Jag ställde ut Maja igår i Gällivare. Hon fick very good (igen). Bra kritik. Det kanske är på den nivån min lill-piga håller sig i utställningsvärlden. Vilken tur att hon är vackrast i världen för sin matte    

Nästa helg är det utställning i Piteå på söndag. Jag hade anmält oss till Open Show på lördan men den blev tyvärr inställd. Hade varit bra med mera utställningsträning för oss.

Nu är frågan om vi åker till Piteå. Det verkar som vi hittat Majas prisvalör men det vore kul med en ny tur med världens bästa husbil. Den tog oss till Gällivare t o r utan problem. Att föraren (jag) satt på nålar precis hela tiden är en annan historia.   

Lilla husbilen är reparerad. Maja och Wilda provsitter sängen. Dom är måttligt imponerade. Faktiskt avskyr dom att åka i den, kanske för att dom inte har hittat sovplatser än. Varför har dom inte hittat sovplatser? För att vi har åkt så lite än.

Det ska rådas bot på. Imorrn åker vi till Gällivare på utställning med husbilen. Jag kommer vara as-nervös - kommer vi fram eller inte? Förra gången jag skulle ut på tur kom vi 2,5 mil. Hoppas vi kommer fram och hem igen denna gång. Eller så fegar jag och tar lilla volvon...

Jag har världens bästa bror! Han har repat husbilen och när han ändå höll på att skruva så bytte han kamremmen. Tidigare servade han den. Tusen tack Gunnar du är världens bästa bror. Du är bäst på att laga husbilar också.

Jag firar alltid vita midsomrar men i år blev den vit på fler sätt: det har snöat till och från. På midsommaraftons morgon låg snön på backen. Det tinade bort men flingor har dalat mest hela tiden. Täckbyxor på. Bilen står i motorvärmare. Och det är bara att bita ihop.

Men vad har Maja hittat? En klöv?! Minsann har vi spårat lite. Vi har börjat träna för öppenklasspår och gick ett kort spår med en vinkel med bloduppehåll. Innan vinkeln vek Maja av och spårade nåt annat. Jag lät henne hållas. Hon spårade klart "det andra", letade upp vårat spår och fortsattte utan problem fram till klöven. Så kul att se henne lösa det helt själv!

Inkallning gånger tre:

Härliga hundar   
 

Grön jul har jag hört talas om. Men vit midsommar?! Aldrig förrän nu.

 
Sista kvällsrastningen idag, dan före midsommarafton.

Allting är vitt vitt vitt...   

Vinterland mitt vinterland - vad gör du här?   

Det blir en midsommarafton att minnas...
 

Visst är det bra att drömma om än det ena än det andra. Jag har drömt om att ha husbil ungefär hur länge som helst. Så "plöstligt" i april slog jag till och köpte en Fiat Ducato Dethleffs! Jag trodde knappt det var sant att jag nu har en husbil. Vilka resor jag ska göra med mina vovs. Så lite som jag sett av Sverige och Norden ska jag ta igen. Trodde jag.

Första långresan skulle vara under Kristi-flygar-helgen till Dåmigs kennelträff i Rättvik. Hela mörka kalla vintern längtade jag till det. När jag dessutom hade husbil behövde jag inte planera övernattningar och boka innan - he bar å åk.

Jag hann köra 2,5 mil innan bilen la av! Bilen förlorade dragkraften och jag fick rulla in på en avtagsväg efter E10:an. Ringde en god vän efter skjuts hem och sen fick husbilen bärgas till närmaste verkstad. Verkstan hade inte tid att ens titta på den på två veckor så efter nån dag bogserade vi den till storebror.  

Brorsan letade och klurade några dagar innan han hittade var felet sitter. Bränslepumpen sönder och måste bytas. En ny kostar en förmögenhet  . Och där är jag nu. Jag har en fin och fräsch husbil som inte rullar om man inte lossar handbromsen förstås. Alla drömmar blir inte som man tänkt sig. Och alla drömmar ska man inte försöka uppfylla.

Jag missade kennelträffen där dom bl a hade funktionsbeskrivning av hela kullen (förutom Maja)   och jag som så gärna hade varit med       

Det är bara att bryta ihop och komma igen. Maja har fått använda sin spårnäsa och klarade anlagsspåret galant på nationaldagen.

Jag har stora planer och förhoppningar på denna fina vovve  

Hon ska på div utställningar i sommar, träna jakt och kanske mera viltspår. Kanske vi kommer till jaktprovstart senare i sommar/till hösten. Om det ser lovande ut så ska vi leta upp en snygg och smart goldenkille med färg och fart och de första YellowFellows får se världen om ett år eller två. 

Det är bara drömmar än så länge och vad sa jag alldeles nyss om att drömma? Ei se kannate! Det är ingen idé! Men jooooo visst ska man drömma   

Gamla bloggen piikani säger adjöss och nya bloggen YellowFellows säger Hejsan!

Lisa vill säga nåt viktigt: matte har fått sitt kennelnamn: YellowFellows.

Jippi säger matten. Nu ska vi börja spana efter snygga och duktiga goldenkillar   som har både looks and brain. Hur svårt kan det vara? Tips mottages   . Det är ingen brådska, om ett år eller två kan det bli aktuellt med första kullen YellowFellows. Det ska bli så roligt och spännande   

Kan det börja vara dags för Maja att sluta på lekis och börja inskolning till lågstadiet? Jag har smygstartat jaktträningen och det allra första som är kristallklart är att när Maja är ensam = ett under av uppmärksamhet och fokus. När de andra hundarna är med så har Maja lekskola.

Igår tog jag en "ryggsäckspromenad" med alla tre vovsen. En ryggsäck packad med dummisar som ev kommer att användas. Eller inte. Det beror på. Igår satt jag och Lisa passiva vid ryggsäcken och väntade på att W och M skulle sätta sig och whila. Väntade och väntade. Började frysa i blåsten så vi gav upp.

Lämnade några dummisar bakom oss på skoterspåret och gick vidare med tre kopplade hundar. Lugnt och sansat fick hundarna turas om att hämta. Maja går fint ut men tvekar sen när hon greppat dummyn. Tvekar hon för att jag och dom andra hundarna utgör en slags mur som hon inte törs springa mot? Jag flyttade mig i sidled bort från L & W och då gick det mycket bättre. Är hon inte så tuff som hon verkar?

Idag gick bara jag och Maja på ryggsäckspromenad. Mitt ute på isen satt vi bara. Maja duktigt passiv men uppmärksam på mig. Vi gick närmare stranden och satt en stund till. M var så duktig så hon fick ett litet sök. Hon såg mig kasta så det var inte svårt. Det jag ville se var om hon kom in direkt eller om hon fortsatte söka med dummy i munnen. Jo. Första gången gjorde hon det. Men inte resten.

Sen gjorde jag en plockövning åt henne. Jag borde börjat med plockövningen insåg jag sen. Iallafall plockade hon in fint och kom tillbaka. Väntade lydigt på att få gå ut igen. Mattes hjärta blir alldeles varmt   . Vilken trevlig hund! Helt annorlunda när det bara är vi två.

Vi smyger igång inskolning från lekis till lågstadiet, jag och Maja. Stadgan är viktigare än avlämningar än så länge. Övningarna är enkla och tydliga. Vilket år som helst kan vi träna tillsammans med andra och Maja har samma fokus som när det bara är vi två.