Wilda tror att hon ska valpa. Så hon bäddar och bäddar. Flåsar som om hon ska börja föda när som helst. Botemedel är mindre mat, mer motion och bort med alla leksaker som hon kan tänkas adoptera. Hon har en favvo som hon alltid adopterar och sköter om. Bort med den genast. Det är inte lätt att vara tjej och ha alla dessa hormoner.   

Mera motion? Igår när hundarna skulle motioneras skidade jag först ut med Maja. Efter en kvart hade vi kommit 300 meter kanske?! Hon lekte med linan, selen, svansen, pinnar, snöklimpar osv. Jag vände hemåt igen. Lämnade den lekfulla hemma och tog Wilda istället. Vi åkte runt sjön och sen fick det vara bra tyckte W. Snopet, jag hade velat åka en längre sväng.

Idag åkte jag skidor utan hundar, med gårdagen i färskt minne. Jägarmilen första gången i år. Jo det tog tid och jo jag blev trött men så nöjd! Att åka skidor på skidspår är härligast utan hundar. Dom ska kallas in och kopplas när det kommer andra skidåkare och det är tjårv och väntan och skynda ikapp. Jag kan inte ha hundarna kopplade längre stunder när jag åker skidor. Ingen av mina hundar är nå' draghundar: linan släpar i backen och det betyder trassel i stavar och tassar och skidor...   Ska hundarna med blir det skidåkning på skoterspår.

Några ord om det här med vad som är ätbart och inte ätbart. Maja äter nästan allt: hästbajs, sopor, apelsiner, snorpapper allt som inte är snö? Men när hon fick en Mariann-godis tvekade hon. Bollade med den, gömde den, spottade innan hon försiktigt bet och motvilligt åt upp den. Hon hade lämnat den om inte Lisa och Wilda hungrigt glott på. L och W slukade sina. Tror W t o m äter Vicks Blå och har fräsch andedräkt i flera timmar efteråt.  

Lisa har haft en whilodag idag. Bara korta rastningar och hon verkar nöjd med det. Det går upp och ner med kortisoneffekten tror jag. Inte kan väl hundar fejka ont för att slippa följa med på prommisar?!   

Vid veterinärbesöket igår frågade jag om det finns nån biverkning av kortison och löp. Nej det trodde inte vet. Senast Lisa löpte var i februari förra året och hon har varit ganska regelbunden med 8 månader mellan löpen men inte nu.

Hon skulle löpt i oktober-november. Kanske hon hade ett sk tyst löp tipsade vet om. Tyst löp är ett vanligt löp men hormonnivåerna stiger inte lika mycket som "vanligt" och vissa typiska tecken uteblir exvis droppandet.

Och faktiskt betedde hon sig som vid löp i november med markeringar osv men inget droppande. Jag googlade om det. Även vid tysta löp kan det bli tjuvparningar med valpar som följd. Tiken måste passas på samma sätt som vid vanliga löp.

Lisa är inte rund om magen så om hon hon haft ett tyst löp så hände ingen "olycka" iallafall. Och när man tror att man vet det mest väsentliga om hundar (tikar) så får man lära sig nåt helt nytt! Tikar måste inte droppa/blöda vid löp. Det är annars det tydligaste tecknet på att den löper.   

För övrigt svarar Lisa JÄTTEBRA på kortisonet! Det onda i tassarna kommer smygande och jag märker inte egentligen hur annorlunda hon är förrän jag ser henne smärtfri. Över en natt blev hon sig själv igen. Men jag tror hon får stanna hemma från dagens skidtur... Hon kan få ett grisöra att mumsa på när vi andra far ut.

Lisas vecka:

Tassproblem som alltid på vintern. Efter varje skidtur har hon fått rännskita. Har det att göra med att det gör ont i vassingarna? Hon slutade följa med på prommisar. När hon märkte att det inte bara var en rastning utan en prommis gick hon i strejk. Det var bara att gå hem med henne och ta en prommis med de övriga.

Idag fredag hade vi tid till Djurkliniken i Gällivare och specialisten Dan som har så bra hand med hundar. Han har tidigare undersökt Lisa och satt henne på kortisonkur. Han kände igenom alla fyra tassar igen och igen konstaterade att alla tår på båda framtassarna har pi-pi-aj-aj [ont]. Baktassarna är ok. Han kunde inte känna av pålagringar eller [vad-det-kallades] så han gissade igen på något autoimmunt. Kanske reumatism med tanke på symptom och ras. Lisa visar ingen hälta, "det får vi aldrig skåda ty hon haltar lika på båda" kanske?!

Iallafall - låååång kortisonkur blev det iallafall. Jag står inte ut med att veta att hon har ont, hon måste få vara smärtfri! När vi ändå var i Gällivare gjorde vi vanliga rundan: Dollarstore, Djurmagazinet och Granngården. Roliga tuggben var målet i alla affärer men en påse Mariann kom med. Märkligt, jag skulle ju bara köpa åt hundarna...

Wildas vecka har varit bra. Hon har inte börjat hata andra hundar efter attacken förra lördagen. Tvärtom är hon än mer undergiven främmande hundar. Som om hon ber - Snälla bit inte mig...

Wilda visar hur man gör "bakdelskontroll" vid lydnadstäning. Hon knuffar bort Lisa och Maja från "pallen" för hon är bäst på den här klickerövningen. Hon kan t o m sätta sig på den lilla lådan ifall klick&godis uteblir. Härliga vovven!

Majas vecka har som alltid gått i 100 knyck! Jag och Maja har anmält oss till en jaktträningsgrupp med SSRK Kiruna. Och - efter lite tvekan - allmänlydnadskurs med duktiga Pia Fors. Varför tvekan? Jo... Maja är sån här nu:

Tjo-hoooooo här kommer jag!

- Va? Sa du nåt? Jag kommer som ett skott!

Var får hon all energi ifrån?   

Hemkörda semlor, årets första. Och ja, dom var precis så goda som dom ser ut. Får man ge semlor till hundar? Vovsen fick varsin halv semla iallafall.

Nu tar vi det lugnt. Imorrn blir det full rulle igen med härligaste hundgänget Lisa, Wilda och Maja. Ev tar Lisa det lugnare ifall kortisonet inte hunnit börja verka än. Nästa helg är det snöfestival och Maja kommer få massa miljöträning   ...

Ett hundmöte som spårar ur kan väl hända vem som helst. Som hundägare känner man väl sin hund och vet ungefär hur den kan komma att reagera vid olika hundmöten. Man försöker lära sin hund hur man beter sig. Kan hunden inte bete sig gör man sitt bästa för att undvika möten eller så kopplar man.

Eller så går man lös med sin hund och vid hundmöten ser man vad som händer. Om den attackerar: försök dra bort hunden från slagsmålet om man orkar och sen klappar man om sin voffsing.

Det senare låter helt galet men det var precis det som hände mig och mina tre hundar lördag 12 januari kl 12.15 på Videplan i Kiruna. Jag hade mina hundar kopplade när vi mötte den här späda kvinnan som gick med sin hund av malamute-typ - lös. Jag har stor respekt för alla dessa varglika hundar och var imponerad av att den lilla kvinnan kunde ha sin hund lös. Det kunde hon inte...

Precis vid mötet anfaller malamuten. Jag har tre goldentikar. Den anfaller den största av dom, Wilda. Wilda är en rar och mjuk hund som inte försvarar sig. Hon lägger sig på mage med malamuten ovanpå. Wilda syns inte under den stora besten. Den morrar och biter på Wilda som bara ligger där. Jag kan inget annat göra än att hålla mina två andra borta från attacken. Det var inte ens ett slagsmål då Wilda inte svarade.

Den andra hundägaren sliter och drar undan sin hund. När Wilda är fri får jag henne intill mig. Hur rädd och chockad jag är går inte att beskriva! Iallafall är jag inte stum. Jag vrålar och svär åt kvinnan på flera språk. Länge och högt med gråten i halsen. Hon säger inget, får väl inte en syl i vädret. Bara klappar om sin vovve lite lugnande.

Jag får en känsla av att hon varit med om samma sak förut. Det var nog inte första gången den hunden gick till attack. Varför går man då lös med en så farlig hund? Hon kanske tänkte testa om det går bra den här gången? Nähä men kanske nästa gång?! Vad händer om dom möter en grupp barn?

Jag tar mig hem, polisanmäler händelsen. Tyvärr är jag ganska dålig på att komma ihåg utseenden på människor men hunden kunde jag beskriva. Om du möter en liten kvinna med lös svart-vit hund av malamute-typ bör du akta dig, oavsett om du har hund själv eller ej. Det var en synnerligen lömsk hund som inte visade någon aggressivitet innan attacken. Det enda jag kunde se innan var att kvinnan med en arm försökte få hunden att inte stirra på mig och min flock.

Varför valde den Wilda? Wilda är störst av mina hundar. Visade Wilda nån svaghet som utlöste anfallet? Vi hade varit på långprommis på skoterspår och det fastnar snö mellan tårna. Kanske Wilda haltade av det och malamuten såg det som en svag individ? Den kan man döda? Om dom möter ett barn som haltar eller en gammal människa som vacklar...

Tur i oturen att den valde Wilda som inte försvarar sig. Hon kastade sig på mage och väntade på att attacken tar slut. Hon fick inga bitmärken för att hon låg blickstilla. Tänk om nån av dom andra blitit attackerad? Lisa hade försökt värja sig och hade kunnat bli dödad. Så även Maja som bara är en unghund.

Jag har fått men för livet efter attacken av den lömska hunden av malamute-typ. Hoppas det inte smittar av sig på mina hundar.

Nä inte tjuvar mina hundar mat. Har dom aldrig gjort och kommer aldrig att göra?

Se bara, Aladdinasken oantastad.

Men...

Efter julmiddan igår stod jag med ryggen mot bordet. Hör nåt slafsande ljud. Ser Maja på kökssoffan med framtassarna på bordet, sträckt hals över julskinkan i full färd med att ta för sig av potatissalladen. Hemmagjord potatissallad med rödlök. Jag vet att man inte får ge lök åt hundar men jag gav faktiskt inte...

Ner med hunden, ut på balkongen. Duka av allt. In med hunden igen.

Vips är hon på kökssoffan med framtassarna på borden och ser besviken ut - allt borta?! Tror inte hon blev sårad över att bli "utkastad" en stund. Tror inte heller hon lärde sig att inte äta från bordet. Jag däremot lärde mig en läxa - hundar kan tjuva mat...  

Allra snällaste Åsa har gjort det igen: julgranspumlor med världens bästa motiv...

Maja!  

Nu är samlingen komplett. Unika pumlor som jag vårdar ömt. Tack snälla snälla Åsa för födelsedagspresenten/julklappen. Precis vad jag önskade mig. Hur kunde du veta?  

Lyckades fånga solen på bild. Iallafall lite grann...  

En millimeter av solen syntes i två minuter igår. Jag åkte upp till slalombacken och klättrade en bit upp. Det var kallt så jag störde inte slalomåkarna (tre stycken) när jag klev i pistkanten med vovvsingarna.

Isig bild av skidliften. Inte visste jag att liftar äter små hundar?! Iallafall betedde sig Maja som om dom gör det.

Kebnekaisemassivet eller nåt sånt. Fjäll iallafall. Långt borta och massa snö och frost. Tjusigt. Nu vill jag hem å dricka varm glögg.

Det var ett tag sen jag bloggade. Datorkrångel och när datorn fixades kunde jag plötsligt inte leka med foton mera. Men nu håller jag på att lära mig ett kul program, Picasa, där man kan fixa till bilder. Nu lite uppdatering vad vi har gjort sen sist...

För några veckor sen gick vi på en massvandring, jag å mina vovvar. Maggan, Carina och Sus med sina hundar. Det var "flera hundra retrievers" och en liten farbror av blandistyp.

Lisa har problem med kyla och nysnö - De' fassnar!

På en annan prommis möter Lisa och Wilda en kompis från Luossa. Wilma var ute å prommade med sin stavgångande husse. Än känner inte hundarna igen Wilma men Wilma känner igen dom.

Stilstudie på "osynlig" hund. Maja kryper ihop. När Lisa närmar sig störtar hon "fram" och "skrämmer slag" på Lisa. Om du var ljusare skulle du synas mindre...

Till första advent kom julgranen fram. Jag trodde nog jag skulle få "hjälp" av Maja men hon var måttligt intresserad. Först. Intresset vaknade och kompostgallret kom fram. Några dansar kring granen. Jag har kompostgaller runt...

Nyfiken Maja...

Kondens. Jag bonade golv häromdan. Skura och skura, svabba och skölja. Det blev alldeles fuktigt i lägenheten och kondens på fönster. Golven blev blanka och fina (och hala  ) men tydligen inte vattentåliga. Kvadratmetern kring vattenskålarna blir alldeles fläckig efter törstiga hundar som plaskar lika mycket som dom dricker.

Allra sötaste Maja. Jag måste bara säga att första (värsta, mest hysteriska) valptiden tänkte jag ibland - Aldrig mera hundvalp! Numera känner jag att bara valp av Maja-typ. Pigg, alert, intresserad (av allt på gott och ont), alltid beredd på aktivitet. Mina äldre hundar, Dupond och Dupont, är ganska bekväma av sig ibland men det är inte Tintin-Maja. Och som hon växer. Nu är hon aningen högre än Lisa i manken och hon har inte vuxit klart. 

I kväll ska vi mysa och vaka in julafton. Aladdin-asken lever farligt och glöggen är slut.

Inte alls arrangerat...  

Det började som en helt vanlig lördag. Jag "tvångs-sov" till halv sju. När jag klev upp insåg jag att jag nog inte ska sova så länge, lätt huvudvärk... bättre att kliva upp när man vaknar om det så är kl 5. Jo jag var uppe kl 5 och snabbrastade Maja.

Åsså kom ett efterlängtat SMS - vädret i Abisko var ok så vi åker dit å fikar, eldar och kanske lite jaktträning.

Solen går inte upp mer i år i Abisko men det är väldans vackert ändå. Och bilden föreställer naturligtvis Lapporten.

Axel, Lisa, Sussan, Wilda, Maja å ja traskade mot Träsket så alla fick springa av sig. Söta Maja har alltid koll på mig  . Efter prommisen blev det fika vid en brasa som vi kämpade med att få brinna. Brann iallafall tillräckligt för att kunna grilla korv. Även hundarna fick varsin värmd korvskiva.

Min fina trio med Lapporten i bakgrunden. 

Innan jaktträningen åkte M och W i bilen. Bara Lisa och Axel fick följa med på jaktstigen. Det pangades och hämtades dummiesar till höger och vänster. Dagens enda fågel fick jag med volvon då en flock pippifåglar lyfte från vägen, en var för långsam och bilens front tog den  

På väg till Abisko stannade vi för en p-paus på en rastplats vid Torneträsk. Man tar av från vägen och kör en bit parallellt. Sagt och gjort. Det var bara det att den vägen inte plogas om vintern upptäckte jag när jag körde efter skoterspår. Vad göra? Inte stanna iallafall.

Bara att fortsätta låta hjulen rulla, svängde runt på p-platsen så bilen pekar åt rätt håll. Och har vi nu kört dit på skoterspår skulle vi banne mig ta vår bensträckare! Samlade mod att försöka köra därifrån. Några motorstopp i snön och skoterspåren innan vi fick lite fart och sen var det bara att gasa precis lagom mycket att hjulen rullar men inte spinner... En bra läxa; det som funkar på barmark kanske inte funkar när snön kommit. Längtar till våren? Vem jag?! Varför tror nån det?!