Skidåkning på vårvintern - de e livet!

Fredagens tur efter jobbet. Solen lågt på himlen ger lååånga skuggor.  Vovsen har selar på sig men det är bara för att dom e snygga i dom. Skulle aldrig falla dom in att dra matte...   Åk själv säger dom. Lisa stannade hemma, kolla tv och käka praliner.

Sånt här ger alltid extra krafter i skidspåren: en skoter som förstört. Så fort det kommer nysnö törs inte skoteråkarna köra "själv" utan förlitar sig på preparerade skidspår. Dom kan ju fassna i nysnön! Om dom fastnar kommer dom aldrig lös eftersom deras spaghettiarmar inte orkar dra loss annat än vindruvor från klasen.  

Jag lyckas nästan aldrig fota alla tre på samma bild. Två av tre fångade jag på bild iallafall.  Wilda till höger ser nästan liten ut nu när hon fällt masssa päls. 

I maj ska vi åka på valpträff och MH i Malung. Ska bli så kul att träffa hundar, hussar och mattar åsså uppfödaren förstås. Undrar vad Lisa och Wilda tänker när dom ser Majas syskon - OMG!   Theres more than one?!    

Rör och du dör! Hoppsan vad har hänt här? Jo vi mötte kamikaze-nakenhunden igen. Och igen slet den sig. Och gav sig på Maja. Men då blev Lisa fly förb   och högg efter den ilskna självmordsbenägna tiken. Jag släppte alla mina koppel och hundar, greppade tröjan på nakenhunden och hissade upp hunden högt upp i luften med Lisa huggande efter sig. Bar iväg den ilsket sprattlande kamikazen, hivade iväg henne över en snökarm där kusinen, som (igen) rastade ett gäng hundar, väntade.

Jag tror att om det händer en gång till, och jag eller nån annan inte hinner eller kan rädda kamikaze, så dör den! Och den verkar ha dödslängtan. Hundens ägare kanske inte har råd med avlivning. En annan hund kanske kunde bita ihjäl den. Kanske komma i tidningen "- Liten hund ihjälbiten av stor hund. Förbjud stora hundar." Gissar dessutom att man avlar på den tiken. Enda kriteriet för dessa dvärghundar för att användas i avel verkar vara att dom andas... Att förstöra en ras.

Det är alltså andra gången den sliter sig och går till attack. Nästa gång kanske den attackerar fel hund som dödar utan att blinka. Jag vet en Malamute som den kunde presenteras för...

Utanför ICA och tränar passivitet. Träna passivitet är min och Majas nya melodi. Ju passivare desto bättre. Och som belöning kanske man får göra nåt kul?! Idag på JTG-träningen var Maja duktigt passiv och fick några inkallningar och sittövningar från allmänlydnadskursen.

Jag har tränat Maja som jag tränade Wilda, ignorera dåligt beteende, belöna gott. Det enda som funkar på Wilda. Men det funkar inte på Maja har jag förstått nu, hon blir bara frustrerad av att ignoreras, hon vill jobba MED mig. Jag börjar ändra mitt sätt och får en jättebra respons. Nu börjar Maja visa vem hon egentligen är: en arbetsglad hund med massor av önskan att vara till lags!   Dagens inlägg började med ilska men slutar med kärlek   

Tre träffar med JTG har jag å Maja varit på gångna veckan.

Först tisdag och inkallningsträning. Träningen började med att instruktören från Abisko  ville se hur det ser ut när vi öppnar bakluckan och tar ut hundarna... Jag hade både Wilda och Maja i bilen och båda skötte sig exemplariskt. Varför? Jo, när vi kom till träningen tänkte jag ta ut Maja, kopplade henne och hon rusade ut, höll på att vrida min axel ur led och jag "slängde" in henne i bilen och gick min väg. När jag sen öppnade bakluckan och  grinden var hon fortfarande paff över att jag "kastat" in henne tidigare. Paff - inte sårad! Möjligtvis förvånad att matte helt plötsligt ville bestämma...  

Resten av träningen vill jag helst glömma - Maja hög som ett hus, skällde, stojade, slet och drog i kopplet. Det fanns så mycket roliga nya pompisar som hon ville hälsa på och busa med. Undrar om hon laddat med Red Bull innan? Vi avslutade iallafall på ett bra sätt. Stod i klunga och pratade, Maja la sig och whilade vid mina fötter: äntligen lite passiv! Sen åkte vi hem.

Torsdag nästa träff med JTG. Denna gång var vi bara fyra stycken. Maja skulle bara vara, inte göra nåt. Och det är ju inte lätt att förstå om man är en aktiv liten tjeja... Men hon accepterade passiviteten denna gång. Vi var ju inte lika många som i tisdags. Fast förstås favvo-Majken var med, Maja hade nog velat busa lite...

Lördag träff igen. Vi var tre stycken och jo, favvo-Majken var där men inget bus. Vi prommade efter fd järnvägen. Fotgående eller åtminstone gå vid sidan och inte dra i koppel. Någon inkallning. En och en fick hundarna vara lös för lite hopp-å-lek men inget bus med dom andra. Äldsta hunden Hedda fick ett låååångt linjetag. Först kom hon tillbaka med en tom ölburk, matten blev överraskad... Sen efter lite hjälp kom även bollen in.

Efter lång tid på kontrollerad prommis avslutade vi med fika. Jag hade alla tre hundar ute och vi satt lugnt på lilla pläden och chillade. Jag hade inget fika med mig, jag insåg det omöjliga att fika med tre "passiva" hundar. Efteråt tror jag att det hade gått bra, ska inte döma hundarna i förväg.

Mycket träning har det blivit i veckan. Bara passivitetsträning för min hyperaktiva vovve. Idag pausade vi från JTG och istället tittade vi på tävlingarna på Brukshundklubben.

Ivriga hundar som älskar att dra sin ägare på skidor.Watch and learn mina vovs. 

All passivitetsträning har gett resultat. Alla flickor sitter snällt och kollar på det som händer. 

Mera i veckan: jag och Maja har åkt buss. Vi tog bussen in till stan en kväll. Det var vi och en passagerare till i bussen och perfekt för Maja som aldrig åkt buss tidigare. Väl inne i stan prommade vi till brorsan, körde en av hans bilar hem till mig för att föräldrarna som kommer med buss nästa dag kan köra bilen till byn. Hepp miljöträning i massor, buss & sprutti-bang-bang.

Dagarna blir längre och längre. Det är ljust när man slutar jobbet, det ger mig massor med extra energi. I fredags efter jobbet åkte jag med W & M Ahlströmsspåret. Ett skidspår utan belysning men det var ljust ute. Stäng ner ljudet om ni vill kolla filmsnutten nedan, jag vill inte att nån hör hur jag flåsar när jag åker skidor...

Och inte vet jag hur man vänder på bilden. Man riskerar nackspärr när man ser två glada pigga vovvar som gillar att hänga med på skidturer. DET är jag inte bortskämd med! Gamm-hunden Lisa är hopplös på skidturer. Nu har hon så dåliga tassar att hon inte ens vill följa med. Efter skidturen fick gamlingen följa med ut och apportera några dummysar för att döva mattes samvete.

Jag är inte bara pinsam när jag flåsande åker skidor. Jag lever i en liten bubbla utan alltför mycket kontakt med verkligheten tror jag. Endera kvällen när jag rastade vovvarna tyckte jag att det luktade brandrök. Jaja det är väl Värmeverket som stinker igen tänkte jag. Lite senare, hemma, hör jag sirener. Från TV:n tänkte jag. Nästa morgon på vanliga morgonrastningen ser jag brandbil och Securitas utanför ett hus. -Undrar om det hänt nåt? tänker jag och går vidare. Hemma igen kommer morgontidningen med svarta rubriker: STORBRAND I KIRUNA! Va? Var då? Läser och inser att det brunnit 200-300 meter hemifrån. Och jag märkte inget...   

För att avsluta med ännu en pinsamhet: åkte iväg till ICA för att köpa dill som fattades till middagen. Kommer hem med neg...chokladbollar och mörk choklad men ingen dill. Kollar kvittot - jag har scannat in dill men sen lagt tillbaka den... Finns det nån diagnos för mig?    
  

Kiruna Vintermarknad denna helg. Mina vovs fick lite social träning.

Lisa först. Hon älskar att gå på marknader. Nosen pejlar av marken hela tiden. Ibland fräser hon åt framfusiga flattepojkar typ Trym och Bruce   vad har hon emot dom?!

Sedan Maja. Maja kaxig som alltid men helt plötsligt insåg hon att det hände väl mycket omkring henne?! Svansen åkte mellan benen och hon blev alldeles låg  . Vi stod med ryggen mot Parkskolan och bara kollade på allt som hände tills svansen kom fram igen. Hon hittade en halväten hamburgare som slank ner.

Åsså Wilda till sist. Wilda brukar inte gilla alla renfällar och rävskinn som finns till salu. Men idag var hon riktigt framåt. Vi ställde oss lite utanför området och kikade in tillsammans med några andra hundägare och deras hundar och bara tränade passivitet.

Efter passiviteten med Wilda samlade jag mod och tog alla tre från bilen och närmade mig marknaden. Vi fortsatte med passiviteten med andra hundar å ägare. Gjorde några tappra försök att gå in på området med trion men fick vända, det var alldeles för mycket folk i farten.

Vi gick ett varv på utsidan, vovsen fick massa ljud- och doftintryck. Jag köpte raggsockar, skinnhandskar och grisöron. Hemma igen fick hundarna varsitt grisöra sen slocknade dom. Jag packade upp handskar och sockar ur påsarna och tänkte inte mer på det. Tills Majas känsliga nos reagerade på dom! Svansen for mellan benen och hon sprang undan.

Va? Jag fattade först ingenting. Sen tog jag ner sockarna för att hon skulle nosa på dom. Maja kröp fram och nosade förskräckt. Lisa hjäpte till genom att apportera sockarna men inget hjälpte. Jag tog på mig ett par av raggisarna och la mig i soffan för att läsa. Maja kryper fram å nosar. Sen börjar hon rulla sig på mina fötter. Som om sockarna var en illaluktande hög av nåt obeskrivligt äckligt. Ungefär likadant reagerade hon på skinnhandskarna... Jag tror jag måste köpa kläder oftare...  

Idag ångrar jag att jag inte köpte nåt från fiskbilen. Tror det blir en sväng in idag för att köpa lax och kanske jokkmokks korv. Men inte kokosbollar  Inte köpa kokosbollar. Inte köpa...  

Foto från förra året...

ps vaknade i morse av att Maja käkade på mina nya fina raggsockar. - Hämnden är ljuv...

Igår var jag å hundarna in på Björkis för att beställa nya halsband. Nu när Majsing-bajsing börjar bli stor ska hon få likadant halsband som syrrorna. Men syrrrorna sa att dom vill ha nytt dom me' så alla får nya. Spännande att se hur dom blir...

Majas har varit rädd för att gå in i affären och att vara där inne - men inte mera. Nu är hon lika glad och framåt där som överallt annanstans. Klänger på alla som vill prata med henne. Sitter snällt och väntar på godis av Lisa-som-jobbar-där.

Idag tog vi en lång prommis längs fd järnvägen. Järnvägen har en ny sträckning runt Kiirunavaara och gamla järnvägen är numera ett skoterspår där man kan gå. Vi gick där och på kostigar och andra skoterspår, helt nya vägar. När vi kom upp på bekanta ställen tänkte jag vända hemåt. Lisa är som en häst, känner på sig när man är på väg hemåt och får bråttom. Men idag drog hon åt andra hållet. Ja ja vi går väl ditåt. Undrar vad som lockar tänkte jag.

Vid trädgårdskonsum insåg jag att Lisa var på väg till Björkis. Hur kunde hon veta? Vi hade gått på helt nya ställen men hon hittar alltid till Björkis. Stopp och belägg, Björkis är stängt på lördagar, vi går hem! Lisa får följa och hämta de nya halsbanden när de är färdiga.  

Idag har jag och Maja hunnit med att "tvångsmysa". Tvångsmys är att hunden/Maja ska "mysa" med mig tills hon slappnar av och helst somnar. För den aktiva Maja är passivt mys svårt! Och därför viktigt. Jag inser att jag har slarvat med tvångsmyset. Efter en timmes "mys" hade hon inte slappnat av. Efter 90 minuters mys somnade... matte  ... Jag vaknade av att Maja rörde på sig. Hon låg på min mage och kollade på fåglar ute på balkongen. Hade även hon sovit? Iallafall hade hon inte gått sin väg medan jag znarkade. Undrar om man kan kalla tvångsmyset oavgjort. Med fördel Maja?!

Nu får vårvintern börja. Jag har planterat om blommorna och beskurit rejält. Dom växer så det knakar trots att jag vanvårdar dom, glömmer fylla på självvattnande krukor. Jag har bara tåliga blommor, ingen ide att ens försöka med hemtrevnad och ormbunke. Solen lyser in och man inser hur dammigt det är, det blev ett varv dammsugare efter omplanteringen.   

Nu börjar det bli dags för Maja att få lite att fundera på. I veckan började vi en allmänlydnadskurs med duktiga Pia (Mincados). Pias kurser håller alltid hög kvalitet och det är bara positiva metoder, aldrig ryck eller fy. Hundarna uppmuntras till egna initivativ. Tanken med att gå en allmänlydnadskurs med en 9-10 månaders unghund är att få mycket miljö- och social träning. Jag räknar inte med att få Maja superlydig efter kursen...  

Det blev en rivstart med socialiseringsträning. Åtta (?) främmande hundar trängdes i köket på slädhundsklubben. Pia hade bokat hela lokalen men det vart dubbelbokat så vi knökade in oss i köket. Bra träning för Maja som inte är jättevan vid främmande hundar. Och dessutom utan sina syrror L & W.  

Efter lite prat å presentationer inomhus gick vi ut och började med kontaktövningar och lek. Lek är en jättebra belöning och har man en hund som inte vill leka så får man träna på att göra leken kul. Maja är en hund som tycker allt är kul och leken var hon heltaggad i. Vi lekte med en kampleksak, en bit fårskinn i ena änden och en fjädrande rem med handtag i den andra. Maja älskar att kampa om den, ho blir en . Korta pass så hon inte tröttnar.

Wilda är en vovve som inte tycker om lek. Men. Den här kampleksaken blir hon wild av om det bara är hon och jag utan konkurrens av L och M.

När vi kom hem efter kursen trodde jag Maja skulle leka koma men hon ville busa mera. Sen när hon slocknade sov hon djupt hela natten...

Igår tog jag å Maja en prommis till Carina och jaktträningsgruppen som hade sitt första möte. Återigen Maja ensam utan Bodyguard 1 & 2. Hon är mycket lugnare när hon är ensam med mig jämfört med när hela flocken är med. Och återigen massa social- och miljöträning för yrvädret. Hos Carina fanns en trappa upp till övervåningen. Första gången Maja gick upp kunde hon inte gå ner. Jag fick locka ner henne. Sen gick hon upp och ner många gånger - tror hon gillar det. Hemma har vi inga trappor att leka i...

Mötet höll väl på i två timmar och Maja höll väl på i en timme och femtio minuter innan hon kom till ro. Sen gick vi hem. Hon ville busa med med L & W... innan hon slocknade och sov djupt... De andra vovsen fick en prommis utan ett studsande yrväder som hela tiden säger -Nu leker vi! (Hon frågar aldrig -Ska vi leka? )

Veckan kan sammanfattas med att nu börjar allvaret för Maja. Nähä svarar hon bestämt... 'Kejrå vi väntar väl...  

I gnistrande vinterland med vovsen i söndags. Från start hade varje hund fyra tossar på sig. Allteftersom vi gick plockade jag av tossar, Wildas för hon ville inte ha dom och Majas för hon trampade i en dyig kallkälla (förstås).  

Allt är det nåt spännande på våra prommisar. Denna gång började det med att jag hörde hundskall långt borta. Ja ja det går ett slädhundspår uppe i skogen, nån kör väl släde. Vi fortsatte gå. Ser nåt grått dyka upp i ögonvrån - slädhundsekipage - koppla Maja tänkte jag blixtsnabbt. Tittar bättre och ser en flock renar som nästan springer ner oss.

- Koppla LISA först! Sen Maja. Och letar febrilt efter tredje kopplet att koppla Wilda. Hittar inte. Letar med blicken längs efter skoterspåret vi gått efter. Inget. Råkar se på Lisa - hon har dubbla halsband och koppel stackarn. Nu var matte för snabb igen... Och även Wilda kopplades till sist. Renflocken har hunnit långt bort men vovsen får gå kopplade tills vi lämnat slädhundsspåret. Det var säkert slädhundarna som skällde och skrämde renflocken. Hittade färska spår efter renar, hundar och släde.

Morgonrastingen i morse - såg ett rådjur. Det är första gången i mitt liv jag ser rådjur i Kiruna. Spåren efter dom har jag sett hela vintern, de har tuggat på rönnarna runt husknuten om nätterna. Men i morse såg jag en. Hundarna såg också och dom var lösa. Tack och lov brydde dom sig inte utan gick vanliga svängen med mig.

Ryktet säger att det finns älgar vid sjöstranden (Lompissjön). Skulle inte förvåna mig om dom käkar upp mig och mina hundar endera dan. Jag börjar längta efter en prommis UTAN att nåt händer.   Skönt det vore med en händelselös prom. Ska inte ens berätta om skidturen förra veckan när jag nästan rammade en skoter... Kan inte påminna mig om att jag slagit sönder nån spegel...

Mina storhundar har delad vårdnad om unghunden. Nu när Lisa är lessen i sina tassar och inte vill leka har Wilda klivit in i bilden igen: Wilda är bästa lektanten nu. När Wilda löpte och var allmänt låg var det Lisas tur att ha vårdnaden.  Jag kan inte tolka det på nåt annat sätt. Det är fantastiskt att hundarna känner av varandras humör och hälsa och hjälper varandra. Byter av varandra...

- Bara för att jag lekte så mycket förra skidturen så verkar det aldrig mera bli skidor för mig... Jag tänkte åka skidor ikväll men temperaturen kryper mot -15 grader och då kan det vara -18 vid spåret. Brrrr lite för kallt för mig, inte ens belysningen är på, tror köldgränsen är -18 grader. Och lite skönt att slippa faktiskt. Men det hade varit skönt... Usch vad jag velar!   

Snöfestivalen med bl a snöskulpturtävlingen är i full gång. Vi tog en prommis till Järnvägsparken och GruvStadsparken för att kika på årets tävlande. Den här gillar jag! Man måste alltså ha ett extra rum bakom om man vill ha trofeer på väggarna.

Den här var inte riktigt klar men bläckfisk och ankare ingår... Jättefin! När vi ändå gick till GruvStadsparken fortsatte vi till Björkis och köpte fredagsmys till vovsen. Äntligen kan Maja gå in i affären "som folk". Hon betedde sig exemplariskt. Alla vovvar fick godis av Lisa som jobbar där. Hund-Lisa vägrar lämna affärn om hon inte får godis först. Jag köpte en "lick-treat" en roll-on med köttsmak att använda som belöning vid träning. Väl hemma igen var jag tvungen att testa. Både Lisa och Wilda fattade direkt men Maja var lite skeptisk innan hon testade.

Promenaden från stan till parkerna till Björkis och tillbaka till bilen hade kunnat vara för jobbig för Lisa om hon inte haft tossar på sina onda tassar. Nu hade hon tossar och det gick hur bra som helst. Igår gick hon utan tossar och hon gick med besvär. Men varför är hon så ovillig att ta på dom innan vi går hemifrån? Jag får springa å jaga henne nästan... Kanske nån principsak för henne? Hon har pluggat på Hundens lag och rätt: paragrafen om kläder och skor säger väl ogilla