecka kanske bejbisen växer upp när den efterlängtade valpen kommer  

Lisa uppflugen på en sten. Jo hon flyger upp på dom, hon är en fågelhund. Hennes valspråk VVV Våga Vägra Vilt börjar komma på skam.

I onsdags var vi på apportkurs med SSRK/Maggan. Först vägrade Lisa fågeln. Ville absolut inte ta ur min hand eller från backen. Nähä vad förvånad jag blev - not! Märta stod med frestade blötfoder i en skål: det ville Lisa gääääärna ha   men först måste man plocka upp fågeln. Lisa ville bara ha godiset, motprestation ville hon inte höra talas om. In i bilen å ha tråkigt då, tänkte jag.

De andra hundarna fick apportera i tur och ordning. När det blev vår tur igen så hade Lisa kanske rannsakat sig själv. Vi la anden en bit ifrån mig och skålen med mums på backen. Hejhopp, Lisa plockade upp fågeln och lämnade i hand. Fick godiset.

Fågeln lämnades uppe i en liten backe. Vips så hade Lisa hämtat den. Vi la ut en kråka + anden. Lisa hämtade anden och som belöning fick hon hämta kråkan. Tänkte att nu får hon godisbelöning men då plockade hon upp anden igen och gav den till mig.

Vilken helomvändning! Alltså den hunden KAN apportera vilt men hon är så jä*la envis att hon bara gör det när hon själv vill.   Påminner lite om hur hon är i spårskogen...  

Hursomhelst var klockan efter tio på kvällen och jag ville verkligen inte åka hem men eftersom jobbet kallar tidigt nästa morgon så åkte vi. Tror nån att jag kunde sova? Nä jag var eld och lågor över Lisas samarbetsvilja. Underbara hund, visst kan vi starta på jaktprov du och jag?!   

Idag efter jobbet blev det årets första bergsklättring. Märta och Stilla följde med på en prom upp på Luossavaara. När vi närmade oss bilarna igen påpekade Märta lite försiktigt att mina hundar behöver absolut inte duschas av, det är bara att dammsuga upp sanden när hundarna torkat. Jag vill ju inte vara en dålig matte så hundarna duschades av när vi kom hem. Mina vovvar är HEMSKT tacksamma åt Märtas påpekande .

Imorrn ska jag å vovvarna åka till Gällivare och titta på MH, bl a ska Stilla testas. Jag har aldrig sett något MH så det ska bli så roligt!!!  Vi svänger säkert förbi Djurmagasinet oxå. Men det får inte bli för dyrt där; jag beställde apportkastare + dummiesar nyss   här ska tränas stadga.    

Snön ville inte ge sig. Den var metertjock och det kom bara mer och mer.   

Tills 15 maj. Då kom våren. Snön började smälta "på rikt". På två dar var snön nästan borta.  

När sommaren väl sätter fart går det undan. Nu har vi ganska mycket barmark och massor av smältvatten.

Wilda blickar över Muonioälven till Finland. Isen är borta, snart kommer laxarna. Det var en väldans mulen dag i Saivo.

Kaltionkuru brukar alltid svämma över på våren. Men än så länge kan man gå över. Kallt för hundtassar? Äsch hundarna är vattentokiga.

På kvällen tog vi en lång prommis i skogen som börjat tina fram. Vi lekte hela havet stormar; hoppa från en barmarksfläck till nästa. Samma kväll blev jag som barn på nytt; jag gjorde kanaler och rännilar på en grusväg där vattnet kunde rinna i. Hrmmf det gjorde jag för att vägen skulle torka upp fortare. Inte för att vara barnslig .

Bara för att det är så lätt att filma med t-fånen så filmade jag Kelojoki i värsta högvattnet. Syns lilla sädesärlan på räcket?! Det är underbart med alla vårtecken. Förresten blir det samlingsplats här när/om vi, SSRK Kiruna, (jag?) håller våra rörliga viltspårprov i Saivomuotka i sommar. Om jag lyckas få hit en domare så fixar jag spår på jättefina rymliga marker. Det vore så himla roligt! Undrar om nån vill åka massa mil för att gå prov i byn?!    

Så lätt var det att ladda upp en filmsnutt  . Den funkar ju inte. Inte i min dator iallafall. Den har fastnat i vinkelvolten. Äsch!

Valborg har passerat för länge sen. Jag och vovvarna knatade till Luossavaara och tänkte kika på majbrasan där.

Tillställningen var till för såväl stora som små Tre brandmän försöker få fyr på brasan. En häller ut bensin(?) samtidigt som en annan går med "eldkastare". Vanliga människor hade nog först avslutat med tändvätskan. Sen tänt tändstickor. Men brandmän vet vad dom gör(?)...  Det blåste som tusan och det var svårt att få fyr på det hele så vi knatade tillbaka till civilisationen innan elden hunnit ta sig.

Jag lovar att inte bada nu. Hundarna gillar snöbad men just här är det förbjudet. Såna här skyltar har satts upp runt hela lompissjön, som är förorenad. Gissa om mina hundar smiter ner å badar om somrarna...  

Tre pompisar på lunchprommis. Jag fick vara Stillavakt för nån vecka sedan. Dom är verkligen goda vänner dom här tre och jag är god vän med Stillas matte. Tyvärr flyttar matten och Stilla om nån vecka  . Vi får en jättebra anledning att åka och hälsa på - på Gotland. Varför ska Sverige vara så långt?    

Här ännu ett pompis-gäng. Vi var några jobbarpompisar som tog en långprommis en kväll. Från vänster Bill, Kvanne, Ambra, Rick, Stilla, Otsi, Wilda och Lisa. Mina vovvar hade väl inte träffat alla förut men alla fick vara okopplade medan vi prommade på. Det kallar jag social träning! Tack Åsa, Eva och Märta för en härlig prom.

Mera träning, jaktträning. Alltså som norrlänning klär man sig efter vädret... och man tar varje chans till barmark som finns när den finns för imorrn kan den vara borta. I lördags packade vi två bilar fulla med hundar och mattar och åkte till Abiskos barmark för jaktträning.

Det snöade

och blåste 

ibland var det nog stormstyrka 

men vi kämpade, vägrade ge oss. Lisa tittar längtansfullt mot vad dom andra gör.

Wilda fick agera vindskydd åt liten Stilla. Visst ÄR dom söta!   

Efter massa bra jaktträning och ett hmmmm intressant viltspår för Wilda så var det Stillas tur att spåra klöv. Vi tror att Stilla är här nånstans i snåret och spårar men vi vet inte. Hon var osynlig en kvart-tjugo minuter. Det såg ut som Märta pimplade i myren med sin spårlina.

Syns fortfarande ingen Stilla. Hon har nog smitit tillbaka till varma bilen och mumsar på torrfodret som "nån" lämnat framme.

Det var ett väldans långt spår med fantastiskt många vinklar i jobbig terräng (för en kanintax) + isande vindar. Spårläggaren var ofta tveksam hur spåret gick men det var bara att följa spårmaskinen Stilla. Varje snitsel mumlade spårläggaren att det är nog en vinkel eller en sårlega där.

Efter 95 minuter! fann Stilla klöven. Stilla hade spårat koncentrerat hela tiden fastän vi i publiken pratade och stojade och fnissade hysteriskt åt spårläggaren som inte riktigt kom ihåg vinklarna eller hade nån som helst uppfattning om avstånd.   När SSRK har sitt viltspårprov kan jag som kommissarie säga att vi tar in andra spårläggare  . Hursomhelst var det den bästa tänkbara avslutningen på en lång härlig träningsdag med hundarna i fokus!

På väg hem i den ljusa kvällen. Inte ett moln på himlen. Nä molnen tog väl slut efter att ha varit i så riklig mängd under dagen. Stort tack till Sussan, Märta, Anneli och Carina för en oförglömlig dag. Jag glömmer aldrig det viltspåret eller apporteringarna i snö, hagel och solsken, ibland allt samtidigt.   

Vi har varit ute hela helgen. I lördags åkte vi till Abisko och jaktträning med stort gäng med retrievers och en spanieltjej. Vi tränade på linjer, både markering och linjetag, lite närsök och fika förstås. Det sistnämnda behövde vi inte träna på - det kan vi.

När det blev för svåra linjetag gav den här matten upp. Lisa låssades inte veta vad "ut" betyder. Inte heller kom hon ihåg var hon hämtade en dummy 5 minuter tidigare eller att hon sett Sus tjoa och kasta 12 dummin där. Och att duktiga Minja hämtade en dummy därifrån hjälpte inte en blondins minne. Alltså gav matten upp ganska lätt. Envisa-Lisa vann.

Idag skippade vi Abisko dag 2. Istället för att bråka med Lisa och linjer åkte vi till skogen nära stan.

Vi hittade en plätt barmark efter att ha gått i djupsnö upp till armhålorna. Jag gjorde ett par linjetag åt hundarna med kårv som mål. Behöver jag säga att skicken "ut" gick snabbt och rakt?! Då visste båda flickorna vad "ut" betyder. Hade med några minidummisar som jag gömde i ris som dom fick hämta. Vi var inte helt lata i skogen. Men ganska.

Faran för bränder i skog och mark är fortfarande ganska liten. Blev en liten mys-eld idag, måste ju grilla korv.

När jag gick till skogen var det hyfsad skare som bar för det mesta. Jag visste att det blir sämre när jag går tillbaka. Mycket riktigt. Jag trampade igenom mest hela tiden, trött man blir! Hade en pulka och en lång nedförsbacke. Kastade mig på pulkan och åkte ner, gjorde min egen variant av "sälen". Anja Pärsson släng dig i väggen. Använde armarna för att få mera fart tills jag fick "hjälp" av Lisa draghunden.

Lisa bet tag i pulkrepet och drog iväg baklänges. Raka linjer är inte hennes starka sida (nu heller) än slank jag hit, än slank jag dit, än slank jag ner i diket! Wilda blev alldeles förfärad - Matte va gö du? Lisa slet i repet. Jag hade ett hysteriskt skrattanfall. Vilken cirkus. Vi tog oss tillbaka till bilen iallafall. Sista biten fick hundarna dra pulkan via kopplet, Wilda gillade det. Lisa fuskade och lät Wilda jobba själv.

Hemma igen var det dags att laga matlådor till kommande jobbvecka. Till middag blev det rester av det som inte rymdes i matlådorna: förrätt ljuvligt god laxsoppa, huvudrätt Märtas kycklinggryta och till efterrätt Evas scones och te. Gissa... om... mätt... jag...   Tack Märta och Eva för recepten.

Jaktlydnadskurs i veckan. Här står vi på led och ska lämna hundarna sittandes. En och en ska vi gå framför ledet, lämna hunden, gå längst bort och kalla in. Inkallade hunden ska komma till matte. De sittande hundarna ska sitta kvar. Jättenyttig övning. Nu har vi bara ett kurstillfälle kvar... det har varit himla roligt med bra övningar och duktiga hundar.

Lisa fotad med ett lånat objektiv. Fina fina Lisa. Alltid envis och vet-bäst-själv ibland, men ack så klok.

Allra sötaste och raraste Wilda. Gör som matte säger när hon förstår vad matte säger. Världens snällaste hund. Skulle nog göra en fluga förnär men ingen annan.

Jag skrattar mig lycklig över att ha ett eget kontor på jobbet. Numera är det ju så poppis med kontorslandskap men tack och lov har inte vi det. Än. I morse när jag kom till jobbet och såg ut genom fönstret såg jag...

Snö snö och åter snö. Jaja men jag har ju faktiskt två fönster på mitt kontor. Det här såg jag från det andra:

...ännu mera snö. Om man ska vara positiv till all snö så

• det är ingen insyn
• det behövs inga markiser eller annat solskydd
• man slipper se ev finväder och sol när man måste jobba
• och nä sen kommer jag inte på nåt mera bra med isberget som f ö skulle fått Titanic att sjunka på tre röda. Kan det inte börja tina snart!? 

Alla väntar på startskottet på Lapplandsmästerskapen 2012 i Stenbacken på Torneträsk idag.

Jag hade (som vanligt) ingen fiskelycka och inte ens maggotslycka(?) - mina maggots tog slut. Tror att jag gjort årets sista pimpeltävling nu.

- Visst tog du med fika? Vi är vrålhungriga, det är jätte-jätte-jättelängesen vi fick frukost. Ju.